Erland Olauson ser till att hålla politiken borta från fackets frågor

Som pensionär har Erland Olauson fortsatt att påverka och han har haft ett finger med i flera av de senaste årens kontroversiella frågor.

Han ledde en grupp jurister som skrev förslaget till inskränkningar i strejkrätten, han leder i dag en motsvarande grupp som ska se över lagen om anställningsskydd, LAS.

Och det är Erland Olausons utredning av framtidens järnvägsunderhåll som fått en del fackligt aktiva inom Seko att tala om nyliberalt mischmasch.

Plus att han är opartisk ordförande för parterna inom industriavtalet och en stark försvarare av systemet att industrin bestämmer hur stora löneökningarna ska vara på svensk arbetsmarknad. Det som kallas märket.

Han tror att den nuvarande modellen med industrimärket är bäst för löntagarna, i alla fall så länge det inte finns någon annan, bättre.

– Det har gett reallöneökningar, säger han.

Att industrin sätter märket är en stridsfråga inom LO. Flera förbund, bland annat Seko, anser att löneökningarna i tjänstesektorn blir för låga med dagens modell

Varför väljer du att ta dig an omstridda ämnen?

– Det får du fråga mina uppdragsgivare om. Jag tackar ja till uppdrag av lite olika skäl. Ibland av lojalitet, ibland för att jag tycker att det är en viktig fråga.

Erland Olauson tar sig särskilt gärna an frågor som fack och arbetsgivare tycker ska lösas utan politikernas inblandning.

Det finns de som menar att han alltför ofta går maktens ärenden, exempelvis i frågan om strejkrätten, där konflikten stod mellan etablerade fackförbund och organisationer utanför LO, som Hamnarbetarförbundet.

Den beskrivningen känner han inte igen sig i.

– Om en demokratiskt vald regering vill ha något utrett eller om parterna på arbetsmarknaden är överens om att träffa ett avtal i en viktig fråga så har jag inget problem med det. Då ställer jag upp.

Han är övertygad om att överenskommelser mellan parterna är den bästa lösningen när det gäller arbetslivet. Därför arbetar han gärna åt fack och arbetsgivare.

– Det är oerhört viktigt. Politiken kan ändras när som helst. Det är mer stabilt när fack och arbetsgivare är ense.

Han nämner förändringen av Arbetsförmedlingen som ett exempel på hur det går till när politiken bestämmer väg.

– Där gick partier samman för att stoppa regeringens förslag, utan att ha ett gemensamt motförslag. Tvärtom tyckte de olika i sak. Det var enbart ett sätt att markera mot regeringen.

– Jag säger inte att regeringens förslag var bra, men det är ett exempel på vad jag ogillar med att politiken reglerar arbetsmarknaden. Det kan komma in ovidkommande överväganden.

Vi talar i telefon, han är i sitt hem i Ringarum utanför Valdemarsvik, och jag på min hemmaredaktion i Stockholm. Erland Olauson har semester. Uppdraget som opartisk ordförande skulle egentligen ha inneburit mycket hektiskt arbete i mars och april. I stället blev det kris och arbetet skjuts upp till hösten.

Han är 71 år och egentligen pensionär. Van vid att arbeta på distans. Åker sällan till Stockholm där uppdragen finns och det var länge sedan han veckopendlade.

Erland Olauson blev jurist på 1970-talet och hade som mål att arbeta i fackföreningsrörelsen. Så blev det. Han arbetade på LO i fyra år, LO-TCO Rättsskydd i 15 år, gick över till att bli kanslichef på LO och senare avtals- sekreterare åren 2003 till 2008.

Trafikverket har en närmast religiös tro på marknaden. De vill inte ha underhåll i egen regi.

Trots förtroendeuppdraget i LO:s ledning har han minimal erfarenhet av att arbeta fackligt på en arbetsplats. Det han kan om fackligt arbete lärde han sig främst genom att vara ombud för enskilda medlemmar på Rättsskyddet.

– Det var bra men inte tillräckligt, säger han. Det är en stor brist att jag saknar erfarenheten, vilket jag sade när de ville att jag skulle ställa upp som avtalssekreterare. Men de stod på sig och jag tackade ja.

