Jonas Sjöstedt: ”Järnvägsarbetarna har räddat Ukraina”
Järnvägen har varit Ukrainas livlina sedan Rysslands invasion. Så fort spår har förstörts av ryska bomber så har de reparerats igen. När en stad har befriats börjar tågen rulla dit efter några dagar, skriver Jonas Sjöstedt, tidigare partiledare för Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt har varit i Ukraina och träffat lokföraren lokföraren Alexander Skyba, som berättar om hur järnvägsarbetare jobbade dag och natt för att rädda liv tiden efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022.
Det kunde vara 20 personer i en kupé avsedd för fyra, folk stod packade i vagnarna. Lokförare arbetade skift på 28 eller 38 timmar. Tågvärdar bodde i sina vagnar 20 dygn i sträck, de fick mat av frivilliga som kom till tågen.
I Kiev träffar jag lokföraren Alexander Skyba som berättar om den första dramatiska månaden av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022.
Militären slog tillbaka
Den månaden evakuerade den ukrainska järnvägen Ukrzaliznytsia fyra och en halv miljon flyktingar. Tågen gick ända fram till fronten, många gånger blev de beskjutna. Ledningen för järnvägen evakuerades till säkrare områden, men de anställda stanna de på sina jobb.
När flygen inte längre kunde lyfta och hamnarna var blockerade fortsatte tågen att gå
Rysslands mål var att snabbt lamslå och erövra Ukraina. Men den ukrainska militären slog tillbaka anfallet. När flygen inte längre kunde lyfta och hamnarna var blockerade fortsatte tågen att gå. Flyktingar evakuerades västerut, soldater och vapen kördes till fronten.
Järnvägen är Ukrainas livlina
Järnvägen har varit Ukrainas livlina sedan dess. Så fort spår har förstörts av ryska bomber så har de reparerats igen. När en stad har befriats börjar tågen rulla dit efter några dagar.
Järnvägsarbetarna har räddat Ukraina, flera hundra av dem har fått betala med sina liv.
Före kriget talades det mycket om att det statliga järnvägsbolaget hade för många anställda, att det borde effektiviseras och privatiseras. Men de många anställda på tågen, i verkstäderna och längs spåren har visat sig behövas under kriget.
Trakasseras av säkerhetstjänsten
Alexander påpekar att talet om privatiseringar har tystnat:
”De har använt den sortens påståenden för att motivera nedskärningar och uppsägningar. Under många år har vi fått höra snacket om hur det är mer effektivt med privatiseringar, men nu har vi en gemensamt ägd statlig järnväg som har bevisat att den klarar de svåraste uppgifter.”
Han oroar sig för sina kollegor som är kvar i områden som ockuperats. Han berättar att de trakasseras av den ryska säkerhetstjänsten som vill tvinga dem att samarbeta. En del av dem har lyckats fly.
När kriget bröt ut försämrade det ukrainska parlamentet arbetsrätten och arbetsgivaren sade upp kollektivavtalet.
Tågen måste rulla
Alexander är aktiv i den fria fackföreningen för transportarbetare och har varit indragen i flera fackliga konflikter. De arbetande vid järnvägen hade kollektivavtal med bättre villkor än flera andra arbetsplatser. Men när kriget bröt ut försämrade det ukrainska parlamentet arbetsrätten och arbetsgivaren sade upp kollektivavtalet.
”Koncernchefen blev befordrad och vi som gjort jobbet fick sämre arbetsvillkor”, konstaterar Alexander.
Men tågen måste fortsätta rulla, och strejker och protester är inte tillåtna enligt undantagslagarna som gäller under kriget.
”Behövs starka fackföreningar”
Alexander vill se ett rättvisare och jämlikare Ukraina efter kriget, ett land där de arbetande har inflytande. Då behövs starka fackföreningar som också har en röst i parlamentet, påpekar han.
Alexander måste gå, hans skift börjar snart. Ukraina klarar sig inte utan sina järnvägsarbetare.
