Det skedde förra året när Cecilia Gibson jobbade på tåget mellan Sundsvall och Stockholm. Just den här novemberdagen leddes dock tåget om över Ockelbo.

Under resans gång misstänktes en resenär för att ha stulit varor från bistron. Mannen hade därefter satt sig i första klass, på en plats som han inte bokat. Därför bad Cecilia honom lämna vagnen och följa med till bistron.

Det var först när jag kom fram till föraren som jag bröt ihop och grät

På väg dit sparkade plötsligt mannen medvetet bakåt på Cecilias smalben. Hon fick väldigt ont men visste inte riktigt hur hon skulle agera. Därför gick hon vidare mot bistron, bakom mannen. Väl där frågade Cecilia mannen om han hade en biljett.

– Då röt han till på engelska att ’det här har vi redan pratat om’, säger hon, och fortsätter.

– Jag berättade då för min kollega i bistron om vad som hade hänt, och att det var bäst att vi lät honom vara. 

Kollegan blev vittne

Cecilia ställde sig sedan vid tjänstekupén, vänd mot sin kollega som stod i kassan. Mannen var fortfarande kvar i bistron och plockade på sig varor. Han kom närmare och plötsligt kände Cecilia hur han strök henne på rumpan.

Hon stelnade till, men sade inget till honom.

Läs mer: Fortsatt hot och våld på tågen: ”Svårt att komma åt”

Det sexuella ofredandet bevittnades av Cecilias kollega. Sinsemellan gjorde de upp att hon skulle gå till lokförarhytten för att ringa polisen via SJ:s larmcentral.

– Det var först när jag kom fram till föraren som bröt jag ihop och grät. När jag samlat mig och pratade med polisen kom min kollega inrusande. Han var helt skärrad. Han hade sagt till mannen att han måste betala för de varor han plockat på sig i bistron. Mannen hade då hytt med näven och agerat aggressivt. 

Hela tiden gick jag på högspänn utan att veta om det

Resenären greps sedermera i Ockelbo. En polisanmälan som Cecilia gjorde ledde till att mannen dömdes vid Gävle tingsrätt för våld mot tjänsteman, misshandel och sexuellt ofredande.

– Jag hade svårt att sova dagarna efter jag blev utsatt. Och under dagarna var jag i en slags dimma. Kunde jobba, men det jag varit med om låg dolt inom mig. Jag skannade hela tiden av alla resenärer, hela tiden gick jag på högspänn utan att veta om det.

Nedvärderande rättsprocess

Cecilia tycker att hon fått ett bra stöd från sin gruppchef och en kamratstödjare. Men hon har insett i efterhand att hon hade behövt professionellt samtalsstöd direkt efter händelsen, och inte som det blev nu efter flera veckor.

– Det borde vara obligatoriskt, säger hon.

Rättsprocessen är hon kritisk mot. Cecilia förstår att många anställda inom spårtrafiken inte orkar att polisanmäla hot och våld. Processen är lång och snårig, särskilt om det inte finns någon juridisk hjälp att tillgå, såsom det var i Cecilias fall.

Enligt domslutet blev dessutom hennes skadeståndsanspråk på 15 000 kronor i stället 5 000 kronor.

– Jag känner mig otroligt nedvärderad. Det är ändå våld mot tjänsteman. Dessutom fick han en fruktansvärt låg dom. Fängelse i en månad. Men den tiden hade han suttit av i häktet. Han kommer inte heller behöva betala pengarna till mig. Det får jag ordna genom att göra en utmätning på honom genom Kronofogden, och söka pengarna från Brottsoffermyndigheten, för att han inte har pengar att ge mig.