Hon jobbade tio år på färjan: En käftsmäll att bli uppsagd

Sekos ombudsman Oskar Lindskog sammanfattar läget:

– Oron ligger som en våt filt över färjetrafiken. Det ser inte mörkt ut, men vi vet ju dessvärre inte vad som väntar.

Jeanette Ganesjö har varit permitterad sedan våren 2020 och har bara arbetat några dagar i månaden, mot normalt tio dagar jobb, tio dagar ledigt. En stor omställning.

Hon arbetar i a la carten på fartyget Silja Symphony, som legat vid kaj men också gått i inrikes trafik i Sverige under
två somrar. Silja Galaxy har gått med frakt. Jeanette har många känslor och tankar kring det som hänt under pandemin.

Många kollegor bygger altaner, rensar förråd och liknande. Det har varit en tung period för de flesta.

–Det har varit tungt, lärorikt och faktiskt imponerande att rederierna trots allt lyckats hitta nya rutter och haft en hel del trafik.

–Regeringen har ju också hjälpt till så att branschen kan överleva.

Under coronapandemin har den permitterade personalen från två båtar – Galaxy och Symphony – bemannat en under vår respektive sommar. Först Galaxy, sen Symphony.

Jeanette har använt mycket av sin lediga tid till sitt fackliga uppdrag. Hon har stöttat medlemmar och det har hållit henne sysselsatt.

– Jag har inte en aning om vad jag hade gjort annars! Många kollegor bygger altaner, rensar förråd och liknande. Det har varit en tung period för de flesta.

En stor förändring för Jeanette är att hon börjat laga mer mat hemma.

– Det blir dyrare att vara hemma. Jag är bortskämd med att få maten serverad varje dag när jag jobbar.

Jeanette Ganesjö är från Göteborg och har bott inneboende i Stockholm de senaste tio åren. Nu har hon bestämt sig för att flytta hem och samma dag som Sekotidningen ringer har hon fått veta att lägenheten hon anmält intresse för är hennes.

En etta på 42 kvadratmeter i Majorna.

–Jag hade möblerat den i huvudet redan innan jag fick beskedet. Nu kan jag pyssla med den från oktober.

”En riktigt djävla käftsmäll”

Hon har jobbet kvar på Silja och ska pendla mellan Göteborg och Stockholm framöver, även när trafiken, som hon hoppas, återgår till det normala.

–Man får hjärnspöken av att inte veta vad som händer och hur det ska bli. Nu är det kanske en fjärde våg på väg. Överlever sjöfarten? Ingen vet.

Under pandemin har 300 anställda på Silja Line sagts upp.

Jag är 47 år och det är första gången jag är med om något som påverkar hela världen.

För Sara Nilsson, kallskänka på Birka Cruises i tio år, kändes det som ”en riktig djävla käftsmäll” att bli uppsagd.

–Jag blev chockad efter att först ha permitterats den 16 mars 2020 och bara en månad senare bli uppsagd, säger Sara.

Hon har trivts bra med sitt jobb, gemenskapen på sjön är unik, tycker hon. Ingen ser ner på den andre, alla umgås med varandra, dygnet runt när man är i tjänst.

Sara hoppades länge att fartyget, som lades upp i mars 2020, skulle gå i trafik igen, men rederiet fattade snabbt beslutet att lägga ner.

–Vi fick ingen förklaring, mer än att rederiet sa att de inte visste hur länge pandemin skulle fortsätta. Jag tycker att deras beslut kom för snabbt. Det hade säkert gått att hitta en lösning.

Eckerölinjen hade två båtar, varav Birka var den ena. Eftersom all personal var rederianställd – även anställda M/S Eckerö, som är kvar och i trafik – kom alla med på las-listan.

Många hade lång anställningstid, snittet låg på 20 år vilket gjorde att Sara som känt sig ”safe” inte fick vara kvar. På grund av sin ålder fick hon bara tre månaders uppsägningstid.

Tryggheten bytte till ovisshet

–I vårt avtal går det på ålder i stället för anställningstid, så en som arbetat tre dagar eller ett par månader och är 45 år får sex månaders uppsägningstid. Lite orättvist, tycker jag.

För Sara har allt gått bra. Hon fick jobb i sin hemkommun Ulricehamn, i äldreomsorgen. Snart går flyttlasset till Åland där hon ska bo med sin man, som är maskinist på Viking Lines Cinderella. De ska ha barn och Sara blir föräldraledig i två år.

– Vi får se vad jag ska göra efter det. På Åland finns ju en hel del sjöfart, säger hon.

Vi fick ingen förklaring till nedläggningen, mer än att rederiet sa att de inte visste hur länge pandemin skulle fortsätta. Jag tycker att deras beslut kom för snabbt.

– Vi har haft mycket elände men också positiva saker. Många känner att de fått ”en spark i röven” och äntligen tagit steget till andra jobb och utbildningar. Något de drömt om länge men som inte blivit av.

”Vad gör jag nu då?”

När Angela Strandberg och kollegorna på Viking Line permitterades i mars 2020 var hennes första tanke: vad gör jag nu då?

Tryggheten byttes till ovisshet.

–Jag är 47 år och det är första gången jag är med om något som påverkar hela världen, säger Angela.

Likt många andra började hon rensa ut hemma, gjorde listor på vad som behövde göras. Det enda som blev av var att en rensning i garderoben. Resten på listorna är inte avverkad ännu.

– Jag ville inte hänga läpp utan vara aktiv. De första månaderna våren 2020 gick ganska bra. Jag och några vänner bildade en egen bubbla, vi promenerade och så småningom började vi experimentera med att göra saft och sylt och sirap av maskrosor och syren. Min bokhylla är full av kokböcker.

Under förra sommaren arbetade Angela varannan helg på båten och det började kännas mer som vanligt. Men i november tog det tvärstopp. Hon permitterades på 80 procent.

De kommande sju månaderna var tyngre, småtråkiga. Hon började fundera över en backup-plan. Under tiden fortsatte hon att ”terrorisera” sina vänner med fler promenader runt i hela Stockholms län. Hon köpte till och med en bok för ändamålet.

Inget är säkert om hur hösten blir

Samtidigt funderade hon på framtiden.

– Om jobbet inte finns kvar efter pandemin vill jag studera, till lärare för serveringspersonal. Det är aldrig för sent tror jag.

Nu i september är det tänkt att Angela ska gå tillbaka till ordinarie arbetstur tio-tio. Det vill säga arbeta tio dagar och vara ledig tio.

– Det ska fortsätta till januari har arbetsgivaren sagt, men det är ju väldigt osäkert.

I oktober 2020 varslades 80 anställda om uppsägning och i skiftet mars/april 2021 ytterligare 72 anställda. De flesta har arbetat under sommaren. Ingen vet ännu om uppsägningarna dras tillbaka i höst. Allt beror på vad som händer med smittspridningen.

Angela, med femton år på båten, är en av få som har sin tjänst kvar.

– Inget är dock helt säkert.