Först historiken: ”Åtta timmars arbetsdag” prydde banderoller på första maj-demonstrationer första gången redan 1890.
Då lanserades dagens system – nämligen att dygnet kunde delas i åtta timmars arbete, åtta timmars, fritid och åtta timmars vila. Men demonstrationerna och kampen för generellt kortare arbetstid skulle bli lång.
I början av 1900-talet låg en genomsnittlig svensk arbetstid på upp emot 240 timmar i månaden.
Rimligt, tyckte alla svenska högerpartier, som bedrev sin kamp för att hålla fast vid rådande system med nästan precis samma argument som än idag.
Ingen ändring sedan 1973
Argumenten till trots drevs den första sänkningen igenom runt samma tid som högerpartiernas andra profilfråga, den om rösträtten, förlorades. 48 timmars arbetsvecka för vissa grupper infördes. Sedan gick åren. Inte förrän 1960 sänktes arbetstiden till 45 timmar i veckan. Inte förrän 1973 sänktes arbetstiden till 40 timmar i veckan. Sedan har åren gått.
Rådande arbetstidsmått kom till i en tid av kärnfamilj.
Nu, sextio år senare, är vi kvar i samma tid som förr. Men att arbeta 40 timmar i veckan är inte tänkt för det liv många i verkligheten lever idag. Rådande arbetstidsmått kom till i en tid av kärnfamilj – det märks särskilt tydligt idag.
Att börja arbeta innan frukosten knappt är dukad, sluta och börja åka hem från jobbet när middagen borde vara lagad är en modern ekvation som aldrig gått ihop och aldrig heller kommer göra det.
Motverkar jämställdhet
Den förutsätter att en person (oftast kvinnan) är mer eller mest hemma i hushållet med barn, matlagning, städning och allt annat som hör livet till, medan den andra (oftast mannen) arbetar. En riktig fälla alltså, för ett samhälle som gör anspråk på att vara jämställt.
I vår ska Socialdemokraterna enligt uppgift presentera förslag på hur arbetstiden kan sänkas. Som alternativ har generell arbetstidssänkning nämnts, men också fler röda dagar, längre semester och en så kallad ”familjevecka”.
Hur blir det fler som arbetar av att arbetsveckan blir kortare?
Frågan skulle kunna bli valfråga 2026.
Sedan länge driver också Vänsterpartiet frågan om sex timmars arbetsdag, 30 timmars arbetsvecka.
Sedan länge driver en majoritet av Sveriges alla fackföreningar samma fråga.
En fråga om människovärde
Miljöpartiet vill testa 35 timmar först. På andra sidan finns resten, främst med det ihåliga argumentet ”fler måste jobba – inte färre”. Hur blir det fler som arbetar av att arbetsveckan blir kortare? I regeringen är frågan rakt igenom otänkbar.
Det är inte lösningen på alla det här landets problem och utmaningar att låta människor få leva ännu mer än de arbetar. Men det är i allra högsta grad en fråga om människovärde.
40-timmarsveckan går på övertid. Det är sedan länge hög tid för nästa steg i processen för att lätta bördan för alla arbetande människor i Sverige. Återstår att se hur länge vi får fortsätta vänta.
