Matrosen Charlie njuter av att jobba till sjöss

Matrosen Charlie Johanssons insuper ett vårlikt Stockholm innan han åker ner till Frankrike och mönstrar på för fyra veckors jobb.

Vid Skeppsholmen beundrar han de förankrade båtarna och fullriggaren af Chapman, byggd 1888 i England.

– Så där ska de se ut. Strömlinjeformade, säger han med en tydlig västkustdialekt.

En gotländsk färja i annat land

Annat är det med den ”skokartong” han jobbar på i dag. M/S Visborg är utlånad av Destination Gotland för att köra frakt mellan Dunkerque på franska nordkusten och Rosslare på Irland.

24 timmars resa, fyra och en halv timmes stopp och tillbaka till Frankrike. Wallenius Marine sköter driften.

– Jag jobbar med underhållet av fartyget. Sedan är det lastning, lossning, förtöjningar, avgångar när vi går från kaj och så går vi vakt på bryggan, säger Charlie Johansson.

Arbetsplatsen må inte ha rätt estetik, men den förser honom med ett bra jobb. Han får arbeta för ett svenskt företag med kollektivavtal i utländska vatten, där arbetsvillkor ofta är dåliga.

En familj av sjömän

Många är vi som har drömt om ett liv på sjön. Att segla över de sju haven, anlägga i nya hamnar och upptäcka en värld bortom våra fantasier.

Det är en dröm som överges av de flesta. Så även för Charlie Johansson en gång i tiden, trots att sjömän finns i släkten i generationer och pappan var matros på fartyg som gick världen över.

– Sjön har alltid varit en given del av mitt liv. Vi seglade mycket när jag var liten, farmor och farfar hade båt. När pappa var i närheten med fartyget var jag ombord och hälsade på, säger han.

Ändå kändes det som att tåget hade gått när han skulle göra sitt yrkesval. Borta var tiden när man kunde gå ner till hamnen, hoppa på ett fartyg och inleda ett liv till sjöss.

I tonåren hade han inte motivationen att lämna hemmets Falkenberg för sjöfartsgymnasiet i Göteborg.

Sommarvikarie på Stena Line

I stället hamnade Charlie Johansson inom vården i Malmö. Så fick han en dag nys om ett vikariat som diskare på Stena Line mellan Halmstad och danska Grenå. Han tog tjänstledigt för att känna havsbrisen en sommar.

Jag blev extremt ödmjuk för vädrets krafter och hur sjömansyrket verkligen var

Det var som att äntligen ha hittat hem. När han inte diskade var han uppe på däck och hjälpte till. Skepparen frågade om han ville mönstra på som jungman, en betald lärlingstjänst som sköter underhåll på däck.

– Då åkte jag hem och sa upp mig. Det var ett sådant där tillfälle där jag inte ens behövde tänka.

Från jungman till lättmatros

Charlie Johansson avancerade från jungman till lättmatros och fick därmed behörighet att arbeta till sjöss utan handledare.

Ett par år in tipsade en maskinist om expeditionsfartyget M/S Stockholm som skulle på turistexpedition till Svalbard för Polarquests räkning. En chans som inte gick att missa.

– Då låg hon på varv i Göteborg så jag åkte dit och snackade med dem, sov ombord två nätter och arbetade för att visa vad jag gick för. Sen hade jag jobbet, säger Charlie Johansson.

Polarexpedition till Svalbard

M/S Stockholm gick via Kielkanalen och Engelska kanalen runt Storbritannien. Den anlände till småhamnar i bland annat Bristol och Shetlandsöarna innan den korsade Nordsjön och upp längs norska kusten till Svalbard.

Charlie Johansson jobbade månader i stöten på fartyget som tog emot olika turistgrupper. Han beskriver rutten som magisk, aldrig hade han sett liknande scener.

Samtidigt var det en utmaning att arbeta i det tuffa klimatet. Båtens ankare kunde släppa, man tappade styrningen och var tvungen att hålla koll på tidvattnet.

