Kriminalvårdaren Daniel slogs blodig av intagen – våldet på Sveriges anstalter allt grövre

Ett bråk bryter ut på anstalten Tidaholm mellan två fångar. Kriminalvårdaren Daniel Arenblad är först på plats bland sina kollegor. Han grep­par tag om en av männen runt midjan för att dra bort honom från den andra intagna.

– Helt plötsligt smäller det till i bakhuvudet på mig. Jag förlorar kontrollen över min kropp och svimmar, säger Daniel Arenblad.

Efter cirka 30–60 sekunder vaknar han upp på golvet. Då är de intagna borta, och i stället ser han en sjuksköterska framför sig.

– Hon torkar av blod och pratar med mig. Jag blödde mycket, säger Daniel Arenblad.

Helt plötsligt smäller det till i bakhuvudet på mig. Jag förlorar kontrollen över min kropp och svimmar.

Till sjukhus med hjärnskakning

Vad tänker du då?

– Jag förstår att något allvarligt har hänt. Sjuksköter­skan säger att jag måste till sjukhuset.

Daniel Arenblad får också veta vad som har hänt. En intagen har kastat en stol i huvudet på honom, med sådan kraft att han fått ett cirka fyra centimeter långt sår. Senare på sjukhuset visar en undersökning att slaget orsakat en hjärnskakning.

Daniel Arenblad är bara en av många anställda inom Kri­minalvården som utsatts för våld i tjänsten. Sekotidning­ens granskning visar att olika typer av incidenter mot anställda har ökat lavinartat.

Brev med patroner

År 2014 rapporterades totalt 218 fall av hot, våld, våld­ samt motstånd, trakasserier, kränkningar och otillåten påverkan mot medarbetare på svenska anstalter. I år har så många som 2 833 händelser anmälts (1 januari till och med 30 september). Betydligt fler incidenter har inträffat om man även räknar med händelser på häkten (se faktarutan ovan).

Hot mot anställda och deras anhöriga har blivit van­ligare både på anstalter och häkten, men även hot från personer utanför anstalten riktas mot personalen.

I september fick exempelvis nio personer i den lokala ledningsgrup­pen på Skänningeanstalten utanför Mjölby i Östergötland var sitt brev med en patron. Breven öppnades inte av personalen själva och omhändertogs senare av polisen, som har inlett en förundersökning om grovt olaga hot.

Vid ungefär samma tidpunkt fick en kriminalvårdare på anstalten i Tidaholm besök av en man i sitt hem och hotades.

Kriminologens varning

Felipe Estrada Dörner, professor i kriminologi vid Stock­holms universitet, känner inte till de specifika händel­serna men är inte förvånad över att hot och våld mot personalen har eskalerat. Han säger att flera forskare, inklusive han själv, länge har varnat för denna utveck­ling och menar att det är en konsekvens av det stora inflödet av dömda personer.

– Vi är bara i början av den här utvecklingen, om inte politiken förändras. Man har inte skapat förutsättningar för att hantera så många nya fångar, säger Felipe Estrada Dörner.

– Det har lett till allvarliga konsekvenser för verksam­heten och en pressad arbetsmiljö. Klienter riskerar att inte rehabiliteras och rustas för att komma ut i samhället.

Vad ser du för andra risker?

– Om vi låter bli att rehabilitera och bara pressar ihop fångarna blir det fler konflikter, både mellan intagna och med personalen.

– Det kommer även att bildas starkare gängkonstella­tioner. Det har man sett i andra länder där intagnas vård inte prioriteras, säger Felipe Estrada Dörner.

Fotbojor kan hjälpa

Han menar att en lösning på situationen i Sverige kan vara att Kriminalvården får större möjligheter att ge fler dömda fotbojor. Det är något som föreslogs av Trygghetsberedningen, en kommitté tillsatt av regeringen för att föreslå insatser som stärker kriminalvården och förbättrar det brotts­förebyggande arbetet.

Felipe Estrada Dörner anser att det förebyggande arbetet mot kriminalitet kan hamna i skymundan, om regeringen bara satsar mer resurser på strängare straff och att fängsla fler.

– Sverige kommer att skilja ut sig för mycket från andra nordiska och västeuropeiska länder, och ha väldigt många fångar som man har i Östeuropa eller Tur­kiet, säger han.

”Jag fick lite panik”

Efter misshandeln på anstalten i Tidaholm gick Daniel Arenblad till­baka till jobbet efter bara två veck­ors sjukskrivning. I efterhand har han insett att han hade behövt mer tid på sig att bli helt frisk.

– Jag borde ha varit hemma i flera månader. Det var jobbigt att komma tillbaka så kort inpå. Jag fick lite panik, speciellt när jag kom till den avdelning där det hände.

När Daniel Arenblad blev angripen hade han jobbat i sju år som kriminalvårdare. Han märkte att han blev mer vaksam på jobbet jämfört med hur han var innan. De senaste två åren tycker han dessutom att det också blivit vanligare med dödshot från intagna.

– Hoten har alltid tagits på allvar men det har i de allra flesta fallen inte funnits något reellt hot bakom det som sagts. Men nu tas det på större allvar.

Vad krävs för att hoten och våldet ska minska?

– Platsbristen inom Kriminalvården måste lösas och rättspsyk behöver byggas ut. Kriminalvården är inte rustat för att ta emot så många psykiskt sjuka som vi har nu, säger Daniel Arenblad.

Den intagne som angrep Daniel Arenblad dömdes vid hovrätten för våld mot tjänsteman i september i år.

Kriminalvården stöttar medarbetare

Elin Lindskog, chef på sektionen för individsäkerhet på Kriminalvården, menar att Kriminalvården aldrig kan vara en helt riskfri arbetsplats.

– Vi arbetar med personer som till exempel är dömda för grova våldsbrott eller är gängkriminella, säger hon.

Kriminalvården har de senaste åren rustat sig med anledning av den grövre kriminaliteten, förklarar Elin Lindskog. Dessutom gör Kriminalvården alltid risk­ bedömningar, samarbetar med Polisen och sätter in skyddsåtgärder vid behov, betonar hon.

– Vi stöttar alltid den person som blivit utsatt samt ansvarig chef, som har arbetsmiljöansvar, säger Elin Lindskog.