I rök och damm

För att försöka få svar genomför Strukton Rail, i samverkan med personal och skyddsombud, mätningar av luften under våren. Kanske kan oron hos personalen stillas. Kanske företaget vidtar åtgärder.

Under tiden pågår arbetet som vanligt.

När Sekotidningen är på besök är det sista februari och fettisdag. Dagen har gått i semlans tecken och natten är inget undantag. 120 bakverk är beställda till Strukton Rails matsal i Västberga i södra Stockholm.

Nattarbetsledaren Johan Höglund plockar fram låda efter låda. Kaffemaskinerna går varma och sorlet av röster fyller rummet.

Banarbetaren Mikael Asp tar sin tredje semla för dagen. Ta en till du, säger kollegerna runt fikabordet uppmuntrande. Nej. säger Mikael, det här får bli den sista för i dag.

Klockan är snart 23 och arbetsnatten för personalen vid Stockholms tunnelbana har just börjat. Signaltekniker, elektriker, banarbetare, svetsare, lokförare och nattarbetsledare samlas för en inledande fika. Det mumsas på semlor och snacket går.

Samtalsämnena
rör allt från vilken cykel som är bäst till ölpriserna på barer i Vietnam och Thailand. Samtidigt förbereds nattens arbete.

Denna natt ska ett stort gäng till Hallonbergen på norra sidan av stan. Rälsbyte, växelbyte, svetsning, makadamutlägg och spårriktning står på schemat. Allt ska klaffa med material och manskap. Och då är det manskap i dess bokstavliga mening.

– Strukton har en handfull kvinnliga lokförare men det finns nog ingen tjej bland banfolket, säger Johan Höglund. Det vore ett lyft att få in kvinnor.

Strukton Rail har underhållskontraktet för t­banan sedan 2013 och det löper åtminstone fram till 2020. Strukton har även kontrakt med Trafikverket och vann nyligen Stockholms central, Stockholm mitt kallat. För något år sedan tog Strukton över en av konkurrenterna i branschen, Balfour Beatty.

Tunnelbanan sträcker sig nio mil under och över jord och behöver omvårdnad dygnet runt. Akuta fel åtgärdas omedelbart, oavsett klockslag, medan det långsiktiga underhållet främst sker nattetid när tågen står stilla. Det betyder också att de flesta underhållsarbetare jobbar natt. Fem nätter i veckan – från 23 till 05:30 – med helgen ledig.

Det fungerar perfekt, tycker en del, jobbigt, säger andra.

Nu är det natt till onsdag och efter en semla eller två är det dags att dra ut i kylan.

Att jobba under jord, med luften tidvis full av damm och avgaser från diesel, svetsaggregat, makadamsugar och sliptåg tar sig konkreta uttryck. Svart snor, smuts i duschen och andningsproblem. De flesta här har varit med om att det sticker i näsan och blir svårt att andas.

Om luften i tunnlarna också är farlig för hälsan är det ingen som vet. Saeed Abbasi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm har i en doktorsavhandling visat att det finns mängder av partiklar och damm från metaller och sten i luften, synliga och osynliga. Hittills har dock få studier gjorts av hur detta påverkar underhållsarbetarnas hälsa.

Strukton gjorde en exponeringsmätning i tunnelbanan 2016. Då mättes bland annat kvarts och diesel. Det visade på nivåer under gränsvärdena.

Trots att det är klarlagt att såväl dieselångor som kvartsdamm i höga doser kan leda till cancer och hjärt-och kärlsjukdomar är underhållsarbetarnas arbetsmiljö ett närapå outforskat område.

”Mätningar behöver göras”, skriver professor Bengt Järvholm, expert på kvartsdamm, i ett mejl till Sekotidningen.

De studier som finns av t-banemiljö har valt att titta på påverkan på passagerare och i viss mån tunnelbaneförare. Dessa har inte visat några alarmerande samband.

Men det kanske blir ändring på det nu. Under våren genomförs mätningar av luftkvaliteten i tunnlarna nattetid. I samverkan med personalen har Strukton gett företagshälsovårdsbolaget Previa uppdraget att mäta buller, damm, avgaser och kvarts.

Mätningarna ska förhoppningsvis ge svar som den fråga som många ställer sig: är halterna så höga att personalen riskerar att bli sjuk?

Frågan är känslig, och aningen skrämmande. Kanske kan mätningarna leda till bättre arbetsmiljö. Få vill säga öppet vad de tycker, men oron finns där. Dammet och avgaserna är ett återkommande diskussionsämne.

– Det finns ju personlig skyddsutrustning, men det fuskas en del med den. Den är ofta i vägen när man jobbar, men jag tror användningen har ökat, säger Mikael Asp.

Han litar personligen på de hälsokontroller som företagshälsovården gör med jämna mellanrum.

– Jag har jobbat i tunnelbanan i 30 år och hittills har det inte visat något, säger han.

Onsdagsnattens svetsare är utrustade med Previas mätutrustning. Det finns olika svetsmetoder och alla ska granskas. Om det visar sig att luftkvaliteten är dålig och halterna för höga måste företaget, enligt föreskrifterna, ordna med nödvändig skyddsutrustning, säger Previas utsända Betarice Fernström.

– Den bästa skyddsutrustningen är ju den som används. Det är en brist att skyddsutrustning överlag är dåligt anpassad till individens behov och att många därför avstår från den, säger hon.

Svetsaren Henrik Velén är väl medveten om att svetsrök kan vara hälsofarlig. Han använder andningsskydd när han vet att det är ett giftigt ämne i det material han jobbar med.

–Jag använder glasögon och då är andningsskyddet ofta ett hinder, det blir imma på glasen och jag ser inte tillräckligt bra. Eftersom jobbet är tungt vill man att skyddsutrustningen ska fungera. Jag använder när jag måste, säger han.

Under natten svetsar han och kollegan Robin Kristoffersson nylagd räls, de gjuter samman rälen och slipar så att den blir helt slät. Vid sidan av dem glider spårriktningsmaskinen och makadamvagnen fram på var sitt spår.

Det sprider sig en metallisk doft och sticker i halsen när Henrik och Robin jobbar. Henrik svettas i värmen. Det är så vackert, säger han och visar mobilbilder han tagit från kvällens arbete.

Vi befinner oss kanske en kilometer in i tunneln mellan Hallonbergen och Rissne. Enda sättet att nå arbetsplatsen för oss och svetsarna är att promenera längs spåren. Och samtidigt undvika kontakt med den strömförande skenan. Det knastrar under våra fötter. Skyddsskorna hjälper oss att hålla balansen på makadamen. Elen är avstängd där Henrik, Robin och de andra jobbar och kanske är det Billy Gardell som stängt av strömmen. Han är elsäkerhetsledare och den som har kontakt med eldriftcentralen.

–Inget jobb får påbörjas innan jag ger mitt godkännande, säger Billy.

Natten går mot sitt slut för oss och nattarbetsledaren Johan Höglund visar vägen tillbaka till ingången i berget. Han har bilen parkerad utanför.

Inne i tunneln fortsätter Billy, Henrik och de andra en dryg timme till. Vid 5-tiden drar trafiken igång och innan dess måste de vara klara med nattens pensum och hinna städa undan efter sig.

– Det är inte meningen att människan ska arbeta på natten, tror Johan Höglund. Jag gillar det inte, men det är en njutning att köra genom stans tomma gator. Det är riktigt fint.