Kriminalvårdarna ville inte bli sprejade med pepparsprej – fråntogs arbetsuppgifter

Från och med april förra året ska alla fast anställda inom Kriminalvårdens transportenhet bära pepparsprej på jobbet. För att göra det krävs en utbildning där de anställda själva får känna hur det är att få pepparsprej i ögonen.

Vi har blivit utfrysta och mått skitdåligt i ett år

Inför pepparsprejutbildningen lämnade fyra transportörer läkarintyg till arbets­givaren, som visade att de inte borde utsät­tas för ämnet i onödan.

Nenad Okic hade med­icinska skäl. Thomas Eklund hade drabbats av en stroke och har ett skadat öga. Annica Stjernblom led av postcovid, andningssvårigheter och ljuskäns­liga ögon. Mikael Andersson kände ångest och oro över att behöva bära ytterligare ett vapen.

Trots intygen vägrade arbetsgivaren låta dem arbeta vidare som transportörer. De arbetsbefriades med lön. Nenad och Mikael vägrade och gick in till jobbet, men fick inga arbetsuppgifter.

– Varför ska man ens behöva sprejas i ögo­nen? Det är som att polisen skulle skjutas i benen för att få bära vapen, säger Nenad Okic.

Sysslolös i över ett år

Thomas Eklund gick helt sysslolös i över ett år. Medan de andra fick efter sex månader bisysslor.

Annica Stjernblom fick bland annat tvätta bilar. Mikael Andersson och Nenad Okic fick jobba som bilförare utan ansvar för de som skulle transporteras.

Kriminalvården lider av stor personalbrist sedan flera år tillbaka. Nationella transportenheten är inget undantag och under den här perioden var det brist på personal.

Jag skulle kunna bli åtalad för arbetsmiljöbrott

Därför togs väktare och timanställda in för att sköta transportuppdrag – men dessa får enligt regelverk inte bära pepparsprej och batong eftersom de inte är fastanställda.

De fyra transportörerna är kritiska till hur arbetsgivaren har hanterat deras situation. De understryker att pepparsprej inte har använts en enda gång sedan det infördes i april förra året. Kriminalvården bekräftar detta.

”Vi har mått skit”

Nenad och Mikael vägrade att skriva på dokumentet om arbetsbefrielse. De gick i stället in till arbetsplatsen varje dag, från april och fram till sommarsemestern. Ingen chef gav dem några arbetsuppgifter.

Under dagarna satt de i personalrummets soffor och skrev brev till olika ansvariga per­soner inom Kriminalvården – vädjade om hjälp.

Sprejen användes inte heller vid de uppmärksammade fritagningarna i Södertälje och Norrköping i år.

– Vi har blivit utfrysta och mått skitdåligt i ett år. Vi har kämpat men det har inte lett någonstans. Vi har inte fått något stöd från någon chef, säger Mikael Andersson.

Mikael Andersson och Nenad Okic har efter ett år lämnat Nationella transportenheten för andra jobb inom Kriminalvården. Thomas Eklund och Annica Stjernblom gick till slut utbildningen för att bära pepparsprej. Detta då de fått nya läkarbedömningar.

NTE-chefen: Vi har tagit ansvar

Joacim Trybom, enhetschef på NTE, anser att han har tagit ett arbetsmiljöansvar.

– Jag skulle kunna bli åtalad för arbetsmiljöbrott om något skulle hända en anställd som inte bör utsättas för OC-sprej.

De hade fått intyg från Kriminalvårdens egen företagshälsovård att det gick bra att arbeta. Varför följer man inte läkarintyget?

– Det är en helhetsbedömning. Arbetsmiljöansvaret är väldigt utkrävande för en chef. Om man har motstridig information så är det ibland svårt.

Har ni tagit arbetsmiljöansvar för hur transportörerna har mått?

– Jag kan inte kommentera enskilda fall. Rent generellt så blev alla som inte ville gå utbildningen erbjudna att arbeta med något annat inom Kriminalvården.