Så är det att jobba som arbets­miljö­inspektör i coronans tid

Att göra en inspektion och sit­ta och stirra in i en dörr i sitt eget sovrum istället för att vara på plats är inte sam­ma sak. Det känns tandlöst och märkligt”, säger Thomas Ekström, arbetsmiljöinspek­tör i Stockholm.

Situationen vägs upp av att han vet att in­spektionerna följs upp i höst med fysiska besök. Thomas, som normalt gör mellan 125 och 150 inspektioner per år, saknar att med egna ögon bedöma hur arbetsmiljön ser ut.

– En inspektion börjar ofta med att isen bryts, att jag tar upp ett vardagligt samtals­ämne som får stämningen att bli mer av­slappnad, säger han. Det är lättare vid ett personligt möte.

Konsten att skapa lugn och trygghet hos arbetsgivare och skyddsombud har Thomas och inspektörskollegorna Jenny Bengtsson, Roger Naeslund och Mikael Andersson övat upp under åren på Arbetsmiljöverket.

Mika­el, som liksom Thomas arbetar med plane­rad tillsyn i årslånga projekt, brukar tala om något lokalt som han snappat upp, som en idrottshändelse.

Känslorna kan ofta vara upprörda när vi kommer på besök

Hans besök är sällan dra­matiska, som de kan vara när Jenny och Ro­ger dyker upp. De åker ut när någon skadat sig, dött eller när ett skyddsstopp är lagt. Det kan också ha kommit in ett anonymt tips.

– Känslorna kan ofta vara upprörda när vi kommer. Vi gör klart vår roll, att vi ska se oss omkring och få en bild av platsen, säger Jenny Bengtsson.

När vi ses är det i slutet av april och vi är mitt uppe i coronakrisen. Ingen vet hur länge den ska pågå, men alla är mer eller mindre påverkade. Mikael och Thomas har ställt in alla sina arbetsplatsbesök, medan Jenny och Roger arbetar ungefär som vanligt. El­ler inte riktigt.

– Vi åker på tips och allvarliga händelser, men en hel del görs på telefon. Vi arbetar hemma med kontorsjobbet, som väl är unge­fär halva vår arbetstid, säger Jenny.

Under våren har Arbetsmiljöverket tilläm­pat reglerna om systematiskt arbetsmiljö­ arbete på sin egen verksamhet, gjort riskbe­dömningar och vidtagit åtgärder.

Slutsatsen verket dragit är att inspektörerna inte i onö­dan ska utsättas för smittrisk.

– Arbetsgivaren har skött det bra, säger Thomas Ekström, nyvalt skyddsombud och, som sina tre arbetskamrater, medlem i Seko.

Ingen av de inspektörer vi träffar arbetar med ärenden som är direkt kopplade till covid­19. Det arbetet är samlat i en särskild grupp inom myndigheten. De vill inte heller recensera hur arbetet sköts, möjligen med un­dantag för att de önskat lite tydligare besked om hur anställda ska skydda sig.

Thomas säger att han personligen hade velat gå ut till arbetsgivare och skyddsom­bud med råd och tips. Delat ut lappar och svarat på frågor.

– Hellre det än att göra telefoninspektio­ner, säger han.

”Läs bruksanvisningen”

Trots att de inser att det är nödvändigt att arbeta hemifrån och inte göra så många be­sök som vanligt, känner Jenny, Thomas, Ro­ger och Mikael en viss frustration.

– Arbetsgivare kan skicka bilder förstås, men vi vet inte om de är äkta, säger Jenny.

Hon har varit med om att få bilder från en annan arbetsplats än den som ska inspekteras.

– En gång sade jag: men den där väggen är ju röd. Så ser det inte ut hos er, och fick till svar att det råkat bli fel. Men jag förstod ju att det inte var ett misstag.

De fyra kollegorna är ganska nya på jobbet på Arbetsmiljöverket i Stockholm. De har olika bakgrund och tycker att det är en stor fördel.

