I förra numret av Sekotidningen läser jag om före detta svetsaren Mikael Kerstis som förkastar planer på att återförstatliga järnvägsunderhållet.

Jag har själv har jobbat vid järnvägen i 25 år. Att vi inte skulle ha gått en meter i onödan är ju en självklarhet och så är det förmodligen var som helst, i alla länder.

Inte sysslolösa på Banverket

När jag jobbade vid Banverket i Göteborg var arbetsmoralen hög. Vi hade frihet under ansvar. Jag vet ju inte var i landet Mikael Kerstis har jobbat, där de gick sysslolösa vissa dagar, men troligen inte i Göteborg.

Nu kan vi tyvärr glömma att staten skulle ta över järnvägen när vi har fått en borgarregering.

Järnvägsentreprenörer kan jobba statligt

Jag tycker att det är tråkigt att det inte blir en återförstatligande, att splittra Trafikverket och återskapa Banverket och Vägverket.

Det är ingen risk att egenföretagare och entreprenörer skulle bli arbetslösa eller utan jobb vid ett förstatligande.

Vi ska nämligen inte avskaffa järnvägen, så de kan ju söka jobb vid Banverket. Järnvägen kommer ju att finnas kvar.

Ökad kompetens med statlig järnväg

Kompetensen kommer dessutom att öka om vi förstatligar järnvägen och bli som den var när vi hade en sammanhållen järnväg, i stället för den splittrade som vi har nu.

I dag är det ett tjugotal privata företag som jobbar på spåret.

Dessa företag ska ju enligt aktiebolagslagen göra vinst: vinst från skattepengar, som kunde ha gått till underhåll.

Skattepengar går till järnvägsföretag

Att Svenskt Näringsliv och Sveriges Järnvägsentreprenörer är emot ett förstatligande är inte så konstigt. De gör ju miljonvinster på skattepengar.

Järnvägen skulle definitivt inte kollapsa utan privat verksamhet. Betänk att staten har drivit järnväg från 1856 till 2010, alltså i 154 år utan privat inblandning.

Klas Jacobsson, före detta Banverkare