Erling: Avregleringen har orsakat stress och kaos

I gropen syns ledningar och kablar i en enda röra. Fiber, tele och el i samma schakt. De tunna fiberkablarna ligger lösa och en ännu tunnare söklina är dragen intill dem. Skanovas telekabel är märkt med den karakteristiska orangea tejpen.

–Om det blir minsta skada på den millimetertunna söklinan – som visar var fibern går –  rostar den sönder och det går inte att felsöka. Allt slås ut, säger servicetekniker Erling Nicklasson.

Vi gör ett arbete med kvalitet. Om det ska bli bra måste jag hantera allt som ligger nergrävt på samma sätt, utan att min arbetsgivare får betalt för det.

Egentligen är det inte hans uppgift att ta hand om fiber- och telekablar. Erling jobbar på Vattenfall Services och är i Fiskebäckskil för att byta ut gamla elledningar och förstärka elförsörjningen med fler transformatorstationer.

Sköter andras utrustning

Men det blir ändå Erlings jobb att sköta andras utrustning. Elledningarna som ska bytas ut ska ner i djupet, mellan 50 och 60 centimeter helst, under alla andra kablar, ledningar och slangar. Erling och kollegan Jan Gren, som är inhyrd för jobbet, gräver för hand.

–Vi gör ett arbete med kvalitet. Om det ska bli bra måste jag hantera allt som ligger nergrävt på samma sätt, utan att min arbetsgivare får betalt för det. Arbetet tar dubbelt så lång tid som beräknat eftersom vi måste använda spade för att inte skada de tunna kablarna.

–Jag står nerböjd större delen av arbetsdagen, säger Erling och lutar sig framåt för att visa hur ryggen böjs.

–Det gör ont och sliter på ryggen.

Att arbetet tar dubbelt så lång tid gör i princip inte Erling och Jan nånting. De jobbar gärna säkert. Problemet är att Vattenfall Services får betala vite till nätägaren och uppdragsgivaren Vattenfall Eldistribution om jobbet inte är klart i tid.

–Vi måste dra in pengar på projekten. Så är det.

Ingen har ansvar

Tidsbristen, prispressen och trasslet i schakten har att göra med avregleringen av energi- och telebranscherna, säger Erling Nicklasson.  

–Nätbolagen har inga egna tekniker och besiktar inte anläggningen. Det gör inte Telias bolag Skanova heller för den delen. De har inte en aning om hur det ser ut när jobben görs och inte hur resultatet blir. Skanova vet inte att vi är här och lägger om elen och att vi även tar hand om deras telekablar.

–Vi lägger dem i en bädd av mjuk sand och sen grusar vi upp så att allt ligger som det ska. Kvalitet helt enkelt.

Sen avregleringen slagit igenom på allvar är det ingen som har ansvar för hur det ser ut under marken.

–Det är fritt fram att bara ”slänga ner” kablar och ledningar lite hur som helst i gamla schakt, utan att be om lov, menar Erling och Jan. Det går att göra eftersom det inte syns. Det tråkiga är att det är det enda sättet för många nya bolag att tjäna pengar. Det blir lönsamt att fuska.

En koll med Elsäkerhetsverket visar att Erling och Jan inte är helt fel ute. Det finns ingen tillsynsskyldighet, utan det är upp till varje aktör att ta sitt ansvar.

–Alla som gräver i närheten av en elkabel är en installatör. Så är det inte i dag. Fiberbolagen är ett problem. Vi ser gärna att alla som arbetar med det här har utbildning och auktorisation, säger elinspektör Tomas Åberg.

Stress och elsäkerhet är inte en bra kombination

I en liten ort som Fiskebäckskil, med trånga gator och tät bebyggelse håller alla boende koll på vad som händer. Det är hantverkare i var och varannan trädgård och gatorna är uppgrävda. Erling och Jan möter många kunder och får stå till svars för det som händer i gatumiljön. Erling tycker att det är viktigt att ha en god relation till de boende.

Arbetsmiljöboven

Han berättar varför de gräver hål i gatan, håller med när kunderna klagar på nätavgifterna och tar emot kritik mot Vattenfalls kolkraft i Tyskland. Han försöker hålla folk på gott humör så att det blir bra stämning.

–De flesta är vänliga och tacksamma när jag berättar varför vi är på plats, säger han. De blir inte lika glada när de får klart för sig att de tunna trådarna som ligger huller om buller strax under markytan är deras fibernät, som de betalat dyrt för.

Avregleringen, som beslutades på 1990-talet, har fått fullt genomslag i praktiken först under senare år, enligt Erling, som pekar ut den som branschens största arbetsmiljöbov. Den leder till olyckor och gör att personal riskerar sina liv.

–Stress och elsäkerhet är inte en bra kombination, säger han.

Erling har personlig erfarenhet av vad stress och trötthet kan leda till. Han hade beredskap under en av de senaste årens stormar, gav sig ut för att röja skog och fick ett träd över sig.

Riskbedömningen var inte den bästa.

Är sitt eget skyddsombud

Erling hade tur, han hamnade under grenarna, och kunde krypa ur trädets grepp. Men ångesten över att inte kunna andas var enorm. Han fick gå till psykolog efteråt för att läka såren.

Olyckan lärde Erling Nicklasson att säga nej till jobb som han inte klarar. Han har inte längre beredskapstjänstgöring. Han avstår gärna från felavhjälpning, eftersom det innebär att han måste avbryta det han arbetar med och slänga sig iväg direkt. Det finns en inställelsetid som måste hållas. 

–Jag blir superstressad och har gjort riskbedömningen att det inte är något för mig.  

Erling gör för övrigt löpande riskbedömningar inför varje jobb och varje moment i arbetet.

–Om jag är osäker på ett jobb så gör jag det inte. Det mandatet har jag. Det är samma sak om jag är för trött.

Han tycker sig ha fått den pondus som behövs för ett nej. Och vet vad det innebär att inte göra det. Den gången i storm-skogen var han egentligen för trött.

Han är sitt eget skyddsombud, vilket alla anställda är enligt lag. Det fråntar inte arbetsgivaren ansvaret, men Erling tycker att det känns tryggt att själv fatta besluten. 

Arbetsmiljön har både blivit bättre och sämre under de 18 år Erling arbetat på Vattenfall Services. Han har personligen fått mer makt över sin arbetsmiljö, och projekten han arbetar i är välplanerade.

Samtidigt har avregleringen gjort att det blivit trångt i schakten och att ingen längre har koll på att jobben görs korrekt.

–För att inte jaga upp oss följer vi det gamla arbetssättet, vi gör ett jobb som vi är stolta över, som vi kan stå för om någon kommer och granskar. Då får det lov att ta tid.