Stora förändringar väntar för vattenkraften – måste ta hänsyn till fisken

Indalsälvens mörka vatten störtar mot den jättelika propellern långt nere i Hissmofors kraftverk. Via en stålaxel tjock som en trädstam sätter den en generator i snurr som skickar 28 megawatt vidare till elnätet. Tillräckligt mycket för att driva omkring 40 000 dammsugare.  

Vi står strax ovanför turbinen och dånet gör att vattenkraftsteknikern Sven Fahlén måste ta i med rösten rejält för att höras.  

– Det här är en av tre turbiner i Hissmofors, säger han. 

Bred kunskap krävs

I rummet ovanför står en mängd olika maskiner som gör att generatorn kan rotera i en stadig takt under dygnets alla timmar. Om något felar plingar det till i en dator och han eller någon kollega ger sig dit för att ta hand om det.   

Sven Fahlén har arbetat på Jämtkraft sedan 1985 och har därför en stor erfarenhet av felsökningar – såväl här som på bolagets 16 andra vattenkraftverk.   

  – Det går inte att lära sig allt man behöver veta i någon skola. Du kan komma till en anläggning som är toppmodern, så kan nästa anläggning vara 35 år gammal, säger han.  

Byggdes på 1800-talet

Via trappor och hissar tar vi oss upp till toppen av kraftverket. När vi kliver ut på dammen möts vi av älven som sakta strömmar mot oss, fylld till brädden efter en blöt höst.  

 Turbinerna går på max och för att undvika översvämning har luckorna öppnats mot torrfåran nedanför dammen. Vattenmassorna rasar skummande fram över den gamla forssträckan och ger en bild av hur det kan ha sett ut innan kraftverket byggdes.

Det var den här mäktiga Hissmoforsen vid Storsjöns utlopp som gjorde att några av landets vattenkraftspionjärer tidigt fick upp ögon för platsen. Kraftverket började leverera el 1897 – mindre än 20 år efter att Thomas Edison utvecklat glödlampan.   

Stor nytta – stora miljökonsekvenser

Vid den här tiden började Sveriges älvar och åar byggas ut i rask takt – och den pålitliga, fossilfria elkraften gav en rejäl skjuts till landets utveckling mot en stark industrination.  

Men att utbyggnaden också fick stora konsekvenser för miljön var inget det togs någon större hänsyn till. På vissa håll dränktes hela dalgångar med vatten, mäktiga forsar torrlades och vandrande fiskar som öring, harr och ål drabbades hårt när de hindrades från att nå lek- och uppväxtplatser.  

Många kraftverk har fortfarande kvar gamla tillstånd och miljöåtgärder som fiskpassager är därför ovanliga. Passagerna möjliggör för fiskar att ta sig förbi kraftverket och simma vidare längs forsen. Efter krav från EU beslutade regeringen därför 2020 att en omfattande miljöprövning av landets vattenkraft skulle genomföras. Detta ledde till att 1 600 kraftverk måste få nya tillstånd som uppfyller dagens regler – ett omfattande arbete som kommer att pågå i flera decennier. 

Het stridsfråga

Hela processen har dessutom stått still i snart två år eftersom regeringen pausat den – för det här är nämligen en het stridsfråga.  

Enligt förespråkare kan nya domar med till exempel krav på omlöp förbättra fisket och naturen kring kraftverken vilket kan gynna turismen i närliggande orter.  

Men vattenkraftsbranschen har kämpat för att mildra miljökraven. Om kraftverksägare tvingas bygga fiskvägar så innebär det stora kostnader. Och när omlöpen är klara släpps några procent av vattnet förbi turbinerna vilket innebär minskad elproduktion och intäkter för bolagen.   

Regeringen har gått på den linjen och valde därför att pausa miljöprövningarna i början av 2023. Nu har de tagit fram ett nytt förslag där miljökraven sänks och mer fokus läggs på bibehållen elproduktion. Prövningarna för vattenkraftverken föreslås komma igång igen nu till sommaren.   

Jämtkraft har byggt fiskomlöp

Här i Hissmofors och resten av Indalsälven planeras prövningarna komma igång först om cirka tio år. I tre av Jämtkrafts kraftverk i Billstaån valde bolaget att bygga fiskvägar för några år sedan efter flerårig kamp från lokala fiskevårdsföreningar.   

Sven Fahlén säger att det inte påverkat hans dagliga arbete särskilt mycket utan de är mer kolleger som ansvarar för dammkonstruktionerna som varit involverade. Och när han ser på framtiden för sin yrkeskår gör han det med tillförsikt.  

– Jag tror vi behöver elström så det är nog ingen fara, jag tror det kommer rulla på. Och det behövs folk som är med och tittar till, säger han.  

Mycket annat händer i branschen

Miljöprövningen är inte den enda förändringen i branschen. Här vid Hissmofors har de exempelvis byggt en jättelik batterianläggning som blixtsnabbt kan svara på snabba ändringar i elbehovet. Kraftbolagen lägger också mycket tid på att optimera vattenflödet till turbinerna, så att de producerar mest el när priset är högt. Arbetet med att effektivisera nya turbiner för att få ut några fler procent el från samma vattenmängd är också ständigt pågående. 

”Man lär sig saker hela tiden”

Men för Sven Fahlén är det andra saker som förändrat det dagliga arbete mest under hans omkring 40 år i branschen. En förändring är att det inte är lika fysiskt krävande. Som sommarjobbare fick han stå och rensa gallren vid intagsluckan med en båtshake, och det var vanligt att det fastnade stockar från flottningen som upphört omkring 15 år tidigare. Idag sköts det arbetet av maskiner och när vi tittar ner mot gallret guppar där istället fotbollar, pet-flaskor, frigolitblock och annat plastskräp som sköljts med från Storsjöns stränder.   

Inne i dammen sköts och övervakas det mesta numera av datorer och om något felar får de en beskrivning om vad. Det innebär att systemen är mer driftsäkra och att de inte behöver åka ut i onödan lika ofta.  

– Innan visste vi ofta inte vad som var fel när vi åkte ut. Nu kan datorerna tala om direkt att det till exempel är hög nivå i en pumpgrop. Då kan vi förbereda oss på det, säger han. 

Men även om datorerna tagit över en del av jobbet krävs det fortfarande en tekniker för att åtgärda många av de felen som datorerna upptäcker. Och den stora mängden maskiner och kraftverk gör att Sven Fahlén fortfarande lär sig nya saker.  

– Det bästa med jobbet är variationen. När man åker på jobb vet man inte alltid vad man ska göra. Det kan hända saker när som helst. Och man lär sig saker hela tiden, säger han.