Bo Eriksson tankar planet till Malmö. Bild: Mikael Andersson

Ett lätt snöfall gör sitt bästa för att täcka banan på Bromma flygplats – men förgäves. Inför varje start och landning kör en formation på åtta plogbilar, utrustade med plog, borstar och blåsanordning, fram med exakt och konstant avstånd till varandra för att täcka varje centimeter av banan. Efter kommer två spolbilar som sprider ut urea, ett urinämne som används i stället för salt för avisning av banorna. Salt skulle nämligen förstöra flygplanen.

– När de kört sin vända är det i princip sommarväglag därute, förklarar Agne Lindbom som är ordförande för Sekoklubben på Arlanda, Bromma och Visby flygplatser.

Sammanlagt har klubben omkring 350 medlemmar med olika arbetsuppgifter. Men på Bromma är det framför allt de som arbetar med så kallad ”ground handling” som är organiserade i Seko.

Vad ground handling är? Richard Nelson förklarar:

– När ett plan har landat står vi och vinkar in det med röda lysrör. Så sätter vi klossar vid hjulen, drar fram ström till planet och sedan kör vi fram trappor. Efter det börjar vi lasta av bagaget.

Vid avgång är det omvänd ordning.

Richard Nelsons titel är load master. Det innebär att han är den i tvåmannateamet som är ansvarig för lastning och lossning, den andra i teamet kallas ramptekniker.

– Vi gör samma saker, bara det att jag är ansvarig. Och det innebär också att jag ska skriva ett lastbesked till kaptenen som berättar om lastens viktfördelning. Då kan de anpassa planets balans utifrån det.

Han är timanställd, men får timmar för en heltid. På det sättet kan han påverka sitt schema i viss mån, vilket passar bra då han spelar mycket hockey på kvällarna. Annars är just schemaläggningen ett ständigt problem. Det beror på att det är två tydliga arbetstoppar på

dagen, en på morgonen då affärsresenärerna ska iväg och en på kvällen då de kommer hem igen. Däremellan är det ganska lugnt.

– Förr gick ganska många på splittade scheman varje dag, så att de var lediga mitt på dagen. Men det var så många som slutade så arbetsgivaren insåg att det inte funkade. Nu har några en splittad dag varannan eller var tredje vecka.

Agne Lindbom håller med om problemet, men att det blivit bättre sedan man la om schemat.

– Det kommer ju upp nya tankar om det där hela tiden. Men vi fick en ny personalchef för drygt ett år sedan och det innebar en klar förbättring. Hon förstår att besluten får effekter på den operativa driften.

Snön fortsätter falla och en elak blåst gör utomhusvistelse ganska obehaglig. Men arbetsuppgifterna måste utföras och ute på plattan har just planet från Malmö landat. Kim Nyström och Olle Fresall drar fram el och trappa till planet innan de börjar lasta ur. Inne i lastutrymmet är det trångt och lågt i tak.

– Ergonomin är ju inget vidare så det sliter mycket på kroppen. Man måste böja sig hela tiden, och inne i lastutrymmet måste man

stå på knä och jobba, säger Kim Nyström. Han har jobbat på Bromma i två år och gillar det, trots arbetsmiljön.

– Jag tycker det är jätteroligt att jobba här.

Speciellt när det är mycket att göra under peakarna på morgonen och på eftermiddagen.

Sedan hinner han inte prata mer.

– Från det att planet landat har de åtta minuter på sig till första väskan ska vara på rullbandet, så du måste låta dem gå nu, säger Agne Lindbom lite strängt till mig när jag försöker ställa ytterligare frågor.

Lite längre bort står ett mindre plan som just landat. Där träffar vi Bo Eriksson som kört fram sin tankbil. Han drar fram slangen till planets vinge och öppnar en lucka för att fästa munstycket.

– 1 100 kilo har de beställt. Du vet, man tankar aldrig fullt i ett flygplan utan bara så mycket som behövs till nästa tur. Det anpassas ju så klart till hur långt man ska flyga men också till antalet passagerare, hur mycket last, väder och vind och annat smått och gott.

Han har tankat flygplan i tio år, varav de sex senaste här på Bromma. Innan dess var det på Arlanda. Även han gillar jobbet.

– Jag trivs mycket bra. Det är väldigt omväxlande, och så har jag bra arbetskamrater, säger Bo Eriksson.

Till skillnad från de som jobbar med ground handling har Bo Eriksson inga problem med arbetsmiljön. Och han oroar sig inte för ångor från flygbränslet.

– Nej, det är ju ett ganska slutet system det här. Det är nog värre att stå ute på vägen.

När så bläcket börjar frysa i pennan och fingrarna inte längre förmår bläddra fram nya sidor i blocket är det dags att gå in i terminalen igen för att tina. Där springer vi på Ronny Persson och Conny Carlsson.

Ronny Persson arbetar med teknisk dokumentation på flygplatsen.

– Jag ska ha koll på alla ritningar och sådant. Det finns ju inte så mycket kvar av den ursprungliga byggnaden från 1936. Det vi står i nu (entréhallen) är i princip det som är kvar och det var en hangar på den tiden.

Ronny Persson har arbetat på Bromma i 20 år vilket får Conny Andersson att kalla honom nybörjaren. Själv har han jobbat snart 40 år, sedan 1977.

– Jag jobbar på driften och sitter med felanmälningar och beställningar och sådant.

Eftersom han varit med ett tag oroas han inte så mycket av det senaste nedläggningshotet mot flygplatsen.

– Det kommer nya nedläggningsplaner med jämna mellanrum. Men jag tror inte att de kommer kunna genomföra detta heller.

Är du orolig?

– Nej, nej, nej. Även om de skulle få igenom en nedläggning så drabbas jag inte själv eftersom jag kommer gå i pension samtidigt som de planerat att lägga ned.

Oron verkar inte så stor hos andra Sekomedlemmar heller. I alla fall inte enligt Agne Lindbom.

– Det brukar vara lite telefonsamtal när det varit på någon löpsedel, men det brukar lugna ner sig. De flesta tycker att det ligger så långt i framtiden, om det ens blir av. Jag började här 1997 och då sa de att det skulle bli kortvarigt för att flygplatsen snart skulle läggas ner. Men nu är det ju mer trafik än någonsin.