Svensk järnväg måste moderniseras – men ingen vill betala
Sverige ligger efter andra länder både vad gäller maskiner och verktyg för järnvägsunderhåll. Trafikverket och branschen är överens om att det svenska järnvägsunderhållet behöver moderniseras, men det råder ingen enighet om hur finansieringen ska lösas.
Ett tyskt underhållståg testas nu i Sverige, som enligt spårarbetare gör underverk för säkerheten.
– Det är en revolution när det gäller att spara spårsvetsarnas och andra teknikers kroppar, säger en av spårarbetarna.
Trafikverket och branschen är överens om att det svenska järnvägsunderhållet behöver moderniseras. Mycket har hänt, mycket fungerar bra, men det behövs mer.
Staten ska stå för notan
Frågan är vem som ska stå för utvecklingen och vem som ska betala. I slutänden är det staten som står för notan, men det är oklart hur finansieringen ska gå till.
Järnvägsentreprenörerna tycker att det ska ingå i upphandling av kontrakten, på ett eller annat sätt. Trafikverket avvaktar. En möjlig väg är att verket köper in och hyr ut till företagen.
Jack Hansen på Trafikverket Underhåll Järnvägssystem, Teknikområde Spår, är projektledare för testet av Robels underhållståg.
– Vi gör omvärldsanalyser som bland annat kan innebära att vi får fram fler nya verktyg och arbetsmetoder.
– En del av de arbetsredskap som används är museala. Det håller jag med om. Vi behöver förnya oss, inte minst för att få högre kvalitet och säkrare arbetsplatser.
Andra länder ligger före
Sverige ligger efter andra länder både vad gäller maskiner och verktyg, enligt Jack Hansen.
– Det finns mycket att inspireras av som skulle höja kvaliteten i arbetet. England har exempelvis en maskinpark för besiktning, med laser och kamera som kan se avvikelser i järnvägsanläggningen som sedan hanteras som en besiktningsanmärkning, säger han.
I dag sker den typen av besiktning i Sverige för det mesta okulärt, det vill säga med ögonen. Genom att ta in underhållståget vill Trafikverket stimulera utvecklingen, ”kittla företagen lite”. Och få fart på utvecklingen.
– Fördelarna med tåget är många. Förutom tryggare arbetsmiljö och bättre kvalitet kan tåget snabbt komma ut till ett spår vid fel.
– Det är stor skillnad mot dagens traktorer och spårgående maskiner som först måste ta sig fram längs vägarna till en plats där de kan ansluta till spåret och sedan röra sig i 20 kilometer i timmen till platsen.
Ett underhållståg kostar mellan 130 och 150 miljoner och det är oklart i dagsläget vem som ska stå för notan om det blir aktuellt med ett inköp.
Från branschens sida är man tydlig med att det inte finns någon motsättning mellan Trafikverket och entreprenörerna när det gäller underhållet. Branschen samarbetar.
– Alla vill samma sak, och vi har en bra dialog, säger Robert Röder, vd på NRC och talesperson för Järnvägsentreprenörerna.
Utvecklingen går långsamt
Struktons vd Johan Oscarsson ger samma bild. Han tycker att båda parter tar sitt ansvar, men håller med om att det går aningen långsamt.
Trafikverket efterlyser fler initiativ hos entreprenörerna, som i sin tur tycker att det är myndighetens ansvar att ställa högre krav i upphandlingarna för att stimulera innovation. Ett sätt att få företagen att satsa på utveckling och investera i modern utrustning är att det finns med i kontrakten.
– Om det är ett krav så måste alla som lägger anbud anpassa sig till det. Då blir konkurrensen likvärdig, säger Robert Röder.
En annan idé som branschen initierat är att Trafikverket gör särskilda innovationsupphandlingar som betalar företag som utvecklat ny utrustning. På så sätt skulle den som betalat utvecklingskostnaden få ersättning.
Johan Oscarsson håller med om att mycket hänger på hur upphandlingarna ser ut.
– Om Trafikverket ställer krav blir det ett incitament att satsa på ny teknik, säger han.
Robert Röder tror att järnvägen kan digitaliseras mer än i dag och lyfter fram övervakning och besiktning som två områden där det finns mycket att göra.
Även Johan Oscarsson tror på digitalisering.
– När vi pratar om digitalisering måste vi vara tydliga med vad det handlar om.
Han ger två exempel:
– I Stockholms tunnelbana har 400 av växlarna sensorer som berättar för oss när det är dags för kontroll. SJ och vi samarbetar kring ett projekt där det sitter sensorer på tågen som ger information om banan.
I övrigt tror Robert Röder och Johan Oscarsson att arbetet på järnvägen under överskådlig tid är ett arbete som förutsätter att människor är på plats och arbetar.