I gryningen på vägen till bangården, fåglarna. Kajorna i hundratal på taken, på byggarbetsplatsens lyftkranar där det ska bli nya tak. Tjattrande morgonmöte, dagens planer. Vem ska städa var, när ska vi ta lunch? Skator river i papperskorgarna, kråkor avviker när de ser mig i varselvästen.

Klargöra, bromsprova. Syna strömavtagarnas kolslitskenor, sparka på block. Jag undersöker en buske som fått breda ut sig mellan spåren. Är det parkslide? Vad jag vet kan rötterna förstöra husgrunder, gäller antagligen även infrastruktur. Klockan fem har man gått 10 000 steg.

Det är längesedan banvakterna for fram på dressin och höll ordning.

Förnimmelse av höst i luften, i dimslöjorna över fälten. Hästar springer undan, tågets oljud en anledning till morgonlek, galoppera i grupp. Jättelokor växer längs spåret, ersättare för järnvägsparkernas forna blomsterprakt. De borde rapporteras in någonstans. Röjas bort. För banarbetarnas skull, slippa komma hem med brännskador. Inga rutiner finns, vem av alla lokförare som passerar här ska ringa? Till vem? Det är längesedan banvakterna for fram på dressin och höll ordning.

Nattradions sista sändningstimme. Jag tänker på mitt romanprojekt, på tiden då järnvägen började byggas. Hoppas att jag ska kunna somna när jag kommer hem. Hoppas att jag ska orka skriva på eftermiddagen. Bräckliga skrivarvanor kring oordnad arbetstid. Jag tänker på arbetsskildringar. Fabrikspoesi av Joseph Pontus, köksdikter av Jenny Wrangborg. Nino Micks tågvärdsdagar, Lina Arvidssons kassaband. Ibland skymtar arbetet snarare än är huvudsaken, som hos Johan Airijoki, gruvarbetare och musiker. Daniel Boyacioglu, brandman och poet.

Hoppas att jag ska kunna somna när jag kommer hem. Hoppas att jag ska orka skriva på eftermiddagen.

Jag blir avlöst, säger Det går bra, God tur, Nu jäklar är det hemgång. På bussen hem tänker jag på Ove Allansson, sjömannen från stationssamhället på Västgötaslätten. Han skrev romaner om livet till sjöss och debattartiklar om nedskärningarna på järnvägen. Han var nostalgisk men för den sakens skull inte dum. Han slog ett slag för yrkesstoltheten och arbetsglädjen men menade att det måste förenas med att inse sitt värde och kräva sin rätt.

Parkslide, jätteloka. Rötterna gräver sig igenom makadamen, manshöga växer de över kabeltrummorna. Arbetskamrater som fotograferar eller målar, spelar i band. Låter livet ta plats i arbetets sprickor och veck. Arbetsdagarna, både hinder och jordmån. Det växer en trädgård genom banvallarna, om vi orkar minnas att ge den näring och plats.

I våras fick Linnea Garli Sekos litteraturpris till minne av arbetarförfattaren Ove Allansson. Efter att ha publicerat flera noveller arbetar hon nu med ett romanprojekt kring identitet, arv och värmländska gruvschakt.