I slutet av september hade teaterföreställningen ”Det handlar om demokrati” premiär. Pjäsen bygger på berättelser från Statens institutionsstyrelses (Sis) ungdomshem.

Den är skriven och regisserad av Susanne Lindberg Rosenkrantz, som under många år har arbetat på flera ungdomshem och mött många barn och unga som lever med kriminalitet, missbruk eller psykisk ohälsa.

– Väldigt få av dem har någon som helst relation till kultur, och framför allt inte till teater, säger hon. 

”Farligt”

De senaste åren har Teaters Granits teaterprojekt finansierats av Allmänna Arvsfonden och gjorts som en vårdinsats på olika Sis-hem. Målet har varit att ge ungdomarna självförtroende genom teater.

På vissa hem har det enbart bott unga tjejer, medan andra institutioner har haft ungdomar med gängkopplingar och ett stort våldskapital. 

– På ett hem var vi tvungna att ha fem olika grupper och fem olika föreställningar. Man kunde inte blanda dem eftersom de kommer från olika gäng, och det kan vara farligt att ha dem tillsammans, säger Susanne Lindberg Rosenkrantz. 

Jobbar med musik

I projekten har Susanne Lindberg Rosenkrantz haft med sig två skådespelare och en kostymör. Ungdomarna har inte fått något manus utan arbetade fram egna enmansproduktioner. 

– Att har fått delta utifrån sina egna förutsättningar, säger hon. 

De som inte ville stå på scen jobbade i stället med scenografi, musik, ljussättning eller som regiassistenter. 

Pjäsen ”Det handlar om demokrati”

I slutet av september hade teaterföreställningen ”Det handlar om demokrati” premiär på ABF-Huset på Sveavägen 41 i Stockholm. Pjäsen är producerad av Teater Tage Granit och skriven och regisserad av Susanne Lindberg Rosenkrantz och bygger på berättelser från ungdomshemmen.  Medverkade skådespelare är Yoel Escanilla, Shirin Golchi, Martin Preisler och Anna Marking.

”Varje grupp är fantastisk”

Susanne Lindberg Rosenkrantz berättar att en del ungdomar kan vara skeptiska till att delta. Men i slutändan vågar många ändå ställa sig på scen. 

– Resan man gör med varje grupp är fantastisk. Det blir ofta väldigt starka berättelser som de framför. 

– Många är väldigt duktiga på att improvisera eftersom de har gjort det så mycket i sina liv. 

Hur menar du?  

– De har ofta erfarenheter som barn inte ska ha, som de plötsligt kan plocka fram. De är kreativa och hittar lösningar i scenerna. 

– Det destruktiva blir i stället en tillgång, och scenerna blir på riktigt. 

”Rörs ofta till tårar”

Hur tror du att teater kan hjälpa de här ungdomarna?  

– Vi kan inte förändra deras liv eftersom vi bara brukar vara på hemmen i fyra veckor. Sis egen personal och lärarna är betydligt viktigare i den bemärkelsen. 

– Men vi ger dem en fantastisk upplevelse. En del av ungdomarna deltar bara i teaterprojektet för att slippa sin ångest och ha kul tillsammans. Det känns bra i sig att vi skapar den möjligheten. 

Varje teaterprojekt avslutas med ett uppspel. Det är ofta en oförglömlig upplevelse för alla inblandade och personalen, berättar Susanne Lindberg Rosenkrantz. 

– En del av personalen rörs ofta till tårar av scenerna. Efteråt får ungdomarna ta emot applåder och blommor, säger hon.