Kommuner stoppar vindkraft – oviss framtid för vindkraftstekniker
Torbjörn Toresson arbetar bland vargar, björnungar och milsvida vyer. Men framtidens arbetsmarknad för vindkraftstekniker är oviss eftersom kommunerna stoppar de flesta parkerna.
Torbjörn Toresson har inga problem med att arbeta på hög höjd. ”Är det en fin sommardag får man en taklunch som vi brukar säga. Det är helt fantastiskt.”
Torbjörn Toresson kryper fram längs kanten av vindkraftsverkets torn och säkrar sig hela tiden genom att klicka fast karbinhakar i relingen – hans livlina om han skulle halka över kanten. Sedan lutar han sig lite åt vänster och tittar rakt ner mot de små bilarna på grusplanen, 100 meter nedanför.
För någon med höjdrädsla skulle det här vara en mardröm. Men för Torbjörn är det en helt vanlig dag på jobbet.
– Här kan jag sitta och dingla med benen. Det är klart att det är högt men det är som när man flyger, man fattar inte att det är högt, säger han.
Som vindkraftstekniker åt företaget Dalavind är hans jobb att underhålla kraftverken så att de fungerar som de ska.
Nu har han krupit ut till kanten där han ställt sig upp för att inspektera en vindmätare. En liten men viktig del av kraftverket eftersom den skickar vidare information så att rotorbladen automatiskt kan vändas mot vinden för att optimera elproduktionen.
Gungar i vinden
Idag är det enligt Torbjörn Toresson relativt bra väder för den här typen av arbete. För om det exempelvis blåser kraftigt så börjar tornen vaja i vinden.
– Det kan svinga över två meter fram och tillbaka när det är som värst. Vissa har svårt med att det gungar men jag brukar inte ens märka av det, säger han.
Även om höjden skapar en del utmaningar är den också en av de stora fördelarna med jobbet, tycker Torbjörn Toresson och berättar att de brukar dra nytta av utsikten när vädret tillåter.
– Är det en fin sommardag får man en taklunch som vi brukar säga. Det är helt fantastiskt.
Oviss framtid
Vindkraft har på en ganska kort tid förändrat landskapsbilden i Sverige. Från att de första tornen dök upp i början på 1980- talet finns det nu över 5 500 stycken.
Men nu har utbyggnadstakten bromsat in rejält. 2021 ökade antalet vindkraftverk med 456 stycken men 2023 var samma siffra endast 333.
Och det finns en del mörka moln som lagt sig över branschen. Många parker har dragits med dålig lönsamhet och i höstas gick Vattenfall ut med att de pausar utvecklingen av en stor havsbaserad vindkraftspark efter att regeringen beslutat att inte bekosta elledningar dit. Efter påtryckningar från försvaret stoppade regeringen också nyligen 13 andra planerade havsbaserade vindkraftparker.
Kommunerna sätter stopp
Men det största hindret är Sveriges kommuner. De har möjlighet att lägga in veto mot nya parker och de senaste åren har de stoppat nästan 70 procent av alla planerade kraftverk, enligt branschorganisationen Svensk vindenergi.
Besluten har ofta föregåtts av högljudda diskussioner där huvudargumenten mot verken är att de förfular landskapet, väsnas och stör fågellivet. Ett annat är att vindkraftparkerna är orättvist fördelade över landet.
Nedanför berget där vi befinner oss idag ligger byn Dalfors som har ett 40-tal fastboende och 15 närliggande vindkraftverk. I hela Stockholms kommun med nästan en miljon invånare finns det noll. Samtidigt betalar invånarna i de två samhällena lika mycket för el eftersom de ligger i samma elområde.
Nytt förslag ska öka antalet vindkraftparker
Men det finns ett tryck från näringslivet och många politiker att öka utbyggnadstakten för att fylla svenskarnas elbehov som förväntas öka kraftigt. Vindkraften lyfts fram som ett fossil- och plutoniumfritt alternativ som redan nu fungerar och därför kan byggas ut relativt snabbt.
