Kontroversiellt avtal får medlemmars stöd
I början av januari sa facken inom Green cargo ja till sänkta löner och minskad arbetstid för att, förhoppningsvis, rädda kvar hundratals jobb. Bara några veckor tidigare hade bland andra Seko sagt nej till krisavtal, så förvåningen var stor framförallt bland fackliga kolleger.
Mikael Danielsson, lokförare på Green cargo Hallsberg
Trycket från medlemmar och företag på Sekos företagsfack blev dock stort. Efter nejet den 12 december gick företaget ut med ett stort varsel på 350 personer och lade skulden på facket. De anställda skrämdes och många krävde att facket skulle agera.
– Vi kände att det till sist inte fanns något val. Vi hade svårt att tänka oss att gå ut till medlemmarna och säga, tyvärr, vi säger nej till den här lösningen och ni kommer att bli arbetslösa, säger ordförande Håkan Ederwall och styrelseledamot Peter Lundmark.
Valet som facken – Seko, ST och Sacoförbundet Tåg och järnväg – ställdes inför blev att antingen gå med på lönesänkningar eller se arbetskamrater förlora sina jobb.
– Det här är en chansning, naturligtvis, säger Håkan Ederwall.
– Och något man bara kan göra en enda gång, lägger Peter Lundmark till.
– Det går inte att upprepa, då tappar det i trovärdighet.
Green cargo har fått en törn av detta, tror klubbordförande Mattias Kvarnström i Hallsberg. Dels av det tuffa agerandet på olika personalmöten, dels av att personalen börjat tappa tilliten till bärkraften i företaget.
– Flera lokförare har redan sagt upp sig. Andra är oroliga för om det finns någon framtid.
Trots det är Mattias Kvarnström och andra mycket lojala med uppgörelsen. Många är beredda att gå ner i lön och tid för att rädda jobb för sig själva och andra. Flera tycker att det ska bli skönt att vara lediga. Många anställda på Green cargo har berg av ledig tid att ta ut, utöver den sänkta arbetstiden.
– Vi hoppas att det räcker och att konjunkturen vänder. Annars blir det en stor besvikelse bland personal och medlemmar, säger Peter Lundmark.
Krisavtalet, eller avtal om konjunkturanpassad arbetstid som företagsfacket hellre säger, innebär att merparten av de anställda under perioden februari till maj minskar arbetstiden till 80 procent och får 90 procent av lönen. I sommar återgår verksamheten till det normala och under hösten blir det frivilligt att gå ner i lön och tid.
Krisavtal med lönesänkning är en kontroversiell åtgärd i Sverige där facken av tradition sagt nej till lönesänkningar för att rädda jobb. Principen har varit att företag som inte är bärkraftiga hellre ska läggas ner.
Den första spontana reaktionen i företagsfacket var också att säga nej. Men utvecklingen och företagets vassa sätt att presentera alternativen för de anställda avgjorde det hela.
Peter Lundmark och Håkan Ederwall får förklara för alla de möter varför det blev som det blev, senast när de mötte fackliga kolleger från Norge.
Håkan Ederwall var orolig för vad norrmännen skulle säga, men tycker att de visade stor förståelse. Alla uttalanden han själv gjort i media har han nogsamt undvikit att läsa.
– Jag står för beslutet, det gör jag. Och jag tror att det är värt att prova, säger han.
Alla parter har också i klart minne hur det gick förra gången Green cargo krisade, 2008–2009. Då sa företaget upp 400 personer, det fixades med pensionsavgångar och andra lösningar. Redan året efter behövde bolaget återanställa. Det blev bråttom och en dyrköpt erfarenhet.
– Det blev inte bra. Med lösningen vi fått i år finns personalen kvar när, och om, konjunkturen vänder, säger Peter Lundmark. Dessutom finns inga pengar till pensionslösningar i dag.
De pengar som sparas på att cirka 2 000 anställda går ner i lön med 10 procent, cirka 48 miljoner kronor, räcker tillsammans med andra åtgärder nästan för att få budgeten i balans, hävdar företaget.
– Vi hade till en början ett minus på nästan en halv miljard för 2013. Efter en rad åtgärder och försäljningsmål återstod 100 miljoner. Med avtalet får vi det mesta av detta. Vi räknar också med frivilliga avtalslösningar till hösten, säger Green cargos kommunikationsdirektör Mats Hollander.
Den process som ledde fram till det ovanliga krisavtalet började i oktober förra året. Då meddelade företaget att volymerna minskat med 20 procent på kort tid. Budskapet var att något måste göras och styrelsens krav var att ha en budget i balans inför 2013.
Från fackligt håll väntade man sig ett varsel om uppsägningar, så som det brukar vara.
I stället kom Green cargo med förslag på krisavtal med bland annat sänkt arbetstid och sänkt lön.
Förhandlingarna började 8 november och pågick på heltid under en månad. Parterna har olika bild av vad som hände sedan, men enligt företagsfacket fanns det luckor i det första avtalet som presenterades 12 december, vilket gjorde att Seko och ST sa nej.
