Runt 26 procent av LO-förbundens medlemmar är födda utanför Sveriges gränser, enligt statistik från 2020. Den klart största delen, 20 procent av medlemmarna, kommer från länder utanför EU. 

20 procent

Men i LO-fackens styrelserum och ledningsgrupper är personerna med utomnordisk härkomst få. 

Det finns ingen statistik på var facktopparna är födda. Men den enkla bild som personernas namn ger pekar på att bara 15 av sammanlagt 194 personer i LO-förbundens styrelser har rötter utanför Norden. 

 ”Viktigt att alla är representerade”

Det motsvarar 8 procent. Endast enstaka personer har rötter utanför Europa.

– Det är ett underbetyg. Det är viktigt att alla är representerade och att vi speglar de erfarenheter som våra medlemmar har, säger Gabriella Lavecchia, ordförande för Seko, till tidningen Arbetet.

Hon betonar dock att erfarenheter skiljer sig åt. Gabriella Lavecchias pappa har invandrat från Italien och hon har inte själv upplevt hur det är att komma ny till ett land där man inte kan språket. 

– Men jag har absolut utsatts för rasism, och den erfarenheter delar både andra och tredje generationens invandrare med adopterade. Man får höra att man ska ”åka hem” trots att man är född här eller helt saknar anknytning till något annat land.

Facken får underkänt

Även Amanda Lundeteg, vd för Allbright som är en stiftelse som arbetar för ökad jämställdhet och mångfald i näringslivet tycker att facken får underkänt när det handlar om mångfald i toppen. 

– Det är uppenbart att det inte speglar medlemskåren och att facken därmed inte tar till vara de olika perspektiv och erfarenheter som deras medlemmar har, säger hon. 

–  Det känns ju extra viktigt i fackförbund vars uppgift är att just representera och företräda sina medlemmar.

Artikeln är tidigare publicerad i Arbetet som tillsammans med Sekotidningen och flera andra titlar ingår i LO Mediehus.