Metallbiten slungades in i vägarbetaren Michaels hjärna – millimeter från att dö

Olyckan skedde den 16 augusti när Michael Wiinikka jobbade längs E4:an utanför Luleå. Han gick och röjde sly vid ett viltstängsel.  

Plötsligt stöter han emot stängslet med röjsågens klinga. En bit från stängslet lossnar och far rakt genom Michaels skyddsvisir, glasögon, höger öga, och in i huvudet. Den fastnar i hjärnan.  

– Jag börjar gallskrika lungorna ur mig, säger Michael.   

Kan inte opereras

Michaels kollega kommer snabbt och hjälper honom. Han ringer deras arbetsledare som säger på högtalartelefonen att han tar honom till sjukhuset. Men först måste Michael ta sig tillbaka till arbetsledarens bil.

– Han sa åt mig att lämna allt, men jag bar med mig sågen, bensindunk och en ryggsäck. Det var bara jobbigt. Det var som ett träskområde där invid motorvägen.     

Väl på sjukhuset i Luleå röntgandes han. Metallbiten syns tydligt, och bedöms vara ungefär två centimeter lång. Det upptäckes också att han hade fått en hjärnblödning.   

Michael flygs till Umeå universitetssjukhus. Där konstaterar specialistläkare att det är för riskfyllt att operera bort metallbiten från hjärnan. I stället ska man låta hjärnan kapsla in den.  

– Läkaren säger att jag haft en jäkla tur i oturen. Den har precis missat de större blodkärlen i hjärnan.  

”Metallbiten – nya bästa kompis”

Den vassa metallbiten hade kunnat orsaka betydligt värre skada, den hade till och med kunnat döda Michael. 

När Sekotidningen når honom för en telefonintervju har han varit hemma från sjukhuset i två veckor, och är sjukskriven.  

– Jag mår relativt bra. Bara trött till och från, säger Michael Wiinikka.  

Hur känns det att ha kvar metallbiten i huvudet?   

– Jag brukar skämta att det är min nya bästa kompis. Det gäller att ta det här med en stor nypa salt. Min mamma sa åt mig att köpa en papegoja och sjörövarkläder nu när jag är enögd.   

Vad kommer du att behöva få för stöd och vård framöver?   

– Jag vet inte riktigt. Jag har klarat mig ganska bra. Jag har inga personlighetsförändringar och inga muskelskador.  

– Jag har accepterat att jag inte har någon syn på ögat och har metallbiten i hjärnan. Samtidigt som jag inte har gjort det.    

Får inte snusa längre

Hur mår du efter hjärnblödningen?   

– Jag får blodkärlsutvidgande mot min kompis i huvudet, så att blodkärlen inte ska krampa runt metallbiten.   

– Det gör också att inte får snusa. Nikotinet drar ihop blodkärlen. Det är det hemska med alltihopa.   

När Michael är tillräckligt frisk igen funderar han på att skola om sig.   

– Morsan har sagt att hon säger upp bekantskapen med mig om jag går tillbaka till mitt gamla jobb.   

Nya rutiner efter olyckan

Efter olyckan har Michael Wiinikkas arbetsgivare Swanworks infört nya arbetsrutiner.

Till Arbetsmiljöverket, som utreder olyckan, uppger företaget att en häcksax monterad på röjsåg, eller en sekatör ska användas i fall där slyet är svåråtkomligt och intrasslat i stängslet.

Vidare föreslår Swanworks andra åtgärder för att inte liknande olyckor ska inträffa i framtiden. Trimning närmast stängslet ska göras årligen, och vid nymontering av viltstängsel ska nätet monteras med tio centimeters utrymme till marken.

”Då finns utrymme för att kunna såga av sly närmast nätet utan att riskera att klingan rör i nätet. Även om denna åtgärd skulle vidtas ska också sekatör finnas tillgängligt”, står det i handlingar till Arbetsmiljöverket som Sekotidningen tagit del av.