Från arbetarrörelsens begynnelse (sent 1800-tal) var fack och politik samma sak. Man enade fackligt arbetarna i fackföreningar för att inte sänkta löner skulle bli ett konkurrensverktyg. Och att de som inte hade jobb, skulle kunna få a-kassa under den tiden man var arbetslös.

Men man insåg att man även måste engagera sig politiskt, för att arbetarna skulle få bättre villkor som medborgare. Och det gällde frågor som t.ex. rätten till lagstadgad semester och reglerad veckoarbetstid m.m. På senare tid har vi även fått lagar som Lagen om anställningsskydd, LAS, Medbestämmandelagen MBL och Arbetsmiljölagen, AML, som stöd för just våra grupper.

Detta innebär ju inte att alla som är fackliga även måste engagera sig politiskt. Men vi får inte glömma bort att vi har två arenor att möta vår arbetsgivare på. Både den fackliga och den politiska. Det är därför så viktigt, utifrån vårt fackliga uppdrag, att ha ett bra samarbete med de partier som bildar regering. Och det är ingen hemlighet att vi fackligt har en bättre kontakt med partier som S, V och MP än med M, C, L, KD och SD.

Från början var LO och S samma organisation, men man beslutade att S (som egentligen heter Socialdemokratiska Arbetarpartiet) skulle ta hand om de politiska frågorna för arbetarna och LO skulle ta hand om de fackliga frågorna.

V har en gång bildats som en utbrytning ur S och kallade sig då för Socialdemokratiska Vänsterpartiet. De har även haft namn som VPK, men heter nu enbart V (Vänsterpartiet).

När det gäller MP finns inte en lika tydlig koppling till arbetarrörelsen. Däremot är kopplingen stor till miljö och fredsrörelsen. Partiet är även aktivt i jämställdhetsfrågor.

Det jag vill komma fram till är två saker. Det ena är att vi inte får glömma vårt ursprung. Vi har en historik med vissa partier och det är dessa som representerar oss i riksdag, landsting och kommun med mera. Det är också viktigt att vi alla inser att det finns mer arbetarvänliga partier än andra. Därför är det viktigt att vi vågar diskutera politiska frågor på våra möten, både mellan förtroendevalda och med våra medlemmar.

För om inte vi påtalar för våra medlemmar vilka partier som borde ha makten, kommer andra partier att påstå att deras politik är bättre för oss, även om de inte representerar arbetarrörelsen.

Som kuriosa är det extra viktigt att just vi i Seko har en bra politisk inblick. Det är staten som äger Postnord, men även SJ, Telia och Försvaret m.m. Postnord är helt beroende av politiska beslut, både i ägandeformen och i utförandeformen (Postlagstiftningen).

För ett antal år sedan ville de borgerliga partierna sälja ut Posten/Postnord. Som tur var stoppades detta av ”våra partier” (med hjälp av SD). Man kan ju fundera på hur våra anställningar och hur vårt jobb hade sett ut, om vi hade sålts och styckats upp där och då?

Min uppmaning är alltså att alla måste tänka till på vilka partier och vilken politik som är bäst för oss tillsammans. Vi måste våga prata sakpolitik inför alla val och 1:a maj. Inte bara om flyktingar och sänkt skatt, utan framförallt om frågor som Försäkringskassan, A-kassan och arbetsrätten. Frågor som berör oss.

Numera är det dock blockpolitik som gäller och det är flera partier som delar på makten. Så allt vi vill kan vi tyvärr inte längre få igenom rakt av. Men hade M, KD och SD bildat regering, hade vi inte bara haft ett annat Sverige, utan troligtvis även ett annat ”Posten”…

Om man nu vill intressera sig lite mer för något av ”våra” partier och den politik de representerar, skall man ta kontakt med just det partiet. Det är ju lätt idag med internet. Sedan kommer man med i en lokal förening och då kan man börja med att gå på deras medlemsmöten.

Vill man dessutom ha ett politiskt uppdrag, måste man börja engagera sig och bli medlem. Då går man på ett nomineringsmöte och kan förhoppningsvis (på sikt) få ett uppdrag. Och detta uppdrag måste inte vara riksdagsledamot eller kommunalråd.

Det finns många andra uppdrag som är ”enklare”, men likväl viktiga, och då blir man fritidspolitiker. Det kan vara som nämndeman i Tingsrätten (brott och tvistemål) eller i Förvaltningsrätten (myndighets och migrationsmål), men det kan också vara som ledamot i en stiftelse, nämnd eller bolag.

Det kan vara möten alltifrån varje månad till någon gång om året. Är man fritidspolitiker (vilket de flesta politiker är) är grunden att man gör detta uppdrag på sin fritid. Men har man något möte på dagtid, har man laglig rätt att ta ledigt från sitt arbete och få betalt för förlorad arbetsförtjänst och ett litet arvode. Arvodet brukar vara på ett par hundralappar och är kanske inget man blir direkt rik av.

Men man får ett inflytande och är med och tar viktiga beslut för medborgare och brukare. Beslut som förhoppningsvis gör vårt samhälle lite mänskligare och lite bättre.