För lokförare som ofrivilligt kör på en person på järnvägen finns det olika typer av insatser på arbetsplatsen, de tas ur tjänst, träffar läkare och får kamratstöd.

– Vi har ett väldigt bra samarbete med arbetsgivare för att arbeta upp de här rutinerna. De signaler jag får är att det fungerar väldigt väl, säger Thomas Gorin Weijmer, ombudsman på Seko med inriktning på spårtrafik.

Glöms bort

Däremot glöms övrig personal ombord ofta bort, menar Thomas Gorin Weijmer.

– Stöd ges i huvudsak till lokförare som kör på någon. Men det kan vara väldigt påfrestande för övrig ombordpersonal. Ibland går de ut från tåget för att inspektera vad som har hänt. Det kan finnas alltifrån kroppsrester till blod och gud vet vad de utsätts för. Det kan vara krävande att trygga resenärer. Tyvärr får de inte ett lika starkt stöd i sådana här traumatiska händelser.

Flera självmord och olyckor har skett vid obevakade plankorsningar. Den senaste skedde i Boden när en tåg kolliderade med en bil – två personer omkom. Tomas Gorin Weijmer tycker att Trafikverket har haft en alltför begränsad budget under många år, vilket har betytt att takten att bygga bort farorna gått för långsamt framåt.

– Det ligger på deras ansvar att prioritera säkerhet och öka ambitionsnivån. För att öka takten behövs det också göras bättre kontroller på järnvägen.

”Enda utvägen”

Enligt Thomas Gorin Weijmer är just självmord i bantrafiken i grund och botten statens och samhället ansvar.

– Järnvägen är öppen och går inte att hägna in helt och hållet. Att komma åt det här gör man genom socialt preventionsarbete, för att folk inte ska hamna i en situation där självmord är den enda utvägen, men också genom materiella åtgärder för att förhindra möjligheten att begå självmord.