Makt på jobbet: Lars Lindström tvekar inte att ta strid mot cheferna

– Men det spelar ingen roll för hur jag agerar. Jag säger ändå vad jag tycker och jag har haft viss inverkan på villkoren på jobbet. Några chefer har fått gå, för att de inte klarat jobbet.

Lars Lindström är motsatsen till mottot ”hellre fly än illa fäkta”. Och så har det varit på alla arbetsplatser han haft inom Krimi­nalvården och de är många. Han har jobbat med transporter, varit vakthavande befäl och jobbat som kriminalvårdare på häkte och anstalt. Sedan några år tillbaka arbetar han i Umeå.

Att bli nollad när nya löner sätts är ett av flera sätt som chefer kan hämnas på.

På alla tidigare jobb har han blivit uppma­nad att söka, kom till oss, har han fått höra. Det var svårare att få tjänsten i Umeå.

–Cheferna ville inte ha mig, en bullrig typ som ställer en massa krav. Efter en tid fick jag veta att det gick ett rykte om att jag slogs, men är det något jag inte gör så är det att ta till våld.

Lars, som varit vakthavande befäl, har en relativt hög lön jämfört med sina kollegor. Därför står han ut med att bli ”nollad” när nya löner ska sättas.

–Det är ett av flera sätt som chefer kan hämnas på, säger han.

”Saltviks Hoffa”

Hans strider handlar inte om att kämpa för egen sak, han har kollegornas bästa för han­ den och kan bara inte ge med sig.

För ett par år sedan kom han tillbaka från sommarsemestern och ifrågasatte något som hänt på avdelningen. Han slet av sig namn­ brickan i ilskan och sade att ”vi har ansvar att göra vårt jobb på rätt sätt”. För det fick han kritik av sin chef efteråt men det visade sig senare att han haft rätt.

När Lars arbetade på Saltvik för tio år se­ dan gick han under namnet ”Saltviks Hoffa”, ”moralens väktare ” och liknande.

Varför?

–För att man säger att folk gör fel. Jag skö­ter mitt jobb, följer regler som jag tycker är fel, men bryter inte emot dem.

–I stället försöker jag få till en förändring. Och det händer. Särskilt om någon annan för fram mitt förslag, haha.

Chefer som tar sig friheter, gillar han inte. Det hände en gång att några chefer tog mat i matsalen efter att de tränat på arbetstid, ett solklart brott mot reglerna, tyckte Lars. Vil­ket han också sade, och fick till svar att han inte skulle lägga sig i och att han inte ”var vatten värd”. Men det blev inte längre några kvällsmål i matsalen.

Jag sover bra om nätterna. Mina medlemmar tycker jag gör ett bra jobb och det räcker långt för mig

Långt före metoo tog han upp fall av sexuel­la trakasserier, händelser som förminskades eftersom det var han som lyfte problemen. Att påpeka fel är inte populärt.

–Det är oerhört viktigt att sopa rent fram­ för egen dörr, att inte göra fel. Det letas fel på mig ständigt så jag måste vara mycket vak­ sam. Jag gör det jag ska göra på jobbet, ingen kan säga något annat.

”Fackligt är vi starka”

Trots att löneökningarna uteblir, att han får gå via ombud för att få igenom sina för­ slag och inte fått tjänster han sökt så är det värt besväret, tycker Lars.

Han har kul och älskar sitt jobb. Skulle aldrig vilja byta.

–Jag sover bra på nätterna. Mina medlem­mar tycker att jag gör ett bra jobb. Fackligt är vi starka. Det räcker långt för mig.

Rådet till andra fackliga är att de ska vara jobbiga, men inom ramarna för vad som är tolererbart. Alla ska ha en schyst behand­ling, påminner han.

–Chefen har en stor apparat att gömma sig bakom. Om du ska höras måste du gorma och greja, så är det bara.