Så ska dödsolyckor undvikas vid bygget av Västlänken

Marken skakar och det hörs ett dovt muller.

Ur tunnelmynningen, som är täckt av ett draperi gjort av bildäck, kommer ett rökmoln och en svag krutdoft sprider sig över området kring Liseberg.

Det är den östra arbetstunneln på en av etapperna av det omdiskuterade bygget av Västlänken som sprängs in under nöjesfältet i Göteborg.

På andra sidan gatan står Markku Samsonov vid en betongbil.

– Jag förstärker berget med sprutbetong inför sprängningarna, förklarar han.

I berget bakom honom syns antydan till en tunnelmynning.

På Citybanan dog 6 arbetare.

Västra tunnelmynningen

Här ska den västra arbetstunneln byggas på den deletapp som heter Korsvägen och är det sydliga slutet på den 6 kilometer långa järnvägstunneln under centrala Göteborg.

Det är NCC tillsammans med tyska Wayss & Freytag som utför arbetet på den här delsträckan.

Markku Samsonov har jobbat i 25 år på NCC.

– Kanon, svarar han lite kortfattat på frågan om hur han trivs med jobbet.

Sedan har han inte tid med Arbetet mer utan avslutar samtalet med att konstatera:

– Nej, nu måste jag blåsa rent röret.

Vi åker runt i Göteborg och tittar på de olika arbetsplatserna på Västlänksbygget.

Elcykel för miljön

En runda som Sekos regionala skyddsombud Mattias Theliander tar ett par morgnar i veckan.

– Då får jag lite koll på hur långt bygget har kommit, förklarar han.

Nu funderar han på att skaffa el-cykel för att spara miljön.

Han är en av dem som ingår i den tvärfackliga grupp som under LO:s paraply ska hålla koll på bygget av Västlänken.

Det är delvis erfarenheter från andra stora infrastrukturprojekt som ligger bakom LO-förbundens engagemang i Västlänken.

Bland annat det stora antalet dödsolyckor vid bygget av Citybanan i Stockholm där sex personer fick sätta livet till.

– Det är en person per kilometer tunnel. Vi sa till Trafikverket att antingen stoppar vi den här negativa trenden eller så slår vi ett nytt rekord. De valde det första alternativet, konstaterar Rikard Andersson, som är LO:s projektledare för den fackliga samordningen.

Förbifart Stockholm

Även Förbifart Stockholm, ett pågående projekt, har bidragit med negativa erfarenheter när det gäller arbetsmiljö.

Där blev en entreprenör utslängd på grund av omfattande och utdragna arbetsmiljöbrister.

Men droppen som fick bägaren att rinna över, eller i alla fall att få de västsvenska förbunden att bestämma sig för att göra gemensam sak, var en miljard kronor. 

Så mycket lägre var det vinnande anbudet för deletapp Haga på Västlänksbygget, än det näst lägsta budet, motsvarande 30 procent.

– Det är klart att man undrar var de ska hämta hem de pengarna, säger Rikard Andersson.

Det resulterade i en debattartikel undertecknad av regionföreträdare för LO, Byggnads, Seko, Målarna, Elektrikerna och Transport, alla med medlemmar som är eller kommer att bli involverade i bygget. 

Där förklarade man att man bildar en gemensam facklig grupp för att öka möjligheterna att skapa ordning och reda när det gäller arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Det vinnande budet lades av ett nybildat konsortium, AGN Haga AB, som ägs till 40 procent av italienska Astaldi, 40 procent av turkiska Gülermak och 20 procent av norska NRC group.

Ingen lönedumpning

Nu, ett drygt år senare, är det fortfarande oklart var den där miljarden ska hämtas hem.

Någon lönedumpning verkar det inte handla om.

Bergarbetarna som är anställda av AGN Haga kommer bland annat från Italien, Spanien, Polen och Sverige och alla får samma lön.

– De tjänar bra, så det är säkerställt att det inte är där de ska ta igen den där miljarden, konstaterar Mattias Theliander, och tillägger:

– Jag hoppas att det är de andra entreprenörerna som har räknat fel.

Fokus för gruppen är de etapper som byggs av AGN Haga.

Känslan var att de var lite rädda för facket

Även Peab och NCC har deletapper på bygget, men där finns det lokal facklig närvaro och egen skyddsorganisation.

