”Vi kan inte fortsätta ha det så här”

De åtalade kommuncheferna frias från ansvar för den mobbning som ledde till att en socialsekreterare tog sitt liv sommaren 2010.

Det är Christer B Jarlås kollega på Riksenheten för miljöoch arbetsmiljömål, Rema, som har drivit fallet. Han är bedrövad över utgången. Men samtidigt inte förvånad.

Han tycker att domen ligger i linje med en ny praxis. Domstolarna finner att fel begåtts, att brister
funnits, men säger samtidigt att ingen har varit ”straffbart oaktsam”. Som det heter i lagen.

– Det illustrerar problemen med arbetsmiljömålen och arbetsmiljölagstiftningen. Hovrätten pekar på att cheferna i Krokom begått flera ”misstag”, men kommer ändå fram till att de inte varit straffbart oaktsamma.
– Vi kan som åklagare gång på gång visa att arbetsgivarna brutit mot arbetsmiljölagens regler om hur de ska handla, men ändå ogillas åtalen.

Han sammanfattar själv läget inom arbetsmiljöområdet så, att ju mer specialiserade och ju duktigare åklagarna på Rema och polisens utredare blivit, desto högre beviskrav ställer domstolarna.
Och desto mer måste polis och åklagare utreda, vilket i sin tur medför längre utredningstider.
Något som till exempel Justitieombudsmannen, JO, kritiserat.

– Vi hade en svår olycka med en gruvhiss i Gällivare där JO kritiserade handläggningstiden.
Det var en komplex utredning eftersom det var flera olika företag inblandade. I sommar blir det
rättegång. Det ironiska är väl att om vi lagt ner utredningen hade vi inte fått kritik, säger Christer
B Jarlås.

Lagen kräver att åklagaren kan visa att ett brott inte hade inträffat om arbetsgivaren vidtagit de åtgärder som arbetsmiljölagen kräver. Men på senare tid har flera domar i hovrätten gått längre
än så och krävt att åklagarna ska visa hur arbetsgivaren skulle ha gjort istället.

Det är fler som fälls för arbetsmiljöbrott i dag än när Rema startade 2009, men samtidigt sjunker
andelen eftersom antalet åtal ökat.

– Det finns inget som motiverar att hälften av våra åtal ogillas, medan det i andra mål bara är mellan 10 och 15 procent. Vi kan inte fortsätta ha det så här, säger Christer B Jarlås.

En förklaring till svårigheterna är bristen på kunskap i domstolarna. Det är för få fall för att det ska bli en rutin, och rådmännen får ingen utbildning på området, enligt Christer B Jarlås.

Arbetsmiljöverket, polis och åklagarmyndigheterna är parter i domstolarna och kan därför inte
stå för utbildningen. Och det fristående Arbetslivsinstitutet finns inte längre.

– Frågan är vem som ska utbilda våra domstolar?, säger han.

En annan förklaring är lagstiftningens konstruktion. Två lagar, arbetsmiljölagen och brottsbalken,
ska kopplas samman så att den som döms för arbetsmiljöbrott
måste ha agerat oaktsamt enligt båda lagarna.
Straffbestämmelserna finns i brottsbalken medan handlingsreglerna finns i arbetsmiljölagen.

– Vi ska som åklagare visa att någon antingen genom oaktsamhet eller med uppsåt har underlåtit att följa arbetsmiljölagens regler om exempelvis systematiskt arbetsmiljöarbete, och att
denna handling lett till att någon
omkommit eller skadat sig.
– Det måste gå till dödsfall eller olycka innan ett arbetsmiljöbrott blir straffbart. Jag tycker att man
kan ha straffbestämmelser i arbetsmiljölagen som ger skyddsombud rätt att polisanmäla brister
direkt utan att gå via Arbetsmiljöverket, som idag har små resurser.

Christer B Jarlås, som arbetat med arbetsmiljömål i 20 år – de senaste 6 åren på heltid – vill ha
en ny lagstiftning på arbetsmiljöområdet, och pekar på miljörätten som en förebild. I slutet av 90-talet ersattes en mängd olika miljölagar med en miljöbalk, vilket förbättrade miljörätten i
grunden, anser han.

– Nu behövs en arbetsmiljöarbetsmiljöbalk, där alla arbetsmiljölagar
samlas på ett ställe.

Han hoppas att regeringen tar upp den här frågan i arbetet med en ny arbetsmiljöstrategi.

– Ylva Johansson har talat om en nollvision när det gäller dödsolyckor och det här är en viktig
åtgärd som jag ser det.

I Östersund, som har ansvar för de sex nordligaste länen, arbetar fem åklagare, varav tre är
stationerade i staden. De två övriga finns i Stockholm respektive Malmö. I dagsläget har var
och en cirka 200 ärenden, varav en fjärdedel är arbetsmiljömål.
I höstas kom enheten fram till att åklagarna i Östersund vardera hade i snitt fyra dödsfall på grund
av arbetsmiljöbrott att utreda.

– Norrbotten har varit särskilt hårt drabbat av dödsolyckor, säger Christer B Jarlås.

Det tar tid att utreda dödsfallen, dels för att domstolarna har berättigade krav på bevis, dels för att såväl polisen som Arbetsmiljöverket har ont om resurser.

Trots det är Christer B Jarlås ganska nöjd för egen del. I de norra länen har det fungerat bra, tycker han, och polisen och Arbetsmiljöverket gör bra utredningar.
Mycket bra till och med. Men det räcker inte alltid.

– Olyckan på Botniabanan där två arbetare omkom när de föll från en gjutform, var en av de bästa utredningar vi gjort i mitt distrikt, vill jag påstå, och ändå förlorade vi i hovrätten. Vi hade allt som behövdes men förlorade ändå.
I tingsrätten dömdes Skanska till företagsbot och accepterade den. Tre åtalade chefer från vardera
tre företag som var inblandade fälldes också i tingsrätten och överklagade.
Samtliga tre friades i hovrätten.

– De skyllde allt på Skanska, som ju inte var på plats. Och det fungerade. Hovrätten trodde på dem. Det betraktas som ett fiasko för oss, säger Christer B Jarlås. Och det var i alla fall ett pedagogiskt magplask. Vi lyckades inte förklara hur det hängde ihop.