Idris Kilic hör till dem vid Stockholms T-bana som har rätt att ansöka om särskild ålderspension från 61 år. Bild: Marc Femenia

– Det börjar redan för barnen, på dagis och i skolan, och så fortsätter det med jobb och familj, säger Idris Kilic, som går i avtalspension i sommar, men som slutar jobba redan i april. Han har en hel del sparad semester.

Idris tycker att han gjort sitt. Jobbat hårt och bidragit. När Sekotidningen träffar honom har han 29 dagar kvar att jobba på MTR tunnelbanan i Stockholm, som sköter verksamheten på uppdrag av SL. När han slutar har han jobbat i samma verksamhet i 40 år och fyra månader. Han anställdes hos SL den 8 februari 1978 och har den mesta tiden arbetat som tunneltågförare. Han har fått utbildning för att köra all spårbunden trafik, jobbat extra som bussförare och kört taxi vid sidan av.

De senaste åren har han haft en tjänst inom lokalvården.

– Jag går i rättan tid och tycker synd om dem som är kvar. MTR:s personalpolitik är under all kritik, arbetsmiljöarbetet står inte högt i kurs, de bryr sig inte om de anställdas välbefinnande. Företagets mål är att tjäna pengar och det gör man genom att spara in på personalen. Inget konstigt med det, men väldigt annorlunda än när jag började på SL.

Samtidigt, säger Idris, har det hänt en del bra saker också.

– Jag är skyddsombud och har bidragit till att riskbedömningar numer görs i lokalvården, om jag ska skryta lite.

I sommar fyller Idris Kilic 61 år och utnyttjar möjligheten att ta ut avtalspension. Han kan det eftersom han tidigare arbetat som förare. Vissa yrkesgrupper i tunnelbanan som var anställda i april 2001 omfattas av avtalet. Men inte städarna.

Ekonomiskt är avtalet relativt förmånligt, tycker han. Han tappar ett par tusen kronor brutto jämfört med att arbeta kvar. Det går bra.

– Det är betydligt svårare för mina kolleger inom lokalvården som inte omfattas av avtalet – oavsett när de anställdes. De har ett fysiskt tungt arbete, arbetar ofta deltid och får en dålig ekonomi om de går före 65 år. Vilket många gör ändå, de orkar inte stanna.

Idris Kilic känner bara ett par kolleger i lokalvården som arbetat till 65. Många andra, tror han, har utnyttjat rätten att ta ut tidig ålderspension.

När han funderat över sin pensionering har alla möjliga tankar farit genom huvudet. Pengarna, hälsan, det sociala på jobbet, kamraterna, sammanhållningen och arbetet som sådant. Slutsatsen han dragit är att friheten att bestämma över sin tid väger över. ”Kollegerna vill ha mig kvar”, säger han och visst vill han träffa dem.

– Ni kan höra av er till mig sen också, har jag sagt. Det vill jag gärna.

Nej, jobba vill han inte. Istället planerar han att fortsätta bygga på sina hus i Turkiet, landet han föddes i, och lämnade som 12-åring för att följa med familjen till Sverige.

 

Idris Kilic vill engagera sig mot den turkiska regimen som pensionär.

Först ska han ha två veckor helt för sig själv där nere, senare i sommar bär det av med hustrun och husbilen. När Idris fru går i pension om tre år stannar de kvar i Turkiet. Han vill engagera sig mot den turkiska regimen och hjälpa till att krossa diktaturen, som han säger.

– Jag kan inte vara stilla. Och inte tyst.

Idris Kilic har alltid ifrågasatt saker och varit obekväm för chefer och arbetsgivare. Det har varit angeläget, och det har kostat på. 2011 blev han från en dag till en annan av med sin säkerhetstjänst och fick inte köra tåg längre.

Varför vet han inte än idag. Fack och arbetsgivare förhandlade, men det som sades stannade dem emellan.

– Företaget försökte bli av med mig, säger Idris.

Det ledde till att Seko gick till arbetsdomstolen. MTR medgav fel och parterna gjorde upp, förlikades. Idris erbjöds att få tillbaka sin tidigare förartjänst, men sa nej.

– Nä, jag trivs i lokalvården och valde att stanna.

När vi pratat en stund kryper det fram att det som hände fick stor betydelse.

– Innan de började bråka med mig hade jag inte en tanke på att gå vid 61 år, men allt som hände gjorde att jag tappade lusten att stanna. Jag har mycket att ge, men är inte tillräckligt brun på tungan för att de ska lyssna. Det vill säga jag slickar inte nån där bak.

Förutom att jobba mycket har Idris varit politiskt aktiv och, inte minst, arbetat fackligt. Under senare år nästan på heltid som huvudskyddsombud på lokalvården, och vice ordförande på sin sektion. Det beror delvis på att tjänsten i lokalvården som han skulle få, aldrig dök upp ”på riktigt”.

– Jag bor i Tensta och fick min placering i Norsborg. Observera att det är en väldigt lång resväg. Alla som kan Stockholms geografi vet att det är i motsatta ändar av tunnelbanenätet.

– Jag sa att det inte går. Till sist skulle jag plocka tidningar i Alvik. Något sånt jobb har dock aldrig funnits.

Efter övertalning blev det fackligt arbete på heltid istället.

Idris återkommer till hur stor skillnad det är att arbeta i tunnelbanan idag jämfört med på 1970-talet. Det är som natt och dag. SL skötte trafiken i egen regi och hade inget vinstkrav, det skulle bara gå runt.

– Vi kolleger stannade kvar efter jobbet på den tiden, fikade och hade hur kul som helst. Med åren har det där försvunnit, tyvärr.

Lite finns nog kvar ändå. När Sekotidningen och Idris besöker Gullmarsplans t-banestation för att ta bilder kommer flera personer fram och hälsar och kramar Idris. Han skiner upp och slänger lite käft.

– Mina kolleger, säger han och ler.

I skrivande stund är det i början av mars. Om några dagar, den 10 mars, har tunnelbaneklubben en demonstration mot den planerade höjningen av pensionsåldern. Idris Kilic ska dit.

– Man kan inte tvinga människor att arbeta till 64, det går inte. Byggnadsarbetare, förare, lokalvårdare. De kan inte klara alla arbetsuppgifter, hur mycket man än anpassar arbetet. Det måste vara frivilligt.

Avtalspension

Liten andel Sekomedlemmar har rätt att gå i avtalspension före 65 års ålder

  • Den stora majoriteten Sekomedlemmar har samma pensionsålder som gäller i det allmänna pensionssystemet.
  • På några avtalsområden och i vissa företag lever gamla regler kvar som gör det möjligt att gå i avtalspension före 65 års ålder förutsatt att vissa kriterier uppfylls. Relativt få kan ta del av detta.
  • För t-banan gäller att de som var anställda fram till december 2001 och fortsätter vara anställda på MTR och har arbetat som trafikpersonal i 10 av de senaste 15 åren, kan ansöka om särskild ålderspension från 61 år. Trafikpersonal är förare, stationsvärdar och kundservicevärdar.
  • Anställda på tidigare statliga affärsverk som Telia och Postnord kan också omfattas av lägre pensionsålder, om vissa villkor är uppfyllda.
  • För Vattenfall gäller att personen anställdes före 1 april 1991, har en oavbruten anställning, var minst 28 år 1991 och har kvar samma befattning. Cirka 150 personer berörs.
  • På det statliga området finns det kvar specialregler för of officerare och flygledare, födda före 1987, samt för enskilda anställda som haft lägre pensionsålder enligt avtal.