Det kan bli svårt att genomföra vissa av de större järnvägsprojekten, som planeras fram till 2029, med den arbetskraft som finns på den svenska marknaden, enligt Statens väg-­ och transportforskningsinstitut, VTI.

Det är brist på ingenjörer, signaltekniker och projektörer, och en tredjedel av dagens järnvägsarbetare väntas gå i pension inom en tioårsperiod. Samtidigt är det svårt att locka unga till branschen och utbildningar.

Inom de närmaste fem åren väntas det sak­nas 700–1 800 tekniker.

Att det är ont om bland annat signaltekniker och projektörer – hur påverkar det projekten?

– Än så länge inte alls. Det här ska vi klara av med den ar­betskraft vi har. Vi är inte vid vägs ände än och har inte ställt något jobb på grund av det här, säger Bengt Ols­son, och fortsätter:

– Vi ser att rekryteringstakten går lång­samt med att ersätta de som går, och ska gå, i pension. Men vi ska samtidigt byta signalsystem så småningom. Då blir det en helt ny typ av digital kunskapsbas som behövs. Nationella planen uppdate­ras vart fjärde år, om förutsättningarna ändras får vi ta det då.

Rekordmånga pensionärer inom järnvägs­branschen

Nyhet

”Stor utmaning”

I dag görs prioriterade underhållsar­beten och utbyggnader på stråken Stock­holm–Malmö och Stockholm–Göteborg för persontrafiken. Och för godstrafiken, Malmbanan (Narvik–Luleå) och Stål­pendeln (Luleå–Borlänge och Borlänge– Oxelösund).

– Den stora utmaningen är att få till­räckligt med tid i spåren för att jobba. Det är bland annat därför och för att ge mindre störningsrisk för fjärrtågen som vi under året har glesat ut och ökat mel­lanrummen i trafiken.

Historisk satsning på järnvägen – men vem ska göra jobbet?

Nyhet

Besöker skolor

Trafikverket driver Trafikverksskolan, som bland annat utbildar i järnvägskun­skap och teknik. Myndigheten har i dag inget sammanhållet ansvar för utbildning eller tillgång på arbetskraft. Men Bengt Olsson säger att man tillsammans med andra aktörer jobbar för fullt för att lösa rekryteringsbehovet.

– Vi har varit på högskolan i Luleå och ska ner söderut också. Vi besöker skolor och har projektdagar, presentationer och utfrågningar. Det är ett långsiktigt jobb. Vi måste jobba mer med att informera och berätta om det utmanande och roliga i att utveckla järnvägssektorn.