Frågan om fackets skuld ställdes på ett seminarium i Almedalen. Och det var Roland Spånt, chefsekonom på TCO som svarade nej. Ett annat svar hade säkert förvånat publiken.
   Men även om facket saknar skuld så hade krisen inte blivit så stor, om facket i USA haft större makt. För med ett starkare fack hade löneskillnaderna varit mindre extrema – under de senaste 30 åren har 90 procent av löneökningarna gått till de 10 procent som tjänar bäst, de övriga har inte ens fått en höjning av reallönerna. Och om arbetar- och medelklassen tjänat mer pengar på sitt arbete så hade de inte behövt låna till bostäder och annan konsumtion och den amerikanska fastighetsbubblan hade vare sig uppstått eller exploderat. Allt enligt Roland Spånt.
   Däremot tyckte Spånt att facket skulle ha varit mer på sin vakt när det gäller krisen i Baltikum, där fanns tecknen för den som ville se. Den krisen har dock inget att göra med fastighetskrisen i USA. I Baltikum handlar det om en ekonomisk överhettning som smordes av svenska banker och om ren ekonomisk vanvård
   Han hävdade också att fackföreningsrörelsen varit för slapp i sina reaktioner när vinsternas andel av ökat på bekostnad av lönerna. Det har inte bara inneburit minskat löneutrymme utan också mer pengar till finansiell spekulation.
Seminariet ordnades av 6F, Sex fackförbund i samverkan; Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, SEKO och Transport. I panelen satt även Irene Wennemo, chef arbetslivsenheten på LO.
   Hon höll med om att facket hade kunnat göra mer. Och frågade sig varifrån de fackliga ekonomerna får sin auktoritet, från andra ekonomer eller från sina ”fackliga kompisar”. För det har betydelse om de ska våga gå mot strömmen av borgerliga ekonomer.
   – Men när allt går bra är det svårt att vara tillräckligt vaksam.
   Det kom också flera förslag på hur framtida kriser ska hindras eller åtminstone upptäckas i tid. Förslagen kan sammanfattas i två punkter. För det första krävs ett fack med större makt. För det andra krävs att facket kan använda sig av denna makt.