Maria Codelia Ros sökte sig hit från Årstaterminalen. Hon bor i Upplands Väsby och sparar mycket tid på att jobba i Rosersberg. Bild: Linus Meyer

Terminalen har bara varit i drift i några månader och det luktar nytt. Doften av målarfärg ligger kvar i luften. Moderna maskiner och ny teknik ska skapa en bättre arbetsmiljö. Tunga lyft ska minimeras, och trots att det är många maskiner igång är ljudet inte speciellt påträngande. Och så har man ny teknik för att rena luften.

– Vi har väldigt effektiv ventilation som suger upp pappersdamm vid sorteringen. Det bli extremt mycket damm och det kan skapa stora problem, berättar produktionsledaren Niklas Lövgren som ger oss en guidad tur runt i den jättelika terminalen.

Tanken är att färre och större sorteringsterminaler ska effektivisera arbetet. Mer automatik ska ge färdigsorterad post till utdelningskontoren, något som kommer innebära att brevbärarna inte själva sorterar utan bara delar ut.

Men modern teknik kan vara en skälm. Det märks bland annat med sorteringsmaskinen för större brev och mindre paket (klump) som ska vara det senaste av det senaste, helautomatisk och toppen på alla sätt.

– Problemet är att det är rätt många försändelser som den inte klarar, så det blir mycket manuell sortering, trots att den är alldeles ny. Det är lite ironiskt om man jämför med den gamla maskinen som finns i Tomtebodaterminalen som klarar allt, säger Krzysztof Romatowski medan han sorterar småbrev.

rosersberg5

Han och de andra anställda kommer i första hand från terminalerna i Uppsala och Tomteboda som lägger ner och där har alla blivit erbjudna nytt jobb i Rosersberg. Några kommer från Årstaterminalen där man skär ner verksamheten, och de som riskerar att bli övertaliga har sökt sig hit.

En av dem är Harun Nuru. Han har jobbat 15 år på Årstaterminalen men riskerade ändå att bli uppsagd. Därför sökte han jobb här.

rosersberg4

 

– Jag hade ju inte flyttat om jag inte riskerat att få sparken. Jag bodde väldigt nära jobbet förut. Nu tar det en och en halv timme om jag ska åka kommunalt, men det känns ok tycker jag.

Han står vid den manuella klumpsorteringen och slänger småpaket i olika korgar. Ett slitsamt jobb som inte skulle behöva utföras om klumpsorteringsmaskinen funkade som den skulle.

Just läget och de dåliga kommunikationerna är ett återkommande tema när vi talar med de anställda på terminalen. Men vi hittar en som valt den just på grund av läget.

– Jag jobbade på Årsta men sökte mig hit för att det ligger mycket bättre till för mig. Jag bor i Upplands Väsby så det blev en ganska stor tidsvinst för mig, säger Maria Codelia Ros som står och väntar på att de stora trådkorgarna vid klumpsorteringsmaskinen ska bli fulla och bytas mot nya.

Ett annat problem på den nya terminalen som många pekar på är att det finns få möjligheter att sitta ner och arbeta.

– Folk kommer inte att orka. Det är för slitsamt att aldrig få sitta ned. Nu ska de ta bort videokodningen och det är enda arbetsuppgiften där man kan sitta ner, förutom vid den manuella sorteringen av småbrev, säger Harun Nuru.

Videokodning är att de försändelser vars adresser sorteringsmaskinerna inte klarar att läsa fotograferas, varpå bilden kommer upp på en datorskärm. Där sitter anställda och tyder adressen och skickar den sedan tillbaka till sorteringsmaskinen.

– Det har varit viktigt för folk att få sitta ner och arbeta emellanåt, så det är väldigt synd att man tar bort den arbetsuppgiften härifrån, säger Zenita Bratt, som är skyddsombud och förhandingsansvarig på Rosersberg. Ett annat problem är att få ihop bra scheman. Förhoppningsvis ska det bli lättare när terminalen är i full drift, då verksamheten kommer vara jämnare fördelad över dygnet. Seko Posten driver hårt att man vill få ner antalet inhyrda, timanställda och ofrivilliga deltider, och i stället ska man ha fasta heltider.

Men allt är inte dåligt. Cheferna, såväl på golvet som på kontoren, beskrivs som kompetenta, arbetsmiljön är bättre än på gamla terminaler och de flesta upplever det som positivt att arbeta med folk från olika terminaler.

För att få ihop de olika arbetskulturerna går alla som börjar på Rosersberg en introduktionskurs. En av instruktörerna där är Milka Petrovic.

 

rosersbergs3

– Vi pratar om trivsel, samarbete och om hur vi ska förhålla oss till varandra. Målet är att skapa en Rosersbergskultur där vi tar det bästa från de gamla terminalerna och gör något nytt. Och vi är på god väg att nå det målet.

Hon gillar att jobba i en sprillans ny terminal.

– Det är Sveriges största och modernaste terminal så jag tycker man kan vara stolt över att jobba här. Det är ljust och fräscht, luften är mycket bättre och maskinerna är nya – allt är mycket bättre.

Michael Jakob fyller på sorteringsmaskinen med ny post. Säck efter säck tömmer han ner i stora fack för vidare färd genom sorteringssystemets automatiserade löpande band. Han ser både positiva och negativa saker med nya jobbet. Han har jobbat på Posten sedan 1983 och kom hit från Tomteboda.

 

rosersbergs2

– För 16 år sedan var det många på Tomteboda som flyttade över till Årsta. Nu träffas vi här igen och det är väldigt roligt att träffa gamla kolleger.

Men han, som så många andra, lyfter fram problem med resorna. Förr tog det honom en halvtimme till jobbet, nu en och en halv. Och även han ser problem med stående arbete och schemaläggning.

– På Tomteboda jobbade vi 12 nätter per månad, men längre arbetspass. Nu är det 16–17 nätter per månad och man måste stå hela tiden. Det är jättejobbigt och många blir sjukskrivna.