Lokföraren bakom populära bloggen: Järnvägen blir bara sämre 

Under tio år drev Jonas Gallerydh ”I huvudet på en lokförare”, en populär blogg om järnvägsbranschen som blev flitigt citerad av nyhetsmedia.

– Jag ville berätta saker som folk inte redan visste. Det skulle vara något unikt och inte bara inlägg utifrån en massa pressmeddelanden, säger Jonas Gallerydh, som är lokförare på Green Cargo sedan drygt 20 år tillbaka.

Bloggens innehåll var en blandning av nyheter, personliga reflektioner och avslöjanden om branschen.

Det fanns också humoristiska inlägg med anekdoter från järnvägen. Jonas minns en sådan som roade många. Inlägget handlade om en gigantisk korv som en gång i tiden ska ha tillverkats för att komma in i Guinness rekordbok.

– Korven blev överkörd av ett tåg på en järnvägskorsning. Det blev ett uppskattat och minnesvärt inlägg, säger han.

Kritiken: Halvtomma tåg körs

Drivkraften bakom bloggen var inte bara att roa läsare. Jonas Gallerydh ville även påverka politiker och ansvariga beslutsfattare. Sätta stopp för privatiseringarna av järnvägen, som han menar har haft ödesdigra konsekvenser.

– Järnvägen är ett så komplext system att det måste hållas ihop för att fungera. I stället delar man upp det mer och mer, och det blir bara sämre och sämre.

Han är kritisk till systemet som fördelar spårtid till tågoperatörer, godståg och entreprenörer som bygger och underhåller spår. Om exempelvis tre bolag vill utnyttja anläggningen samtidigt räknar Trafikverkets modell fram vilket bolag som anses göra störst samhällsnytta.

– Det är en helt obegriplig modell, vilket har inneburit att godstågen hamnar väldigt långt ner. I stället ska man köra tomma lokaltåg och halvtomma fjärrtåg, säger Jonas Gallerydh.

Tilldelning av tåglägen leder också till konflikter och rättsliga tvister mellan de olika företagen, och ökade samhällskostnader, enligt Jonas.

– Det har blivit så här bara för att järnvägen är så uppdelad. Ingen på politisk nivå verkar fatta detta. Hos dem är det viktigare med konkurrens och avreglering.

Ville bli lokförare

Drömmen att bli lokförare hade Jonas Gallerydh redan som barn. Men innan han gjorde slag i saken etablerade han sig som sportjournalist.

Det började redan när Jonas var tonåring och var ett stort hockeyfan i den lilla orten Mörrum i Blekinge. Tillsammans med sin bästa kompis kläcktes idén att ge ut ett sportblad.

– Jag är mer eller mindre uppväxt i ishockeyhallen. Farsan var målvakt i A-laget och jag spelade hockey när jag var liten. Jag har också alltid varit intresserad av att skriva.

Jonas och hans kompis använde skolans kopiator för att trycka tidningen i ett antal exemplar. Hockey, som den hette, sålde de sedan till sina föräldrar, vänner, bekanta och invånarna i Mörrum.

– Det var väldigt seriöst. Inga avslöjanden, men vi gjorde flera intervjuer med kända landslagsspelare, säger Jonas.

”Fick in mycket pengar”

En gång lyckades kompisarna att få ihop en stor summa pengar. Det hela berodde på ett misstag som gjordes när tidningen skulle kopieras upp i 50 exemplar. Skolvaktmästaren som hjälpte dem råkade göra så det i stället blev 500. För att täcka kostnaden hjälpte han dem att sälja tidningen.

– Vi fick in så mycket pengar så vi kunde köpa flygbiljetter till Umeå för att kolla på hockey och göra intervjuer där, säger den i dag 52-årige Jonas med ett leende på läpparna.

När Jonas gick i åttonde klass fick han pryoplats och senare sommarjobb som sportjournalist på den blekingska lokaltidningen Sydöstran. Senare var han på Kvällsposten och Expressen, men när han flera år senare såg en annons om att SJ erbjöd gratis lokförarutbildning kunde han inte motstå att söka.

Mörrum Hockeys kris

Hockeyn ligger honom fortfarande varmt om hjärtat. På sin lediga tid från lokförarjobbet går han ofta till Jössarinken och kollar på Mörrum Hockeys matcher.

När klubbens ekonomi krisade för drygt ett år sedan intervjuades Jonas av både SVT och Sveriges Radio. Det fanns nämligen en stor oro för att hockeylaget inte skulle kunna spela klart säsongen.

Vissa spelare lämnade för att lira i andra lag. Andra fortsatte att spela utan ersättning, för att hjälpa klubben. Jonas Gallerydh drog sitt strå till stacken. Han tog ett extra jobbpass på godsbolaget Green Cargo och skänkte sin dagslön till föreningen.

– Man har så många minnen runt klubben och från alla gånger man nervöst kollat på matcher. Det hade varit tomt om klubben gått i konkurs. Jag hade nog inte riktigt kunnat smälta det om jag inte hade gjort något själv.

Klubben lyckades ta sig igenom säsongen, tack vare flera pengabidrag.

Stort genomslag för bloggen

Jonas engagemang är något av en röd tråd i hans liv, likaså den skrivande ådran. När han lämnade journalistyrket för att utbilda sig till lokförare tog det visserligen elva år innan han började skriva igen, men när han väl gjorde det blev det som sagt något av en succé.

Bloggen ”I huvudet på en lokförare” fick över fem miljoner besökare under sin livslängd. I och med bloggens stora genomslag fick Jonas inbjudningar till tv-sändningar och konferenser.

Jonas Gallerydh är inte heller rädd för att sticka ut hakan och säga vad han tycker. När han bloggade gjorde han det ofta, även om sin arbetsgivare Green Cargo.

– Det var viktigt för bloggens trovärdighet. Jag ville ju att den skulle läsas av alla i branschen.

Ibland kunde chefer höra av sig och fråga varför han skrev som han gjorde.

– Men efter att vi diskuterat ett tag förstod vi varandra bättre, säger Jonas Gallerydh.

Skriver om hockey

Efter tio år la Jonas ner bloggen. Framför allt eftersom arbetet med den tog alldeles för mycket tid. Men lusten hade också sinat och han var rädd för att bli en gnällig gubbe.

Numera nöjer han sig med att skriva för Mörrum Hockey. Det är en förening han älskar, men också har granskat journalistiskt. Redan när han jobbade på tidningarna var trovärdighet viktigt för honom.

– Det finns fortfarande de som är lite sura och undrar vad jag har att göra i föreningen, säger Jonas Gallerydh.