Professor Åke Sandberg: Så begränsas chefens makt
Han håller med om att det i grunden är chefen som bestämmer på jobbet. Men, påpekar professor emeritus Åke Sandberg, politikerna har bestämt att begränsa makten genom en rad lagar.
De viktigaste lagarna är arbetsmiljölagen, medbestämmandelagen (MBL) och lagen om anställningsskydd (LAS).
Lagarna tvingar arbetsgivarna att ge facket och de anställda in formation om viktiga förändringar i verksamheten och det ökar inflytandet, menar han.
Vi har ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom, för att vi inte ska vara helt i händerna på arbetsgivarna.
– Det blir en tumme i ögat på chefen att tvingas informera om och diskutera förändringar. Sedan har arbetsgivaren ändå sista ordet, säger han.
Åke Sandberg har i många år studerat hur arbetets organisation påverkar anställdas inflytande, bland annat i Volvos själv styrande grupper. De lagar som inskränker arbetsgivarens makt är en följd av politiska beslut och de kompletteras av avtal mellan fack och arbetsgivare.
–Syftet är att skapa en viss maktbalans mellan arbetsgivare och anställda. Lagarna begränsar ägarnas makt över viktiga beslut som investeringar och anställningar, säger han.
Hit hör även välfärdsstatens olika trygghetssystem, enligt Åke Sandberg.
– Vi har ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom, för att vi inte ska vara helt i händerna på arbetsgivarna, säger han.
Men, lägger han till, dessa system har urholkats sedan 2000-talets början. Färre har rätt till a-kassa och det är svårare att få sjukpenning vid sjukdom. Att arbetslösheten samtidigt ökat spär på maktobalansen, menar Åke Sandberg.
Taylorismens fördelar
– Vid hög arbetslöshet är det lättare för arbetsgivarna att anställa till lägre löner och sämre villkor. Vi har fått allmän visstid, vi ser plattformsekonomin, gigjobben, växa med låga löner och osäkra jobb.
Det här är en utveckling som urholkat fackets och individens makt på samhällsnivå, men också på arbetsplatserna, enligt Åke Sandberg.
Han ser också en annan utveckling, som leder till frustration och rädda arbetsplatser. Tidigare var det många jobb som var hårt styrda av byråkrati, det som kallas Taylorismen.
Tanken är att du som enskild ska ta upp med chefen om det inte går att nå målet. På sikt riskerar du att bli uppsagd.
– Det är stelt och oflexibelt, men den som står vid löpande bandet eller arbetar på ackord på bygge, vet hur mycket hen ska göra och vilken tid det tar, säger han. Det är förhandlat och klart.
Fördelen, som han ser det, är att den som utför jobbet vet vad som förväntas och vet när jobbet är klart. Hen har en viss kontroll över jobbet.
–Så är det inte i många av dagens målstyrda verksamheter. Där sätts ett mål. Men inget sägs om hur jobbet ska utföras eller vilka resurser som krävs.
Det här minskar drastiskt arbetstagarens makt över sitt arbete och påverkar måendet.
”Förhandlad målstyrning”
– Tanken är att du som enskild ska ta upp med chefen om det inte går att nå målet. Men det leder till att du riskerar att blotta dig och att chefen kan dra slutsatsen att du inte klarar jobbet.
– På sikt riskerar du att bli uppsagd.
I det här gränslösa sättet att styra finns, menar Åke Sandberg, ett utrymme för facket att gå in och förhandla om resurser och tid. Förhandlad målstyrning kallar han det.
Sedan får chefen, om det behövs vända sig uppåt, och i sin tur kräva mer resurser.