Järnväg Bra chef

En chef från arbetslaget: ”Kan vara känsligt ibland”

Att vara eltekniker på järnvägen är farligt. En förutsättning för jobbet är en bra chef, som ligger steget före och kommer överens med arbetslaget.

Varje morgon samlas elteknikerna och arbetsledaren för att gå igenom dagen. Från vänster Gustav Bly, Anders Eriksson och Mikael Sjökvist. Bild: Kicki Nilsson.

– Det krävs en arbetsledare som ligger nära vår verklighet och är villig att utveckla nya arbetsätt, säger Joakim Andersson, eltekniker på Infranord.

Han ingår i en grupp om tolv personer som underhåller spåren Gnesta–Laxå och Motala–Frövi, samt hela bangården i Hallsberg. Det är ett arbete som bara kan göras när tågen inte går och när elen stängts av.

Bra chef

Hur är en bra chef?

Arbetsmiljö

Varje dag måste därför den som arbetsleder elteknikerna kontakta Trafikverket för att få lediga tider för framtiden. Det gäller alltså att ha lång framförhållning.

”Pekar och säger”

Men det är trixigt. Det är mycket tågtrafik. Därför görs många arbeten nattetid. Under dagtid är det mer tidspressat, då jobben ska göras mellan två tåg.

– Vi har en chef som lägger all sin energi på att få arbetet att funka. Det är inte mycket han missar i planeringen. Han har själv
jobbat som eltekniker en gång i tiden och är väldigt uppskattad. Han lyckas vara nära vår verklighet fast han planerar så mycket. Han försöker även ta hänsyn till vår hemsituation, att en del av oss har barn eller fritidsintressen, och att vi behöver fördela arbetet på alla som kan, säger Joakim Andersson.

Anders Eriksson, arbetsledare på Infranord. Bild: Kicki Nilsson.

I en lokal i Hallsberg har Joakims arbetsledare, Anders Eriksson, sin bas. Han fick sitt första jobb på Infranord som eltekniker 1999. Fast då hette det Banverket.

Nu har han varit arbetsledare sedan 2011, en roll och ett ansvar han trivs med. Han känner sig omtyckt, vilket arbetsmiljöenkäter också visat.

Vad är en bra chef?

– Någon som är lyhörd för killarna eller tjejerna som är ute och jobbar. Någon som ser till att göra saker tillsammans och inte bara pekar och säger vad som ska göras.

Konflikter

För Anders Eriksson är det både en fördel och nackdel att han själv är sprungen ur ”gruppen”.

– Det är positivt att jag känner de flesta från att ha jobbat med dem. Jag har varit i deras sits. Jag vet hur trist det är att jobba helg och kväll och hur krångligt det kan vara om man har barn, som jag själv har. Jag har förståelse för deras arbete och tar hänsyn till det och försöker fördela arbetet rättvist.

Och nackdelen?

– Det kan vara negativt att jag kommer från gruppen. Jag är för snäll och har för mycket empati. Det är ett litet problem. Inte så att det stör. Men det skulle kunna bli. Om det exempelvis blir uppsägningar i framtiden skulle det vara jobbigt att ta i. Hittills har jag inte upplevt att vi har haft några problem i gruppen.

– Det kan också vara så att jag har svårt att ta vissa frågor och konflikter. Att man vill att alla ska må bra, säger Anders Eriksson.

Trots att Anders är nära elteknikernas verklighet har han samtidigt förändrats under sina sju år som chef:

–Jag är mer resultatinriktad. Jag har kommit närmare kunden och fått mer krav på mig. Och det kravet ska man föra ner till teknikerna, vilket kan bli lite känsligt ibland, säger han.

Att vara resultatinriktad, känns det bra?

– Absolut, man blir lite sporrad när man kan leverera.