Fanny Klang skriver om kriminalvårdens verklighet: ”Har velat skildra det som försiggår på anstalterna”

Fanny Klang har efter tre år inom Kriminalvården valt att byta riktning i livet. Idag studerar hon juridik och jobbar extra som städare på Eckerölinjen, men hennes erfarenheter från arbetet på landets fängelser har gett upphov till boken ”Sluten anstalt”.

Boken, som är en fiktiv berättelse baserad på hennes tid som anställd, har väckt stor uppmärksamhet och diskussion kring förhållandena inom Kriminalvården.

Fanny själv beskriver det som både givande och utmanande, men också som en arbetsmiljö med allvarliga problem.

Under sin tid på flera olika anstalter runt om i Sverige har Fanny Klang fått en inblick i de strukturella brister som präglar Kriminalvården.

Anstaltschefen ställde in

I samband med bokmässan deltog hon i ett seminarium tillsammans med Jacques Mwepu, anstaltschef på Kumlaanstalten, där de diskuterade utmaningarna som Kriminalvården står inför.

Fanny berättar att hennes kollega plötsligt ställt in sin medverkan utan förklaring. Efter att hon publicerat ett öppet brev på sociala medier där hon undrade om Kriminalvården inte vågar prata med före detta anställda hörde anstaltschefen av sig och meddelade att han ville medverka i seminariet. Detta ställde hon frågor om både före och under seminariet. Trots detta fick hon inga tydliga svar.

– Jag frågade honom på scen varför han hade ställt in. Men det svarade han inte på, säger hon.

Anser att ledningen duckar

Fanny Klang menar att ledningen ofta duckar för kritiken som framförs, trots att många anställda vittnar om en tuff arbetsmiljö.

På seminariet tog hon upp flera exempel på problem som förekommer på olika anstalter, men svaret hon fick var mestadels standardfraser om att verksamheten styrs av en värdegrund.

– Problemet är ju att de som jobbar i enlighet med ”bättre ut” och står för ett mer medmänskligt synsätt, ofta möter motstånd från ledning och kollegor, berättar hon.

Jag har velat skildra det som försiggår på anstalterna som jag upplever inte riktigt är i enlighet med myndighetens uppdrag.

Efter att boken släpptes har Fanny Klang fått mycket respons, särskilt från personer som själva arbetar eller har arbetat inom Kriminalvården. De flesta är positiva och tackar henne för att hon vågar ta upp viktiga frågor.

”Det du beskriver är någon slags Kriminalvården light. Du hade kunnat ta upp betydligt värre företeelser”, har vissa av hennes kollegor inom myndigheten sagt, vilket enligt Fanny är sorgligt. Hon hade önskat att fler reagerade med att säga att hennes skildringar var överdrivna eller osanna, men tyvärr känner många igen sig alltför väl.

Har trivts på anstalterna

Trots alla utmaningar har Fanny Klang trivts på flera arbetsplatser och upplevt fina samarbeten med kollegor. Hon beskriver hur hon på vissa anstalter kände att de verkligen fick förutsättningar att göra ett bra jobb.

– Jag blev väldigt positivt överraskad när jag kom till en klass 1-anstalt där klimatet var väldigt öppet. ”Det borde vara så här överallt”, tänkte jag. Man kanske tänker sig att det ska vara hårdast där, och det var det på sätt och vis, men det var också väldigt mycket tillit till personalen, berättar hon.

Samtidigt har Fanny Klang också upplevt anstalter med en kultur som främjade anonym rapportering och angiveri mellan kollegor, något som skapade en känsla av misstro. Det fanns stunder då inget verkade fungera och ingen chef lyssnade. Hon tillägger dock att det är stora skillnader mellan olika arbetsplatser.

Boken ett sätt att bearbeta

Att skriva boken ”Sluten anstalt” blev ett sätt för Fanny Klang att bearbeta sina upplevelser. Inspirationen till att skriva kom delvis från valrörelsen 2022 och den skärpta retoriken kring straff.

Fanny Klang kände att hon behövde bidra med ett annat perspektiv i debatten, och boken blev hennes sätt att göra det. Genom dagboksanteckningar och reflektioner som hon samlat under åren skapade hon en berättelse som inte liknar något som skrivits tidigare.

Redan idag är det väldigt mycket problem med dels överbeläggning men också underbemanning och personalomsättning.

Fanny betonar att alla personer i boken är fiktiva och att hon har varit noggrann med att anonymisera både människor och platser. Men strukturerna och dynamiken är hämtade från verkligheten.

– Jag har velat skildra det som försiggår på anstalterna som jag upplever inte riktigt är i enlighet med myndighetens uppdrag, säger hon.

Framtiden för Kriminalvården

Framtiden för Kriminalvården ser inte ljus ut enligt Fanny Klang. Hon förutspår att det kommer att bli ännu tuffare för de anställda, i takt med att fler döms till fängelsestraff och överbeläggningarna ökar.

– Redan idag är det väldigt mycket problem med dels överbeläggning men också underbemanning och personalomsättning, berättar hon och varnar för att även små förändringar kan få stora konsekvenser i det långa loppet.

Trots att hon har bytt bana och nu studerar juridik, vill Fanny Klang ändå framföra ett stort tack till alla som varje dag arbetar hårt för att göra ett bra jobb inom Kriminalvården.

– Jag vill verkligen säga tack till alla som verkligen anstränger sig för att göra ett så bra jobb som möjligt, för att se människan, avslutar hon.