Under sina år som avtalssekreterare är det en sak han är särskilt nöjd med: avtalsåret 2007. Då kom LO-förbunden överens om att driva krav på jämställdhetspotter i avtalsrörelsen.

Kvinnolöner en stötesten

Något LO inte lyckats upprepa sedan dess. Seko har försökt men bland andra industriförbunden har sagt nej.

– Jag sticker ut hakan i förhållande till både LO och mina nuvarande uppdragsgivare inom industrin när jag säger det. Men det är ett faktum att jämställdhetspotterna fick upp kvinnolönerna, säger Erland Olauson.

Kvinnolönerna är en stötesten för LO. Det är svårt att nå enighet och det har blivit en kontroversiell fråga. Det också.

Den sista mars lämnade Erland Olauson utredningen om det framtida järnvägsunderhållet till regeringen. En mycket het fråga för många medlemmar i Seko. Uppdraget att utreda järnvägen tog han av lojalitet med den socialdemokratiskt ledda regeringen.

– Ingen annan ville med de direktiv som gällde från början, säger han.

Direktiven ändrades så småningom på Er- lands initiativ. Hans förslag går i korthet ut på att 8 av 34 basunderhållskontrakt ska tas över av Trafikverket och skötas i egen regi. Sex av kontrakten innehas nu av statliga Infranord.

Han föreslår också att Trafikverket bygger upp en maskinpool och ett system för att få koll på anläggningen. Det senare är avgörande och en stor brist i dag, anser han.

Kritikerna menar att hans förslag inte leder till ett bättre underhåll, och inte heller uppfyller Socialdemokraternas vallöfte från 2014 om ett förstatligande.

– Ett helt förstatligande finns inte i direktiven och det finns inget stöd för det politiskt.

Inskränkningar i strejkrätten

Erland Olauson har inte sett några belägg för att förstatligande skulle ge ett bättre resultat, men inte heller det omvända. Bara marknad är inte en effektiv lösning, som han ser det.
– Ett problem är att Trafikverket har en närmast religiös tilltro till marknaden. De vill inte ha underhåll i egen regi.

– Det är lite märkligt eftersom de har 10 000 anställda. Så något måste de väl sköta själva.

Jag sticker ut hakan när jag säger att jämställdhetspotterna fick upp kvinnolönerna

Den 1 augusti 2019 infördes lagstadgade inskränkningar i strejkrätten, en förändring som Erland Olauson bidrog till genom att leda den grupp av jurister från LO, PTK och Svenskt Näringsliv som skrev det första utkastet.

Ett förslag som sedan regeringen omarbetade något och riksdagen antog. Resultatet blev att det nu är förbjudet att strejka om syftet inte är att teckna kollektivavtal. Han säger krasst att syftet med förslaget var att stärka de etablerade facken.

Det var Hamnarbetarförbundets strejker i Göteborgs hamn – för att få ett avtal precis som Transportarbetareförbundet – som var orsak till lagändringen, enligt Erland Olauson.

Att Hamnarbetarförbundet också vill ha avtal avfärdar Olauson som nonsens. Lika väl som att han avvisar kritik mot att lagändringen kan leda till framväxt av gula fackföreningar, startade av arbetsgivare.

– Skälet till att vi i Sverige jämfört med andra länder har fri strejkrätt är att stridsåtgärder leder till kollektivavtal och fredsplikt. Om det inte ska gälla så är risken stor att politikerna inför andra, värre förbud mot strejker.

Erland Olauson hade ett stort inflytande över strejkreglerna och frågan är om det kan bli lika stort i de pågående förhandlingarna om lagen om anställningsskydd, LAS, mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Förhandlingar som Seko lämnat.

Regeringens utredning om LAS lägger sina förslag sista maj i år, men parternas förslag kan ta över om politikerna tycker att de är bättre. Erland Olauson tonar dock ner sin egen roll.

– Jag leder en grupp som svarar på parternas gemensamma frågor. Vi tar fram underlag och alternativa förslag på hur frågor kan lösas. Som hur tryggheten för dem som har allmän visstid kan öka.

Förslaget om LAS lades fram den 1 juni och innebär i korthet att det skulle bli lättare och billigare att säga upp personal framför allt av personliga skäl.