– Jag blev extremt ödmjuk för vädrets krafter och hur sjömansyrket verkligen var. Jag lärde mig så otroligt mycket som jag är tacksam för i dag.

Som det gamla sjömanslivet

Det K-märkta fartyget från 1953 hade klassiska runda ventiler, var trångt och saknade Wifi. På sin lediga tid tog han del av minnen från den gamla skolans sjömän och läste böcker.

– För sjömän i min ålder finns det så mycket att lära av dem som man inte kan hitta i en massa böcker och på utbildningar.

Charlie Johansson hymlar inte med att han dras med av sjömansromantik när han lyssnar på Evert Taube och läser böcker i ämnet.

Sjömansyrket är också att supa, ha en kvinna i varje hamn. Den skiten är jag inte intresserad av.

Han kan tänka tillbaka på hur det måste ha varit att ge sig ut på haven på 1950-talet och se sådant som de flesta aldrig fick göra. Att klippa banden med Sverige och bli en världsmedborgare.

Samtidigt finns det delar han vill lämna åt historien.

– Sjömansyrket är också att supa, ha en kvinna i varje hamn. Hålla på med fuffens. Den skiten är jag inte intresserad av.

Förebilden Lord Nelson

De klassiska sjömanstatueringarna sitter där de ska. Armarna pryds bland annat av fyren Morups tånge hemma i Falkenberg och texten Nyhavn 17, där Köpenhamns legendariska Tattoo-Jack en gång höll till och tatuerade otaliga sjömän.

På vänsterarmen sitter ett porträtt av den brittiska viceamiralen Lord Horatio Nelson.

– Skjuten på slaget vid Trafalgar 1805. En av mina maritima förebilder.

Årtal kommer snabbt och korrekt när Charlie Johansson pratar historia.

– I min rastlöshet kan jag snöa in mig på saker. Nyss fick jag för mig att jag skulle läsa och kolla på allt om Sveriges kungar, från Gustav Vasa till dagens. Det blir en sorts avkoppling.

Han tar en klunk svart kaffe och tittar på Kungliga slottet tvärsöver Stockholms ström.

– Jag kan gå i Livrustkammaren en hel dag. Jag älskar sånt.

Fyra veckor till sjöss

I höstas flyttade han till huvudstaden efter att ha träffat en tjej. Det höll inte. Att jobba fyra veckor på sjön och fyra veckor hemma är inte optimalt för relationer, konstaterar Charlie Johansson.

Han är van att missa storhelger och kompisars bröllop. Det vägs upp av att slippa ett vanligt måndag till fredag-jobb. På fritiden kan han gå på museer och hänga i studion där han just nu spelar in en EP med kompisen. Det är en annan dröm.

Att jobba fyra veckor på sjön och fyra veckor hemma är inte optimalt för relationer

Nu är det Engelska kanalen som gäller året ut, sedan får vi se var Wallenius Marine placerar Charlie Johansson. Han har fått en fast anställning och trivs med sin arbetsgivare.

Han tycker att företaget ligger i framkant när det gäller arbetsvillkor och det finns ett hållbarhetstänk. Som nyvalt skyddsombud har han även möjligheten att påverka.

– Jag fick frågan och har väl alltid varit intresserad av arbetarnas rätt, den enskilda personens rättigheter och skyldigheter. Jag hatar när det har utnyttjats.

”Vi tar jäkligt mycket för givet”

På internationellt vatten är många inte med i facket, berättar han. Det finns ett individualistiskt tänk och facket kan upplevas som negativt, att man vill sätta dit arbetsgivaren.

Han tycker att facket ska bli bättre på att visa varför det finns.

– Se alla människor som har gått före och gjort det möjligt för oss att arbeta på det sätt vi gör i dag. Vi tar jäkligt mycket för givet.

Huruvida hela livet kommer att spenderas på sjön går bara att spekulera om. Visst kan Charlie Johansson längta hem ibland. Å andra sidan längtar han ut när han är hemma.

– Det är väl sjömannens rastlösa själ någonstans. Det kan aldrig vara riktigt bra.