Råden kommer från Jessica Eliardsson, 48 år, nytillträdd vd i det kommunala bostadsbolaget Östhammarshem och med en bakgrund som postkassörska och medlem i Seko.

Jessica har vid flera tillfällen varit den som tvingats lämna sitt jobb i tider av nedskärningar. Varje gång har det slutat bra, hon har haft tur och varit på rätt plats vid rätt tillfälle, säger hon,  men också fått bra stöd på vägen. Plus att hon sagt ja, istället för nej.

–När jag började som postkassörska, efter ett års utbildning, sa man att statens kaka var liten men säker, men så var det inte, visade det sig.

–Efter 12 år i det bästa jobb jag haft, hamnade jag sist i turordning och blev uppsagd i början av 2000-talet, säger Jessica Eliardsson.

Älskade kundkontakten

Med sina dryga 30 år var hon yngst och 12 år i yrket var inte mycket att komma med i Posten där de flesta arbetat mycket länge. Innan hon slutade hade hon också hunnit med att arbeta en tid på Svensk kassaservice, som ersatte postkontoren under en kort period.

–Det var inte lika roligt. Vi blev av med trav, evenemangsbiljetter, valutor, mycket av det som gjorde jobbet som postkassörska varierat. Jag älskade kundkontakterna, men kassaservice blev för mycket bank. Vi skulle konkurrera med bankerna och sälja konton, säger hon.

När Jessica blev uppsagd hade Posten en omställningsorganisation som hette Futurum, där de som fick sluta kunde få stöd att gå vidare.

Jessica valde att gå en utbildning till lantbrevbärare.

–Jag ville inte lämna Posten. Lantbrevbärare var ett roligt jobb, men för isolerat. Enda gången jag träffade kunderna var när de satt en sticka på postlådskanten för att visa att de ville träffas personligen för något ärende. Då blev jag glad, säger hon.

Uppsagd igen

Efter ett år var Jessica tillbaka på Futurum och den här gången fick hon tips att söka en utbildning till elevassistent. Hon fick jobb i hemkommunen Östhammar. Men efter 2,5 år var det dags igen. Kommunen skulle spara och Jessica, som inte hade fast jobb, fick sluta.

Det var hösten 2004, hon gick arbetslös i tre månader innan hon såg en ledig tjänst som receptionist på Östhammarshem.

–Det var ju så nära postkassör som man kan komma och jag saknade fortfarande det jobbet. Jag sökte.

Jessica fick jobbet.

2011 tillträdde en ny företagsledning, som ville få med de anställdas idéer i att utveckla verksamheten. Jessica tyckte att uthyrningen borde kunna bli mer effektiv, något hon förde fram till ledningen, som nappade.

–Jag fick frågan om jag ville arbeta med ett projekt som byggde på min idé. Jag tänkte: varför inte?

Sökte vd-jobbet

Hennes idé att automatisera köarbetet fungerade och efter en tid fick hon ett nytt jobb som ansvarig för uthyrningen. Hon lämnade jobbet som receptionist.

–Kanske jag inte vågat säga ja om inte min mamma just varit väldigt sjuk och klarat sig igenom en svår tid. Jag kände mig stark, tänkte att jag skulle klara det.

Så när vd-jobbet blev ledigt i höstas sökte hon det.

–Min lärdom är att man aldrig ska ge upp och inte skämmas om man är arbetslös. Det värsta som kan hända är att man inte får det jobb man vill ha, men man kanske kommer en bit på väg i alla fall. Jag fick mitt drömjobb som 20-åring, i postens kassa. Sen tog det en annan vändning och det blev bra det också.

–Vi människor är olika, vissa behöver mer stöd, andra mindre. Jag fick chansen via Futurum och frågan är vad jag gjort utan den hjälpen.

Var det ditt mål att göra karriär?

–Nej, när jag måste lämna jobbet på Posten blev målet att få ett liknande jobb, med mycket kundkontakt och service. Som vd ska jag vara ute och träffa hyresgästerna så mycket som möjligt och inte bara sitta på kontoret. På så sätt får jag träffa människor, som jag verkligen gillar att göra.