Telenätet som binder samman nu och då

”Det var ett mycket tungt arbete. Våra axlar var både gula och blå. Så var det på den tiden, det fanns inga hjälpmedel. Allteftersom bygget framskred kom vi längre och längre bort från byn. Nu var endast himmeln vårt tak. Vi sov på den mjuka mossan under bar himmel, men det var inga problem för nätterna var ljusa och varma. Det var härligt att krypa upp från mossbädden och sätta kaffepannan på brasan innan det långa dagsverket startade.”

Citatet kommer från en berättelse av linjearbetaren Viktor Eliasson och den handlar om bygget av telelinjen mellan Kattuavoma och Vouskujaure norr om Torne träsk under sommaren 1945.

Det finns inte någon staty av Viktor Eliasson. Men för att minnas honom, hans arbetskamrater och, inte minst, det de åstadkom kan man besöka Skansen i Stockholm och det Historiska telenätet.

En stolpe med tråd, och en stolpe till, och en till och så vidare. Så kan man beskriva ett telenät, historiskt eller ej. Men telenätet på Skansen är mer. Det står för teknikhistoria och arbetarhistoria och för historien om Sveriges utveckling från bondesamhälle till industrination.

De som eventuellt tycker att den beskrivningen lägger för stor vikt vid bara ett telenät har inte träffat Yvonne Niia. Men det har Sekotidningen gjort.

En småkall novembermåndag ses vi på Skansen för en rundvandring under koppartråden.

Den första stolpen är placerad vid Tele- och posthuset, där det förhoppningsvis någon gång ska installeras en tidstypisk växel för att göra telenätet användbart.

På vägen dit berättar Yvonne Niia varför hon tycker att det historiska telenätet är så viktigt. Och när hon berättar återkommer hon ofta till uttrycket ”binda samman”, men använder det med flera olika betydelser.

Den första är given, klart att ett telenät binder samman, både platser och människor.

Det historiska telenätet binder också samman nutid med dåtid, dagens människor med anläggarna, telefonisterna, ingenjörerna och alla andra som verkade i telefonins barndom.

– Ungdomarna måste få veta hur det var, lära sig att det finns en historia bakom allt det som många tar för givet, säger Yvonne. Och det som gäller för ungdomar gäller för oss alla.

– Vi kanske sitter i våra små boxar, men vi måste lyfta blicken över kanten och se att alla boxar hänger ihop, vi måste se de andra.

Yvonne Niia är same från Överkalix, men flyttade till Stockholm på 70-talet. Nu går hon snart i pension från jobbet som projektledare för stolplinjenät på Skanova, Telias nätbolag, en del av tiden som fackligt aktiv i Seko. Och när hon berättar känns det naturligt med övergångarna mellan gammal samisk historia och den modernaste teletekniken.

När vi kommer fram till den första av sex stolpar har solen kommit upp över hustaken. Men det är rätt tomt omkring oss när Yvonne Niia visar och berättar, bara några föräldrar med sina barnvagnar som inte bryr sig, och en grupp kineser med sina kameror som sneglar lite i ögonvrån.

Utan förre linjeingenjören John-Lars de Chasseur hade vi inte stått här, för det är han som projekterat och konstruerat nätet och som ritat alla stolpar. Liksom Yvonne Niia känner han ett ansvar för att de som byggde vårt välstånd inte glöms bort.

– Det verkar precis som samhället i dag inte värderar och ser de hårt kroppsarbetande och deras historia. Jag tror att äldre som yngre telearbetande bör värderas för vad de skapat. Då som nu.

Utan Yvonne Niia hade vi inte heller haft något här att göra, det är hon som letat upp allt materiel. Ett digert arbete eftersom allt på Skansen ska vara tidstypiskt och i original.

Telenätet är uppfört med dåtidens hantverk och teknik. Stolphålen är grävda med dåtidens verktyg, strävor sågade och huggna med timmersåg och yxa och tråden är uppspänd med block och talja.

Betydligt fler var givetvis inblandade i att Skansen kunde inviga ett stadsnät hösten 2005. Många telearbetare, verksamma och pensionärer, har ställt arbete och kunskap till förfogande. Anläggningen har skänkts av Telia.

Den första teleledningen i Sverige öppnades 1 november 1853, men telenätet på Skansen är inte fullt så gammalt.

Det skildrar perioden från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet och består av sex stolpar. Den första kallas Tele- och posthusstolpen och den sista kallas Hasselbacksstolpen, efter den fortsätter ledningen över taken för att slutligen landa i snickerifabriken och den gamla väggtelefonen i förmanskontoret.

Mycket mer information om telehistoria och om Skansenanläggningen finns på tkhv.se. Hemsida för Telekulturhistoriska veteranföreningen.