Stopp vid stängd dörr

– Fasen. Det går inte att öppna dörren med transpondern. Jag har tre installationer att göra härinne.

Jan-Erik Swälas är spridningsnättekniker på Relacom i Västerås. Han svär över att det inte går att komma in på Telias korskopplingsstation Vedbo i utkanten av stan.
Brickan, transpondern, som han använder för att öppna låset fungerar inte. Det lyser inte ens rött.

Jan-Erik ringer fastighetsförvaltaren Dalkia, men blir inte lugnad.
– De säger att det ska vara klart på torsdag. Så länge kan jag inte vänta. Det är katastrof, hur ska jag kunna jobba? Och de ska byta lås på stans största telestation i morgon. Gud!

Vedbo är första stopp på dagens långa lista av uppdrag som Jan-Erik Swälas fått med sig ut i bilen. Han har skrivit ut lappar, men har också all information i en app i mobilen. Nu är han besviken över att ingen informerat
om låsbytet, som måste ha skett nyligen.

– Idag är det tisdag, jag var här i söndags och jobbade, säger han.

Efter en stund inser han att det inte är mycket han kan göra åt saken. Vi går ut till firmabilen, Jan-Erik plockar fram en av sina lappar och kollar samtidigt historiken över ärendet på sin laptop.

– Nu är det en felanmälan från en privatkund. Vi ska till Stallhagen.

Via datorn, som sitter fast i en kabel i bilen, startar han alla jobb och skriver av dem när de är klara. Installationerna på Vedbo ligger kvar oavslutade tills vidare.

Jan-Erik Swälas arbetar nästan uteslutande med kopparnätet, som minskar i omfattning men fortfarande är ganska stort i Västerås med omnejd. Han installerar telefoni och bredband hos privatkunder och företag.
Och söker efter fel när kunderna anmält att något inte funkar.

– När vi behöver gräva upp en kabel och laga den är det inte jag som gör jobbet, säger han. Det ligger på kabelteknikernas bord.

Jan-Erik har arbetat som teletekniker sedan 1983 och haft många olika arbetsgivare, började på Televerket, sedan Telia, Flextronics och Relacom. Han konstaterar att arbetsuppgifterna är desamma, förutom att bredband tillkommit sedan 80-talet.

– Jag gör samma jobb, det är bara namnet på företagskepsen som bytts ut, säger han. I dag är vi förstås betydligt färre anställda. Istället är det inhyrda och timanställda som gör en del av jobbet.

Varje morgon vid 07:30 börjar Jan-Erik Swälas arbetsdagen på Relacoms kontor i ett av Västerås industriområden. Där hämtar han sin bil, går igenom uppdragen och tar ibland en fika med kolleger. Vid åtta, senast, tar han bilen och kör iväg.

Hälften av de 39 anställda teknikerna är ”hemgaragerade”, en grupp som Jan-Erik träffar mycket sällan men har kontakt med via telefon. Själv vill han helst inte ha bilen stående hemma och slipper det, än så länge.
Relacom har Telias och Skanovas uppdrag att sköta installation och underhåll av nätet i Västmanland, dit Västerås hör, och i Eskilstuna (riktnummerområde 016). Senaste avtalet löper ut i januari 2015. Korta avtal gör att det är extra viktigt att sköta uppdraget väl konkurrensen är hård i branschen.
Relacom har fasta priser på nästan allt arbete. Varje uppdrag har en senaste klartid som måste hållas, vilket gör att det blir en viss press på att bli klar så snart som möjligt.

– Det är sällan vi inte blir klara i tid. Om vi är riktigt snabba kan vi tjäna mer pengar förstås, säger han.

Allt teknikerna gör måste dock vara beställt, de kan inte fixa något de ser behöver göras utan att ha en beställning. På Televerkstiden var det en del av jobbet att sköta underhållet på eget initiativ. Vissa grejer har Relacom dock Skanovas förtroende att fixa själva, om det tar högst två timmar.
Bilen som Jan-Erik Swälas kör den här tisdagen är inte hans ordinarie. Den är till låns under tiden hans egen bil repareras. Arbetsledningen har framfört att det kanske är dags att byta bil.

– Det kan bli så att jag tar över den här, den är lite mindre än den jag har, men verkar funktionell. Min egen bil är lite gammal. Det finns regler om hur gammal en servicebil får vara.

Jobbet som tekniker på fältet är å ena sidan ensamt, det är ganska sällan Jan-Erik träffar kolleger men de hjälps åt om någon kör fast på något jobb. Å andra sidan är arbetet fritt och självständigt, han lägger upp sitt arbete fritt under arbetsdagen. Och han möter massor av människor på dagarna. Framför allt kunder i deras privata hem.

Under den dag Sekotidningen hänger med i bilen är Jan-Erik på hembesök hos flera privatkunder. Vi hälsar på hos Agneta och Bertil Bertilsson som har problem med ett av sina tre abonnemang i villan på Gustavsgatan, därefter drar Jan-Erik in telefon i en evakueringslägenhet, försöker hitta ett försvunnet abonnemang i  en företagsvilla och gör den sista dragningen så att

Patric Jakobsson, nyinflyttad i en etta på Lövudden, får sitt hett efterlängtade bredband.

– Adsl fick det bli, det fanns inget att välja på, säger han, glad och lycklig.

I samtliga fall går Jan-Erik på jakt efter det teleskåp som är närmast kundens uttag/jack. Och i samtliga fall är det något fel som gör att kopplingen inte går att göra omedelbart. Han söker efter kopplingstoner och spänning (48 volt minst). Trådar får byta plats och plintar visar sig finnas i ett annat trapphus. Lika spännande varje gång, men ingen match för Jan-Erik som har både erfarenhet och lokalkännedom.

Jan-Erik Swälas tar hellre tag i problem här och nu än skjuter upp det till en annan dag. Därför kan han inte släppa tankarna på låset i Vedbo, det som inte fungerade på morgonen.

– Vi chansar och kör förbi stationen för att prova igen, säger han efter lunchpausen.

Den här gången är låskillarna på plats och kan släppa in Jan-Erik, som andas ut och gör sitt jobb. Senare på eftermiddagen uppdaterar han sin transponder. Då ska den fungera till alla lås.
Strax före fyra testar Jan-Erik låset för tredje gången, med sin egen bricka.

– Fasen! Det gick inte.

Han ringer Dalkia igen, oklart för vilken gång i ordningen.

– De säger att det kan ta upp till 24 timmar innan transpondern är uppdaterad.
Tillbaka i bilen avslutar han dagens uppdrag och upptäcker att han fått ett jobb till, via mejl.
I kväll blir det övertid.