Green cargo hävdar att avtalet var mer eller mindre klart och att företagets förhandlare togs på sängen av fackens nej.
Några dagar senare, 19 december, beslutade bolagsstyrelsen att lägga ett varsel på 350 tjänster och företaget inledde en besöksturné på 40 stationeringsorter runt om i landet där de anställda fick veta att jobb hotades. Facken uppfattade företagets budskap som en direkt anklagelse om att varslen var fackets fel.
En rättvis bild, hävdar Green cargo. Orättvist, säger företagsfacket. Trycket blev stort från medlemmar som oroade sig för jobben och ett avtal tecknades 3 januari.
– Slutresultatet blev bättre än det första förslaget, bland annat fick vi ner periodens längd från fem till fyra månader. Vi kände oss också övertygade om att nedgången i volym är tillfällig och inte beror på strukturella faktorer, säger Peter Lundmark.
Trots att avtalet, enligt parterna, är tänkt att rädda jobb blir det uppsägningar på tre orter – i Piteå, Borlänge och Göteborg. I Piteå låg redan ett varsel när krisavtalet började diskuteras.
Hur många som får sluta i Borlänge och Göteborg är oklart när detta skrivs. På dessa orter genomförs inte heller lönesänkning och arbetstidsförkortning.
Även Kiruna är undantaget, men av motsatta skäl. Där är det alldeles för mycket att göra. Sekos klubb i Umeå menar att även Umeå borde varit undantaget.
Här går tågen fulla och det saknades redan tidigare såväl lokförare som administrativ personal.
– Ja, vi har ingen kris men oroar oss för hur det ska slå med kortare arbetstid och lika mycket att göra, säger ordförande Michael Lindgren. Kanske det slutar med en jätterationalisering och att vi alla blir timanställda.
Göran Enqvist, klubbordförande i Eskilstuna, håller med om att det finns frågetecken om Green cargo kan klara allt företaget åtagit sig.
– Det är den kritik jag mött från mina medlemmar. De tycker att upplägget haltar. Vi måste ta in fler kunder och samtidigt ska vi dra ner på arbetstiden.
Mats Hollander på Green cargo förstår oron men hävdar att det hade varit en ännu större utmaning att göra sig av med 350 personer.
– Nu får vi en snabb besparing och kan öka produktionen snabbt om volymerna återkommer, säger han.
Företagsfacket har fått en hel del kritik från fackliga kolleger, även om det blivit i mindre omfattning är de befarade. Även de som av princip är emot lönesänkningar, som Anders Gustavsson, ordförande Seko Green cargo i Göteborg, säger att trycket blev hårt.
– Min högst personliga åsikt är att man ska säga nej till den här typen av avtal. Fackets uppgift är att hålla uppe lönerna för medlemmarna, inte gå med på sänkningar.
– Men man måst vara pragmatisk också, och när det gäller Green cargo är förutsättningarna lite speciella. Vi har väldigt många som kommer att gå i pension mot slutet av 2013 och de följande åren. Då kanske det ändå är rätt att försöka övervintra de yngre förmågorna, säger han.
Nästan lika förstående är Sekos avtalssekreterare Sven-Olof Hellman när han i försiktiga ordalag kommenterar krisavtalet från förbundsnivå. Avtalet är tecknat av företagsfacket utan medverkan av Seko centralt.
– Om krisavtal tycker vi inte, Seko kan aldrig acceptera en modell där personalen ska gå ner i lön för att göra företag mer konkurrenskraftiga, säger han.
Men förbundet har mycket stor förståelse för att lokala fack kan sättas under oerhörd press från sina arbetsgivare.
– Green cargo har gått ut väldigt hårt och sagt att facken genom att säga nej hotar jobben för medlemmarna, säger Sven-Olof Hellman. Vi förstår den press facket haft på sig.
Lönen och arbetstiden sänks från februari till maj
Avtalet omfattar perioden februari till och med augusti 2013. I fyra månader – februari till och med maj – sänks arbetstiden till 80 procent, lönen till 90 procent medan pensionsinbetalningarna sker på heltidslönen. Modellen kallas därför 80-90-100.
Samtliga anställda utom säljare och lönekontor omfattas. Undantagna är också fyra orter – Piteå, Göteborg och Borlänge – där det finns övertalighet sedan tidigare, och Kiruna som har fullt upp.
Under sommarens semesterperioder ökar veckoarbetstiden igen. I höst finns möjlighet att teckna frivilliga individuella avtal.
Fram till och med augusti genomföra inga uppsägningar på grund av arbetsbrist på orter med krisavtal. Den som blir uppsagd därefter och fram till sista maj 2014 kompenseras av företaget för den uteblivna lönen för att inte riskera inkomstförsäkringen.
Under avtalstiden ska företaget minska inhyrning av personal och arvodister.
Avtalet innebär även översyn av administration och produktion i övrigt.
