Lönerapporten från LO visar att kvinnornas löner ökat lite mer än männens från 1995 till 2005. Men skillnaden är fortfarande stor mellan mäns och kvinnors löner.
Enligt Erland Olausson är diskrimineringen i LO-yrken liten när det gäller lika lön för lika arbete. Däremot är det konsekvent så att kvinnodominerade branscher är lågavlönade.

– Skillnaderna går inte mellan förbunden, utan mellan olika avtalsområden. Ska man göra något åt problemet räcker det inte med åtgärder inom ett område. Förbunden måste komma överens om hur problemet ska lösas, säger Olausson.
Löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän består. Förra året hade tjänstemännen 43 procent högre lön än arbetarna. Omräknat i pengar blir det 8.300 kronor i månaden.
Seko har låtit göra en egen undersökning som bekräftar uppgifterna från LO.
I undersökningen får drygt 1.000 personer svara på ett antal frågor om jämställdhet och integration i arbetslivet.

En fjärdedel av kvinnorna uppger att det inte är jämställt på deras arbetsplats och en tredjedel säger att de missgynnats på arbetsmarknaden på grund av sitt kön.
Janne Rudén, Sekos förbundsordförande tror att en särskild kvinnopott skulle kunna vara lösningen på den lönemässiga diskrimineringen av kvinnor.
– Till exempel skulle en tiondel mer av varje avtalspott kunna vara vikt till kvinnor, säger Janne Rudén. Det går ju inte att bara fortsätta prata om att kvinnor diskrimineras och sedan inte göra något. Då skriver man under på att man tycker det är rätt. Någon gång måste man ta tag i frågan. Och en särskilt riktad pott kan vara ett sätt.