För att minska motståndet bland kommunerna vill regeringen därför lägga 340 miljoner i nästa års budget på att kompensera vindkraftskommuner. Det kan komma att påverka hur många verk som byggs framöver – och i förlängningen även arbetsmarknaden för vindkraftstekniker.
Så blir du vindkraftstekniker
Det finns flera yrkeshögskoleutbildningar för vindkrafttekniker. De är 60 veckor till två år långa och delar av utbildningen utgör praktik. Ofta kräver de gymnasieexamen och b-körkort.
För elektriker eller mekaniker kan det också gå att få jobb på ett vindkraftsföretag och därefter genomgå internutbildningar.
”Bondpojk skulle jag säga är riktigt bra bakgrund”
Torbjörn Toresson har klättrat ner genom takluckan till maskinhuset. Det trånga utrymmet domineras av en massiv växellåda och en generator som omvandlar rotorbladens rörelser till el. Just nu genererar kraftverket 650 kilowatt, vilket är tillräckligt för att driva exempelvis omkring 7000 teveapparater.
Som tekniker ska Torbjörn kunna serva och laga i princip allt vi ser här inne – och han säger att en bra vindkrafttekniker bör vara en mångkunnig problemlösare som inte är rädd för att hugga i.
– Ena dagen byter man hydraulcylindrar andra dagen pingar man ip-adresser, eller lyfter en vinge. Det är väldigt varierande arbete. Att vara bondpojk skulle jag säga är riktigt bra bakgrund.
Han säger att många kollegor har bakgrund som elektriker eller mekaniker. Själv jobbade han 35 år som flygplanstekniker innan han gick över till vindkraften.
– Första året var det mycket internutbildningar. Man behövde säkerhetsutbildningar för att jobba på hög höjd till exempel, säger han.
Säkerheten viktig
I maskinhuset finns också en lucka genom vilken det går att frakta upp större utrustning på utsidan av tornet – men också frakta ner människor.
För att ta sig ner till hissen i tornet krävs nämligen att man häver sig ner genom en ganska trång passage. Vilket inte är möjligt för någon som till exempel brutit benet eller tuppat av.
– Då får man repelleras ner på utsidan.
Därför jobbar de alltid minst två personer i tornet och Torbjörn Toresson säger att säkerheten är en viktig del av jobbet. Om det blåser för mycket ger de sig inte ut på taket. Och om det finns risk för fallande is från rotorbladen när de närmar sig ett kraftverk. Så vänder de bilarna och återvänder när det är säkrare förhållanden.
Överraskade varg på jobbet
Idag tar vi hissen ner och medan vi sjunker mot marknivån berättar Torbjörn Toresson om en vinterdag då han och kollegerna hade arbetat i maskinhuset. När de kom ner efter några timmar sköt de som vanligt upp dörren till tornet med en smäll och gick mot bilarna. Då möttes de av helt färska vargspår i nysnön.
– Vargen hade precis varit där. Man såg att den hade tvärvänt och sprungit iväg när vi öppnade dörren.
Vindkraftsparker ligger ofta långt ute i skogen och Torbjörn Toresson berättar att han sett både björnungar och lodjur på väg ut till jobb. Med bas i södra Dalarna servar han kraftverk över stora delar av landet så det blir en hel del bilåkande.
– Som längst har jag varit till Lycksele. Jag snittar väl en 50-60 mil i veckan.
”Det här är ett framtidsyrke”
Innan vi lämnar vindkraftverket slår Torbjörn Toresson på rotorbladen igen som varit avstängda under arbetet. De börjar snurra direkt och efter en liten stund har de fått tillräcklig fart för att börja leverera el.
– Det här är ett framtidsyrke. All teknik måste underhållas. Du kan inte bara ställa ut något i skogen och tro att det ska funka dag ut och dag in, säger han.