– AGN är ett nystartat bolag med utländska ägare. Så de ska bygga upp organisationen samtidigt som de ska utföra arbetet, säger Mattias Theliander.

Turkiska ägare

Till en början tyckte han sig märka en något avvaktande hållning från de turkiska och italienska ägarrepresentanterna. 

– Känslan var att de var lite rädda för facket, kanske att det funkar annorlunda där. Så i början skickade de fram jurister vilket gjorde det lite svårt. Men nu tycker jag att vi byggt upp ett förtroende och de förstår att vi inte är ute efter att motarbeta dem.

Nu blir han involverad i det mesta som rör arbetsmiljön på ett tidigt stadium.

Till exempel hörde inköpsavdelningen av sig för att fråga om råd inför att man skulle upphandla skyddskammare till tunnelarbetet.

– Jag blev uppringd av en italienare som undrade vad de behövde tänka på utöver minimikraven. Hur länge luften ska räcka och så vidare. Jag kan ju inte bestämma vad de ska köpa, men det är positivt att de ser mig som en resurs.

Förutom arbetsmiljö och villkor ska den tvärfackliga gruppen fokusera på att organisera arbetarna.

– Hittills har jag värvat fler medlemmar till Seko än till Byggnads, säger Pablo Vergara som är anställd på Byggnads för att rekrytera medlemmar på de stora byggprojekten i Göteborgsområdet.

Att han inte värvar till Byggnads kan i och för sig förklaras av att förbundet inte har något avtal med AGN ännu.

Seko organiserar

Än så länge är det i princip bara bergarbetare som arbetar på etappen och de organiseras av Seko.

– Grunden i den svenska modellen är att arbetare ska vara organiserade. Den som erbjuder bäst hjälp till en yrkesgrupp ska ha dem som medlemmar. Man kan inte ägna sig åt facklig kannibalism, säger han med eftertryck.

Men trots att Byggnads än så länge saknar kollektivavtal med arbetsgivaren har man fullt tillträde till arbetsplatserna.

– Det är inga problem för Byggnads regionala skyddsombud att följa med mig när jag gör skyddsronder, berättar Mattias Theliander.

– Det har blivit så att Byggnads och Seko agerar som ett förbund gentemot AGN, tillägger Pablo Vergara.

Det visade sig att många på Västlänken ville lära sig svenska, då fixade vi en kurs tillsammans med ABF. Många av dem bor nära en fotbollsplan, ja men då kan vi ordna en fotbollsturnering

När vi går från mötesrummet på Sekos kontor i Masthugget till ytterdörren stannar han och pratar med alla han möter, kramar en del innan han går vidare. Och så fortsätter det ut i trapphuset.

– Känner du alla här? frågar Rikard Andersson till slut.

– Ja, det gäller att knyta kontakter, det ingår i organizermodellen, blir det rappa svaret.

Modell från USA

Modellen importerades från USA av Transport, där Pablo Vergara arbetade i sju år. Nu har han tagit med den till Byggnads.

Förutom att knyta kontakter går den, som namnet antyder, ut på att organisera de anställda och bygga upp lokala facklig verksamhet.

Något av en utmaning när det handlar om utländsk arbetskraft som hoppar runt mellan byggen och länder.

Då är det viktigt med kontakterna, och att prata med de presumtiva medlemmarna.

– Facket måste vi bli relevant för dem. Då måste man tänka utanför boxen. Det visade sig att många på Västlänken ville lära sig svenska, då fixade vi en kurs tillsammans med ABF. Många av dem bor nära en fotbollsplan, ja men då kan vi ordna en fotbollsturnering.

Har de sett den vackra västkustska skärgården? Nähä då kanske vi fixar en guidad tur – sådana saker, förklarar han entusiastiskt.

Tanken är sedan att få igång ett lokalt fackligt engagemang så att medlemmar värvar nya medlemmar.

– Så Byggnads kommer ju att tjäna på det här i nästa led, när de kommer in på arbetsplatsen, säger Rikard Andersson.

Intresse för samarbete

Han berättar att det finns ett stort intresse för samarbetet och han har varit runt på olika arbetsplatser för att berätta om det.

Nu hoppas de alla tre att ”Göteborgsmodellen”, som de döper samarbetet till vid sittande bord, ska gå på export.

– Det här är framtiden i de stora infrastrukturprojekten, slår Rikard Andersson fast.

Artikeln är tidigare publicerad Arbetet som tillsammans med Sekotidningen och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.