Tåget som är en ”revolution” för arbetsmiljön

Mellan Alvesta och Älmhult, i det lilla samhället Eneryda, står det och väntar. Underhållståget. Det som kan revolutionera arbetsmiljön för spårsvetsare och bantekniker.

– Det är gudomligt för säkerheten, du slipper vara rädd för att ta ett steg åt sidan och komma i vägen för ett framrusande tåg. Jag tror det här är framtiden, säger Simon Jarl, spårsvetsare på Strukton.

Kollegan Anders Håkansson är lika lyrisk.

– Det är en revolution när det gäller att spara spårsvetsarnas och andra teknikers kroppar, säger han.

Tåget hyrs in på försök

Trafikverket har hyrt in underhållståget, som består av en arbetsvagn, lagervagn, från tillverkaren Robel i Tyskland och Strukton är först ut att testa det. Vagnarna har rullat på svenska spår sedan 1 september 2021 och målet är att alla järnvägsentreprenörer ska få chansen att prova.

Trafikverkets ambition är att modernisera det svenska järnvägsunderhållet och det aktuella tåget är en del i det arbetet. Enligt branschen ligger Sverige relativt bra till, men såväl arbetsmetoder som maskiner behöver utvecklas för att höja kvaliteten. Och göra jobbet säkrare.

Underhållståg används redan i Norge, Tyskland, Storbritannien, Italien, Österrike och Japan. En utvärdering av det pågående testet får visa om även Sverige ska köpa in maskinen.

Robert Röder, vd på järnvägsentreprenören NRC och talesperson för branschen, blir överraskad när han får veta att testet pågår.

Han vet inte om NRC ska haka på.

– För åtta, nio år sedan diskuterade branschen att ta in den här typen av tåg till de farligaste arbetsställena. Då hände inget. Så det här är ett välkommet initiativ, säger han.

Det är i mitten av november när Sekotidningen är på besök i Eneryda. Klockan är strax efter nio på kvällen. Om ett par timmar ska ekipaget dra iväg söderut och utföra ett planerat rälsbyte.

Södra stambanan rustas

Peter Florin, delprojektledare och vår ciceron, parkerar precis invid spåret där arbetsvagn, lagervagn och lok står uppställda. Det är tyst och vindstilla. Södra stambanan håller andan.

Peter tänder sin pannlampa på hjälmen för att vi ska se var vi sätter våra fötter.

Plötsligt bryts tystnaden. Ett godståg drar förbi, kort därefter ett snabbtåg. Det skakar till och vinden tar tag i våra jackor. Peter går in i arbetsvagnen, tänder ljuset och vi klättrar in. Inne i vagnen hörs väldigt lite av trafiken utanför. Det är ljust som på dagen och Peter släcker pannlampan.

Skyddade mot passerande tåg

Arbetsvagnen har väggar och tak men saknar golv. Tekniker och svetsare kan stå direkt på spåret och jobba, samtidigt som de skyddas mot väder och vind, och inte minst tåg som passerar på angränsande spår.

Väggarna kan expandera om det behövs och vagnen blir då fyra meter bred.

Det är öppet en bit ovanför marken i arbetsvagnen, så att den farliga svetsröken kan sugas ut. Det finns även ett extra utsug om det skulle behövas. Och så är det ljust, även nattetid.

– Det känns tryggt och säkert, säger Simon Jarl.

Vagnarna är av en äldre modell, och tåget saknar egen dragkraft och personalvagn, berättar Trafikverkets projektledare Jack Hansen. I normalfallet behövs inget lok för att dra tåget, utan det är en förarhytt i vardera änden.

– Tyskarna kunde inte avvara den modernaste utrustningen, men tåget fungerar i övrigt precis som det ska, säger han.

Klockan närmar sig 23 och kvällens sex bantekniker och svetsarna gör sig redo. Simon Jarl och Anders Håkansson ser fram emot nattens arbete.

Slipper få ont i ryggen

– Det är första gången på länge som jag lagt fyra svetsar i rad utan att få ont i ryggen, eftersom jag slipper bära verktygen, säger Anders.

Han ger en målande bild av hur det brukar vara:

– I vanliga fall måste jag korsa ett dike, klättra över en stenmur och gå långa sträckor på banvallen med tunga verktyg. Nu gör jag ett lyft, ner från korgen som traversen kört fram.

Anders Håkansson låter mig provlyfta den ”lättaste” klippen, som väger cirka 35 kilo. Den och andra tunga redskap som avskrotare för termitsvetsen kan väga upp till 70 kilo, enligt Peter Florin.

Det bränner till i ryggen när jag tar i för fullt. Den rubbas knappt. Ryggen tar stryk av alla lyft, enligt Anders, och många svetsare slutar i förtid. 

Kultur att klara tungt jobb

I alla år har det varit accepterat att jobbet ska vara tungt, man ska vara stark, inte en klenis. Anders Håkansson fick själv höra det när han var ny på jobbet. Han bar ”endast” en 20-kilos hink. Chefen sade då: du har ju två händer.

Det är dock ingen lösning att göra alla verktyg lättare, tror Anders. De är tunga för att materialet de ska arbeta med är hårt.

– Om de är för lätta måste vi trycka på med kroppen, vilket inte heller är bra.

Under november var underhållståget i Småland och planen är att det ska vidare västerut. Trafikverket vill att det testas i såväl Stockholm som på Malmbanan. Hittills är det Strukton som nappat.

Strukton använder tåget för rälsbyten på 6 till 12 meter och växelrevisioner. Dock är det Infranords personal som kör loket. Lokförarna Martin Hult och Jesper Carlsson delar på uppdraget och de tog emot tåget när det kom till Trelleborg i augusti.

Jobbet innebär även att de fått nya arbetsuppgifter.

– Det är min uppgift att styra traverserna inne i tåget. Det är ett bra jobb, men jag är inte eld och lågor, om jag vore mer av en järnvägsnörd kanske jag skulle vara det, men det är rätt kul. Inte särskilt stressigt, säger Martin Hult.

Fungerar bäst där det finns flera spår

Jesper Carlsson gillar att göra något nytt. Och han ser stora fördelar med tåget. Det fungerar bäst på stora driftsplatser, som Malmö central där det testats och där det är flera spår.

– Säkerheten är i världsklass, säger han.

En nackdel, som Jesper ser det, är att traversen som går mellan arbetsvagnen och lagervagnen, inte går att använda i alltför tvära kurvor. Vilket enligt Peter Florin inte är särskilt vanligt.

– På godsbangårdar där vi blivit hänvisade uppställning, förekommer det. Och då har vi fått flytta för att kunna lasta med traversen.

Kvällen i Eneryda kommer Martin Hult lite före resten av arbetslaget och kollar att loket är okej. Han bär hjälm, ett krav på Infranord. Kollegorna på Strukton har inget hjälmtvång. Något som Struktons vd Johan Oscarsson bekräftar för Sekotidningen.

– Vi har krav på hjälm i vissa jobb, men inte överallt. I det här tåget gäller inte kravet, men det kan ändras om vi ser att det behövs, säger han.

Snart lämnar tåget sin uppställningsplats, men först ska den skadade rälsbiten från gårdagens arbetspass lyftas ut ur vagnen. Tåget kan transportera räl upp till 14 meter långa. Martin Hult kör traversen, och vi sätter oss på huk för att inte slå i huvudet. Någon i gänget pekar på att de vanligtvis lämnar trasiga delar längs spåret. Nu samlas de upp på ett ställe.