”Förstärker det som är dåligt på jobbet”

Det säger Gunilla Carstensen, lektor i sociologi vid Högskolan i Dalarna, vars avhandling berör sexuella trakasserier.

Hon intervjuade kvinnliga doktorander som sa att de inte blivit utsatta, men som senare  berättade om händelser som Gunilla objektivt skulle beteckna som just sexuella trakasserier.

– Det var ovälkomna händelser men doktoranderna hade olika förklaringar till att de inte såg det som trakasserier. Som: ”det hände bara en gång”, ”han gör så mot alla” och liknande.

Enligt diskrimineringslagen är det den som blir utsatt som ska definiera om det är trakasserier eller inte. Samtidigt är det vissa handlingar som lagen objektivt pekar ut som ”sexuella trakasserier”.

Det finns en gränsdragnings­ problematik som leder till en relativt stor gråzon av situationer och beteenden som utspelas på arbetsplatsen men som är svåra att benämna och ”dra fram i ljuset”.

– Det här blir problematiskt och gör att kvinnan – om hon väljer att anmäla – måste kunna visa att något faktiskt hänt som faller inom ramen för det objektiva. Hon kan få frågor av typen ”du sa väl ett tydligt nej?”.

– Det är många som inte orkar driva sitt ärende. Istället avbryter de sin anställning eller byter jobb. Det är en fråga om våld och det är så känsligt. Många känner skuld, känner sig delaktiga i det som hänt, säger Gunilla Carstensen.

För att ett beteende ska betecknas som trakasserier räcker det att det har hänt en gång, till skillnad från mobbning där det ofta krävs en viss systematik.

Ändå är det viktigt, enligt Gunilla Carstensen, att den som utsätts dokumenterar allt, skriver dagbok, för att kunna visa upp vid en anmälan.

Sexuella trakasserier är ofta sammankopplade med könsmaktsstrukturer och andra maktförhållanden på arbetsplatsen. På en jämställd arbetsplats är risken mindre.

– Det är ofta en överordnad som trakasserar, en person som är äldre, oftast en man. De mest utsatta är unga kvinnor.

–Det ingår som en del i det heterosexuella kontraktet, skulle jag säga, kvinnor anses vilja bli bekräftade i sin könsroll, få komplimanger exempelvis. Det finns kulturella föreställningar om att det ska vara så, säger Gunilla Carstensen.

Hon tillägger att det väl alltid är kul att få en komplimang. Inget fel i det.

– Men när det är ovälkommet blir det problematiskt. Att säga till en person som är överordnad, som kanske ska sätta din lön, att hen ska sluta bete sig på ett visst sätt, är svårt.

Vilka effekter får sexuella trakasserier på arbetslivet?

– Det skapar normer för hur arbetsmiljön ska vara. Hur vi är på jobbet. Det förstärker saker som vi säger att vi vill komma

ifrån, som hierarkier, kotterier och allianser. Vi vill vara professionella och sakliga på jobbet. Vi måste sträva efter att nå dit, men olika normer för kvinnlighet och manlighet gör det svårt.

Vad ska vi göra?

– Prata om det. Det låter naivt kanske, men jag tror att kunskap om hur vanligt det är och vad det innebär för den enskilda – som mår dåligt – och för den gemensamma arbetsmiljön gör att vi kan minska problemet.

– Man måste se trakasserier som en process och ta tag i det på en gång.