Regnskogen är trädgårdsmästare Åsa Tysks arbetsplats, och de små men inte alls oansenliga saintpauliorna några av de käraste växterna. I tropiska växthuset visas en vacker samling av den för många svenskar så välbekanta krukväxten.

Uppsala Botaniska trädgård och dess tropiska växthus, är tillsammans med sin motsvarighet i Helsingfors, växtgenbank för världens saintpaulior. Hittills har forskarna hittat drygt 25 arter och varianter, men det har nu reviderats till 6 arter och flera underarter.

– Uppsala universitet, som Botaniska är en del av, har haft många forskare som intresserat sig för den här blomman, säger Åsa Tysk.

2004 var hon med en finsk forskargrupp, som samlade in och pressade hela plantor, samt hittade nya platser med kända och okända arter.

Medan de yngre kollegerna ibland tog sig upp i svårtillgängliga orörda bergsområden, de enda platser där saintpauliorna växer i vilt tillstånd, fick Åsa snällt vänta i lägre terräng. Vilket visade sig vara fantastiskt.

Hon såg sig omkring och upptäckte att där hon satt sig ner fanns flera av de växter som hon sköter om i växthuset i Uppsala, varje dag sedan 25 år tillbaka. Hon vred på huvudet och hittade den ena efter den andra.

– Jag fick se växterna i deras naturliga miljö och fick massor av uppslag om hur vi kan göra för att de ska trivas ännu bättre i vårt växthus. Lite mer skugga åt en växt och lite mer sol för en annan, säger Åsa.

Till de dagliga rutinerna hör att titta efter ohyra och ansa och rensa bland växterna. Personalen beskär träd och buskar när det behövs, året runt. Minst fyra gånger i veckan ska allt vattnas och det tar flera timmar. Minst en gång per månad kommer luppen fram för att inventera löss och andra skadeinsekter på alla växter. Personalen måste leta extra noga efter ohyra på vintern.

– Det är en period med lite sol och värme, växterna går ner lite och blir mindre motståndskraftiga, precis som vi människor, säger Åsa.

Den höga luftfuktigheten som omfamnar besökaren i växthuset gör klimatet skönare inomhus än ute, till och med på sommaren, anser Åsa. Hon längtar aldrig ut istället. Och, förkylningar är inga problem, de försvinner när hon kommer till jobbet.

Men värmen inomhus har sina begränsningar, under högsommaren mellan klockan 11 och 14, då avstår Åsa tungt fysiskt arbete.

I hela Botaniska trädgården som bland annat omfattar flera växthus, en köksträdgård, en barockträdgård, Linnés orangeri och flera andra miljöer arbetar ett 20-tal helårsanställda och lika många säsongsanställda. Över hälf- ten av de fast anställda trädgårdsarbetarna är medlemmar i Seko i en av förbundets allra äldsta klubbar. Universitetsklubben i Uppsala fyllde 100 år i våras.

De flesta som arbetar här är trädgårdsmästare, men nya yrkesgrupper som intendenter och informatörer har tillkommit under senare år. Intendenterna har tagit över en del av visningarna för allmänhet och studenter. Både bra och dåligt, tycker Åsa.

– Många besökare vill höra oss trädgårdsmästare berätta om växterna, men vi skulle nog inte ha tid att ta emot alla somkommer och dessutom sköta trädgårdssysslorna.

DSC_7347

 

Utanför tropiska växthuset träffar vi Margareta Willmer och Mia Hellman, båda trädgårdsmästare som normalt arbetar i köks- trädgården respektive barockträdgården. I köksträdgårdens visas normalt mest grönsaker, men i år har grönsakerna kombinerats med lekfulla blommor och konstverk av levande växter.

Det har varit väldigt uppskattat bland besökarna och Mia och Margareta är nöjda med resultatet.

– Det är roligt att visa hur växter kan samspela, att trädgården egentligen inte behöver vara uppdelad, säger Mia Hellman.

Botaniska trädgården har en lång tradition av att samla och visa växter från hela världen. I Carl von Linnés anda.

Det är nyttoväxterna som är de centrala, växthuset med kanel och bananer, kökslan-det med grönsaker och ”barocken” med olika typer av träd. Linné la stor vikt vid nyttoväxterna som han ansåg bäst berättar hur människor lever, i Sverige och i andra länder.

– Variationen var större tidigare. Vi har en del gamla växter som inte odlas kommersiellt längre och en del nytt förstås. Asiatiska grönsaker är populära och alla former av kål, säger Margareta Willmer.

DSC_7417

På Botaniska är det dock se men inte äta som gäller, och helst också se men inte röra. Det senare är helt avgörande i det tropiska växthuset där det finns giftiga växter bland de mer oskuldsfulla bananerna.

Varningsskyltarna blir större och fler för varje år eftersom många besökare vill känna och till och med smaka.

En lurig växt är den starka tabascopepparen som innehåller capsaicin, en alkaloid som påverkar nervsystemet. Ämnet används bland annat för smärtlindring av bältrospatienter. En och annan nyfiken besökare harfått känna på dess effekt när de stoppat den röda frukten i munnen.

Andra kan inte låta bli att ta på taggiga växter och därmed riskera att få en svår sårinfektion.

Ibland räcker det att ha ett litet sår på fingret och ta på en giftig växt för att få en stark reaktion. Så den som måste röra växterna – det vill säga personalen – använder handskar.

– Det är vårt ansvar att ingen kommer till skada, därför är jag extra orolig när det är små barn hos oss och föräldrarna inte har full koll, säger Åsa.

Hon saknar en receptionist i växthuset. Den skulle kunna upplysa om saker som besökarna inte har kunskap om. Men det handlar om resurser och det är det inte alltför gott om på Botaniska. En del odlingsytor försvinner för att personalen inte räcker till. Fler trädgårdsmästare är ett fackligt återkommande krav.

När Sekotidningen är på besök är det fortfarande varmt, nästan högsommarvärme, trots att det är september månad. Sommaren har varit fantastisk och säsongen förlängs in i hösten. I slutet av september ska det skördas i köksträdgården och allt ska så småningom grävas upp.

I ”barocken”, med träd och rabatter kombinerade med stora grusytor, är lövfällnings- perioden en tung del av jobbet.

– I fjol kom lövfällningen så sent att all säsongspersonal hade slutat, säger Mia Hellman.