Övervakade – men personalen tar det med ro

Det kinesiska nyåret har skapat ett tillfälligt lugn på postterminalen på Arlanda. Här passerar det mesta av brev och paket till och från utlandet. Och det är paket från Kina som dominerar, med 78 procent av den exploderande webbhandel som passerar här.

En konsekvens av detta är att hela terminalen betraktas som värdeterminal eftersom de kinesiska paketen går som rekommenderade försändelser. Det rum som tidigare användes för värdeförsändelser räcker helt enkelt inte till.

Det innebär i sin tur att hela anläggningen kameraövervakas. Överallt i lokalen sitter kameror som registrerar allt som sker.

Men de anställda, i alla fall de Sekotidningen pratar med när vi är på besök, ser inte övervakningen som något stort problem.

– Jag känner mig trygg så länge kameraövervakningen inte missbrukas och det upplever jag att den inte gör på den här terminalen, säger Kjell Pettersson som tömmer säckar med brev och paket på ett löpande band för vidare sortering.

Han ser kamerorna som en nödvändighet eftersom det är en värdeterminal och då finns krav på övervakning.

– Men skriv nu inte att jag är för ett övervakningssamhälle, för det är jag verkligen inte, tillägger han sedan.

Vid ett annat band står Yanina Castaneda och lastar på lådor och säckar. Hon störs inte av kamerorna.

– Det är inte jobbigt alls. Så länge man jobbar och sköter sig så har jag inget obehag av övervakningen.

Bredvid henne står Thomas Barré och lastar av säckar från vagnar som kommer direkt från flygplanen utanför terminalen.

Inte heller han ser kamerorna som ett integritetshot.

Till saken hör att han tidigare arbetat med säkerhet på terminalen och vet hur kamerorna används.

– De är riktade för att följa värdeströmmen och det är ingen som tittar på dem, om det inte sker någon incident.

Och i de fallen, till exempel om det sker stölder, ser han det som positivt att de finns.

– Då kan man ju se att jag är oskyldig. Så jag är inte rädd för kamerorna, det är dagens samhälle.

Han är däremot kritisk till bristande information.

– Vi får inte veta varför man genomför olika åtgärder, som utpasseringskontrollerna. Det vore bättre om vi fick veta varför man gör det. Annars kan det spridas rykten och folk kan känna sig misstrodda.

Just de nyligen avtalade utpasseringskontrollerna är kontroversiella. Fackklubben på terminalen är mycket kritisk till att Seko Posten centralt skrivit på ett kollektivavtal om slumpvisa kontroller av anställda som lämnar terminalen. Enligt ett utskick till de förtroendevalda i Posten från den centrala organisationen är det bättre än att det är ett ensidigt arbetsgivarbeslut. Med avtal har facket tolkningsföreträde och har större möjligheter att tvista för en enskild medlem. Men på Arlanda håller man inte med.

– Det ger ju en signal om att vi terminalarbetare är opålitliga, säger Peo Eriksson som är ett av klubbens skyddsombud. Och trivseln minskar betydligt i en miljö där arbetsgivaren betraktar alla anställda som potentiella tjuvar. Därför är det synd att Seko Posten centralt skrivit på detta.

Müslüm Demir i klubbstyrelsen anser dessutom att utpasseringskontroller är överflödiga.

– Vi är ju redan kameraövervakade överallt, så de ska inte behövas.

Hittills har inga kontroller skett på terminalen, men om det sker har väktare rätt att titta i väskor och liknande. De använder metallscanner och om den ger utslag ska personen visa upp vad den har i fickorna. Om den anställda har en mobiltelefon måste man visa upp mobilens unika IMEI-nummer för väktaren som skriver ner detta.

Ett annat problem som klubben lyfter fram är att arbetsgivaren vid flera tillfällen kritiserat anställda för att de druckit vatten för ofta, varit på toaletten för ofta eller för länge.

– Ja, det är ett vanligt problem här att medarbetare inte får ta kortare pauser för sina personliga behov. Jag har haft ett samtal med ansvarig produktionschef och tydligt förklarat hur arbetstidslagen och kollektivavtalet tillämpas. Det är ett oacceptabelt beteende från arbetsgivaren och tycks inte vara i chefens intresse att göra något åt problemet, säger klubbordföranden Albin Bergström.

Han berättar också om en kollega som kom till jobbet och hade problem med magen. När kollegan kom ut från toa stod produktionsledaren där och konstaterade att han varit på toaletten en kvart.

– Eller som en chef uttryckte det: ”Ni ska vara färdigskitna när ni kommer till jobbet.” Det verkar ju som att de klockar de anställdas toabesök, säger Peo Eriksson.

Klubben ifrågasätter också arbetsgivarens möjlighet till prestationsmätningar på individnivå som finns vid vissa arbetsmoment. Där går det att i realtid få fram hur många försändelser varje anställd klarar av i timmen.

Men enligt terminalchefen Hans-Olof Löfdahl används inte möjligheten för granskning på individnivå.

– En del undrar hur mycket de har skrivit den senaste timmen och då kan de få ut det. Men vi tittar bara på totalen, hur mycket vi klarar på ett pass, inte per anställd.

Men skyddsombudet Peo Eriksson låter sig inte nöja med det svaret. Bara att möjligheten finns, att kamerorna och utpasseringskontrollerna finns, ser han som en obehaglig utveckling.

– Folk vänjer sig lite i taget, och arbetsgivaren argument låter ofta vällovliga. Men om möjligheterna finns kan de alltid missbrukas.

Han avslutar med att citera Edward Snowden, visselblåsaren som avslöjade omfattningen av NSA:s ljusskygga övervakningsverksamhet:

”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefrihet för att du inte har något att säga.”