När LAS-utredningen nu slutligen presenterat sina förslag står det klart att resultatet om möjligt är ännu värre än de uppgifter som hittills läckt ut. Skulle förslagen bli verklighet raseras grundläggande och fundamentala rättigheter för anställda på ett sätt som också underminerar fackföreningarnas möjligheter att verka för sina medlemmar.

Anställningstryggheten avskaffas för många

Precis som väntat föreslår utredningen att anställda på företag med upp till 15 anställda inte ska kunna ogiltigförklara en felaktig uppsägning. Facken har tidigare, i samband med förra årets inskränkning av strejkrätten, berövats rätten att vidta konfliktåtgärder för att påverka en enskild rättstvist. Med utredningens nya förslag återstår inga legala medel att sätta emot för att skydda anställningen. Precis som LO:s ordförande påpekat innebär det i princip att anställningstryggheten avskaffas för omkring 750 000 anställda. Därutöver riskerar förslaget att slå undan grunden för den fackliga organiseringen på mindre arbetsplatser, och faran är stor att en sådan maktförskjutning på lite sikt kommer att utradera facket i flera stora branscher med många små arbetsgivare.

Liknande konsekvenser riskerar utökningen av antalet undantag från turordningsreglerna att få. Från dagens två undantag – idag tillåtna att göra för arbetsgivare med upp till tio anställda – tillförs ytterligare tre undantag. Totalt fem undantag alltså, och de ska dessutom vara möjliga att göra för alla arbetsgivare, oavsett antal anställda.

Alla på arbetsplatsen kommer att känna sig otryggare

Konsekvenserna av de utökade undantagen kommer att vara störst på mindre företag, där anställningstryggheten redan idag är kraftigt naggad i kanten. Fem undantag på ett företag med 10 anställda betyder att arbetsgivaren får undanta hälften av arbetsstyrkan; en kraftigt utvidgad fri uppsägningsrätt i ett läge då arbetsgivaren dessutom egenmäktigt kan besluta att det råder ”arbetsbrist” utan att formellt behöva motivera detta. Det finns inget vetenskapligt stöd för att detta skulle leda till ”att fler får jobb”, den största effekten är istället just maktförskjutningen: Alla på arbetsplatsen kommer att känna sig otryggare, ingen är fredad från risken att bli omsprungen av någon annan i turordningen. Arbetsgivaren kommer också att kunna varsla om fem nya undantag med hänvisning till arbetsbrist upp till fyra gånger inom loppet av ett år.

Obehaglig nyhet

En riktigt obehaglig nyhet är förslaget om att turordningskretsar ska kunna upprättas enbart på den aktuella driftsenheten, dvs på den enskilda arbetsplatsen. Idag är lagen utformad på så vis att en arbetsgivare med flera driftsenheter/arbetsplatser på samma ort är skyldig att upprätta en gemensam turordningskrets för dessa om den fackliga organisationen begär så. Vad betyder det i praktiken?

Jag kan ta ett konkret exempel från egna erfarenheter. För ganska precis ett år sedan beslutade min tidigare arbetsgivare (Postnord) att det rådde en ekonomiskt motiverad övertalighet i verksamheten i Stockholmsområdet. På den enhet där jag själv hade min anställning, brevbärarkontoret i Fittja, beräknades övertaligheten till fyra heltidstjänster. Totalt skulle ett fyrtiotal anställda bort, och givetvis ville arbetsgivaren hantera övertaligheten på var och en av de berörda brevbärarkontoren. Denna ordning gick dock inte den fackliga organisationen med på: Då arbetsgivaren ville säga upp så många arbetskamrater krävde man med stöd i dagens LAS att övertaligheten skulle fördelas i enlighet med principen om ”först in sist ut” på ett antal driftsenheter inom ett större geografiskt område.

