Nyhet

Historisk satsning på järnvägen – men vem ska göra jobbet?

Fram till 2029 ska Sverige storsatsa på järnvägen och spendera många miljarder kronor. Men brist på kompetens och arbetskraft försvårar projektet, menar en expert.

– Det finns brist på kompetens och arbetskraft. Där för kan det bli problem med att få in tillräckligt med nytt folk i tid, säger Ragnar Hedström, forskningsingenjör vid enheten drift och underhåll på Statens väg och transportforskningsinstitut, VTI.

Rekordmånga pensionärer inom järnvägsbranschen

Nyhet

Enligt en uppgörelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna ska över 200 miljarder kronor satsas på höghastighetståg och nya stambanor. Än så länge har inget beslut fattats.

Vad som är bestämt är att 125 miljarder ska läggas på olika projekt, drift och underhåll av järnvägen mellan 2018 och 2029, det beslutade förra S-MP-regeringen i juni förra året.

– Det är den största järnvägssatsningen i modern tid, har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) tidigare sagt.

Ingen prognos gjord

Efter att regeringen lanserat sin supersatsning fick VTI i uppdrag av Trafikverket att ta fram en prognos över tillgången på arbetskraft, pensionsavgångar och utbildningar. Men en sådan gick inte att göra. Bland annat finns inte någon specifik statistik för järnvägsbranschen på Statistiska centralbyrån, SCB.

Ragnar Hedström, forskare på VTI. Bild: Lasse Hejdenberg

Ragnar Hedström, en av rapportförfattarna, menar att det ändå går att se att det kan bli svårt att genomföra vissa av de större järnvägsprojekten med den arbetskraft som finns på den svenska marknaden.

Det är brist på ingenjörer, signaltekniker och projektörer, och en tredjedel av dagens järnvägsarbetare väntas gå i pension inom en tioårsperiod. Samtidigt är det svårt att locka unga till branschen och utbildningar.

Problem längre fram

Inom de närmsta fem åren spår järnvägsentreprenörer att det exempelvis kommer att saknas 700–1 800 tekniker. Läget innebär en risk för att arbetsbelastningen blir hög och att kostnader skenar iväg, säger Ragnar Hedström.

– Det kan bli så att man måste hyra in folk från bemanningsföretag och underleverantörer. Det höjer priserna. Vissa år kan det gå åt mycket arbetskraft, andra år inte så mycket. Det kan bli en väldigt ojämn arbetsbelastning. Om en del av projekten senareläggs kan det däremot bli stökigt i hela planeringsprocessen och uppstå andra problem längre fram.