– Vi kan lära av varandra, säger Mikael Andersson.

Ingen akademisk examen

Han har varit polis, Jenny har jobbat i restaurangbran­schen, Roger inom bland an­nat transport och Thomas har sin bakgrund i byggbranschen. Ingen är dock anställd som inspektör för att de kan ”sitt yrkesområde”. De är ge­neralister, och ska kunna lite om mycket.

– Jag trodde aldrig att jag skulle titta på en ventil på en klistermoped vid ett vägbyg­ge och kunna säga att den där måste ni göra något åt, säger Jenny och lägger till:

– Inte så svårt egentligen eftersom det finns en bruksanvisning där det står hur en ventil ska se ut för att fungera.

Jenny Bengtsson sökte arbetet som inspek­tör för att hon vill förbättra arbetsmiljön. Hon trodde inte att hon hade en chans att få jobbet.

– Jag har ingen akademisk examen, jag har arbetarbakgrund och är en rastlös själ. Inte en som gärna sitter på kontor.

Ställer krav och lägger förbud

Det visade sig att hennes erfarenheter räk­nades. Hon fick jobbet och trivs otroligt bra. När Jenny i början tänkte på sig själv som myndighetsperson funderade hon över hur det skulle gå med språket.

– Jag svär en hel del privat. Så jag tänkte: vad händer om jag använder svordomar som inspektör. Typ: Vad är det där för jäv­la risk­bedömning?

Det blev inga problem. Som inspektör krä­ver hon att ”riskbedömningen görs om” eller liknande, i stället.

– Vi är vänliga, vi tillhör de goda, säger hon.

Vänligheten till trots är det inspektörernas uppgift att kontrollera. Att se till att arbets­givarna tar sitt ansvar för en bra arbetsmil­jö så att ingen riskerar sitt liv och sin hälsa på jobbet.

Helst ska inspektörerna vara på plats innan olyckan händer, uppdraget är delvis förebyggande.

Arbetsmiljöinspektö­rer ställer krav, lägger omedelbara förbud, skriver förelägganden och informerar om sanktionsavgifter. De har beslutsstöd av sina chefer, men fattar också egna beslut.

Som skyddsombud i sina tidigare jobb kun­de Jenny uppleva ilska och frustration mot arbetsgivaren, precis som många skyddsom­bud gör när hon kommer på besök i sin nya roll. Hon förstår, men tror inte att det är ett bra sätt att förändra.

Arbetsgivaren ska lösa problemen, inte skyddsombudet

– Förväntningarna hos många skydds­ombud är att vi ska säga hur det ska vara. Men det är inte vår roll.

Roger Naeslund beskriver ansvaret:

– Det är arbetsgivaren som ska lösa pro­blemen, som ska se till att en maskin an­vänds enligt bruksanvisningen, att riskbe­dömning är gjord enligt det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Enligt Roger är det viktigt att skyddsom­budet inte tar på sig skulden och tror att det är hens fel om det händer en allvarlig olycka eller tillbud.

Inspektörerna utgår från arbetsmiljölagen och verkets föreskrifter på olika områden. Afs:arna som de kallas. Ett nytt regelverk kommer inom kort att ersätta dagens före­skrifter. Tanken är att reglerna ska samlas och bli färre.

Som före detta polis är Mikael väl förtrogen med att luta sig mot lagstiftningen när han arbetar. Inte heller de andra har problem med regelverket.

Men tek­niken halkar efter, tycker Jenny och Roger.

– Vi skriver allt på papper när vi är ute. Med karbonpapper. Det finns ingen teknisk lösning som en app eller så. Är lite svårt när det regnar, säger hon.

Thomas är nöjd med papperet.

– Det är inget snack från arbetsgivare när man plockar fram mappen med förbudslap­par. En kopia till arbetsgivaren, en till skydds­ ombudet och så en som jag tar med till kon­toret och diarieför. Känns bra, säger han.