En ny maktbalans

Arbetsgivaren tvingades nu tillbaka till ritbordet, och den fackliga organisationen begärde ut information om bemanningsplanen för samtliga av driftsenheterna. Efter att i överläggningar gått igenom läget för den lokala bemanningen tillsammans med arbetsgivaren upptäcktes snart att det fanns flera enheter inom området på vilka arbetsgivaren hade för lite personal i förhållande till behovet. Övertalighetsförhandlingen slutade bra för dom anställda, ingen blev av med jobbet även om några arbetskamrater tvingades godta omplacering till andra brevbärarkontor.

Det ovan nämnda är ett konkret exempel på hur dagens maktbalans, reglerad i lagstiftning, ger facket möjlighet att värna sina medlemmars anställningar. Men den möjligheten försvinner i och med LAS-utredningens förslag om att stänga möjligheten för facket att kräva att flera driftsenheter slås samman: I ett läge där facket inte längre ges inflytande över turordningskretsarnas storlek får vi vad som i praktiken blir en dramatisk urholkning av turordningsreglerna också på alla företag/verksamheter med flera driftsenheter. Taget för sig är det frågan om inte detta förslag i sig är värre än utökningen av antalet undantag. Det skulle medföra enorma konsekvenser i många branscher, där utöver post och kollektivtrafik inte minst väldigt många vård- och omsorgsverksamheter kommer påverkas.

Vad får facket i utbyte i LAS-utredningen?

Oerhört lite av värde. En viss förstärkning av arbetsgivarens ansvar för ”skälig kompetensutveckling” finns med i paketet, men det handlar inte om krav som kan ställas under själva anställningen, utan enbart i händelse av att en anställning avslutats, och detta medför därför inget krav på arbetsgivaren att systematiskt kompetensutveckla sina anställda. Till det kommer ett förslag som går i motsatt riktning: utredningen vill minska arbetsgivarens ansvar för att lära upp redan anställd personal för nya arbetsuppgifter. Idag kan en anställd ha rätt att behålla sitt jobb om den upplärning som krävs för jobbet inte är alltför omfattande. Om utredningens förslag genomförs måste den anställde kunna genomföra de nya arbetsuppgifterna från dag ett.

En i sammanhanget marginell förbättring för visstidsanställda föreslås: Den som varit anställd på visstidskontrakt ska kunna nyttja sin företrädesrätt till åter- eller tillsvidareanställning efter 9 månader (från dagens 12 månader) inom loppet av en treårsperiod. Det skulle kunna leda till att något fler visstidsanställda kvalar in snabbare, men kan också leda till en utveckling där arbetsgivare istället väljer att teckna kortare visstidskontrakt och på så vis ”lasa ut” anställda för att undvika tillsvidareanställningar.

Vad gör vi nu?

LO markerade direkt efter att utredningen presenterat sina förslag genom att lansera en kampanj för att stoppa LAS-utredningen i papperskorgen, och det går knappast med godaste vilja att tro att den parallellt pågående partsgemensamma förhandlingen (där bl.a. LO förhandlar med Svenskt Näringsliv) kommer att kunna landa i något som är godtagbart för de fackliga organisationerna med en sådan trumf på handen för motparten.

En tvärfacklig gräsrotsrörelse till försvar anställningstryggheten har sällan känts mer påkallad

Risken med att ta till stora ord är att innebörden i dessa urvattnas. Icke desto mindre tror jag att det är rätt att karaktärisera den kommande kampen för anställningstryggheten som något av en ödesstrid för svensk arbetarrörelse. Låt oss se till att ta den kampen. För allas våra gemensamma intressen. Det är nu eller aldrig vi måste bryta arbetsgivarnas och de nyliberala extremisternas försök att pressa tillbaka de rättigheter arbetarrörelsen tidigare vunnit, rättigheter som ligger till grund för mycket av såväl facklig verksamhet som enskilda anställdas trygghet och välbefinnande på svenska arbetsplatser. En tvärfacklig gräsrotsrörelse till försvar anställningstryggheten har sällan känts mer påkallad. Förutsättningarna torde vara goda.