Efter tågstrejken: Högre lön – men ännu många timanställda

Effektiva scheman, som ingick i överenskommelsen, går inte att få ihop eftersom facket inte får ta del av materialet på samma villkor som arbetsgivaren, enligt Sekos nuvarande klubbordförande Lars Holmqvist.

Tågstrejken blev en seger – men hur gick det sen?

Strejk

Därmed blir målet att minska och begränsa antalet timanställda på Öresundståg inte heller uppfyllt.

Fredrik Olsson, har arbetat som lokförare på Öresundståg sedan 2008, och haft fyra olika arbetsgivare. Jobbet har hela tiden varit detsamma.

– Det har väl inte hänt någonting egentligen sedan strejken. Jag har en känsla av att det fortfarande är många som är timanställda, säger han.

Fredrik har fast tjänst på heltid med månadsschema, han tycker att han har det bra.

–Men det verkar svårt att vara timanställd, arbeta ett par dagar per vecka och ringas in när det behövs folk. Osäkert och otryggt, säger han.


Glädjen efter strejken har grumlats

Reportage

Lars Holmqvist bekräftar Fredrik Olssons bild av att timanställningarna finns kvar. Nästan varje ny anställning på Öresundståg inleds med en timanställning, både för lokförare och tågvärdar.

Ett resultat av strejken 2014 var att alla timanställdas löner gick upp kraftigt. Enligt avtalet ska timanställda ha motsvarande genomsnittslön på arbetsplatsen enligt samma modell som LO:s bemanningsavtal.

Kostnaden, 0,15 procent, togs ur det gemensamma löneutrymmet på hela branschavtalet.

–Det avskräcker tyvärr inte, säger Lars Holmqvist, som i efterhand tycker att Seko gav upp för snabbt.

Han hade hellre sett att timanställningarna försvunnit. I det centrala branschavtalet står att fast anställning på heltid är grund- anställningsformen.

– Så det hade inte varit helt otänkbart. Å andra sidan, är det lätt för mig att säga som inte var med och förhandlade.

Det har väl inte hänt någonting egentligen sedan strejken.

Under konflikten bytte Seko spår, gick från kravet att begränsa timanställningar och deltidare i branschavtalet till att öka kostnaden för arbetsgivarna att anställa timmisar.

–Det handlade om pengar, det ger alltid mest effekt, säger Rolf Sjöstrand. Vi fick stopp på hyvlingen på Öresundståg, som ju var det ursprungliga målet.

Att timanställda som är medlemmar i Seko får bättre betalt än medlemmar i andra fack har gjort att förbundet får många nya medlemmar i alla företag. Några byter till ST när de får fast jobb. ST har lägre avgift, och på några företag har fast anställda i ST högre lön. Det är de 0,15 procenten som Seko avstod som hänger kvar.

Klubben på Transdev tycker sig märka att strejken lever kvar hos arbetsgivaren på så sätt att det fortfarande är svårt att samverka. Enligt Lars Holmqvist är det senaste exemplet att Transdev inte tillämpar en dom i Arbetsdomstolen, AD, om ob-ersättning.

–Seko har tvingats gå tillbaka till Arbetsdomstolen för att få ut den ob-ersättning som vi anser att medlemmarna har rätt till efter en dom i AD.

Tvisten gäller huruvida domen, som gäller två tågvärdar, ska betraktas som en pilot, det vill säga ska omfatta alla. Seko menar att det finns bevis för att parterna var överens om det, Transdev håller inte med. I dag vill inte Transdev kommentera domen. Nästa tvist som Lars Holmqvist tror kan bli tuff handlar om arbetstider och sena schemaändringar.

Segerruset efter strejken 2014 var befogat, tycker Seko i dag. Visserligen förekommer deltider och timanställningar fortfarande, men det sätt som Veolia försökte skära ner tjänstgöringsgraden har stoppats i branschen.

En annan vinst är att timmisarna fått upp sina löner. Snart är även löneskillnaderna till ST i stort sett borta. Lärdom av strejken är att efterarbetet kan bli bättre, men också att Seko vet hur man gör.

– Vi har genomfört en konflikt och det måste man för att veta hur det ska gå till och vi klarade det, säger Sekos spårombudsman Thomas Gorin Weijmer

Hur den kommande avtalsrörelsen 2020 slutar vet ingen. Inte heller vilka kraven blir. Det är alldeles för tidigt, menar alla inblandade. Först i höst ska de lokala organisationerna välja ut sin viktigaste frågor.

Ingen blir förvånad om arbetstider och schemaläggning hamnar högt upp på många spåranställdas lista.

– I grund och botten är varje strejk ett stort misslyckande för båda parter. Det betyder att vi inte kunnat komma överens. I det finns ingen vinnare.
Det säger Mikael Danielsson, affärsområdeschef på Transdev

Han minns strejken med sorg.

– Strejkdagarna var en tung period, säger han. Det var svårt att få ut rätt information, rykten spreds snabbt och båda sidor spred propaganda om sina ståndpunkter.

Kommunikation är viktigt i en konflikt, menar Mikael Danielsson, men det är också det allra svåraste.

– Vi som förhandlade hade tystnadsplikt och kunde inte berätta allt.

Den viktigaste lärdomen av konflikten tycker han är att parterna glömde att det skulle komma en tid efter strejken. Det var många hårda ord som sades.

– Vi ska fortsätta ha en relation med facket. Där har vi alla ett ansvar att bygga upp förtroendet igen. Vi måste visa varandra tillit.

Sekos företrädare tycker att Transdev fortfarande straffar klubben för strejken. Gör ni det?

–Nej, jag anser att vi samarbetar. Om Seko anser att vi straffar dem så kan det bero på att vi inte har den effektivitet i arbetstiden som vi var överens om. Då går det inte heller att följa avtalet när det gäller begränsningen av andelen timanställda.

Det finns en tro att Veolia ville göra upp tidigare, men att Almega stoppade det. Var det så?

– Nej. Det var däremot en överraskning att Seko tog upp andra frågor än den lokala konflikten i den centrala förhandlingen. Andelen timanställda och deras löner var ett helt nytt inslag. Vi ville lösa den lokala tvisten.