Att ha jobb, det är att vara lyckad, säger Yeter Erdal. Bild: Susanne Kronholm

Vad ordet innebär skiftar beroende på vem som använder det och i vilket syfte. Formellt är integration detsamma som delaktighet i samhället, på alla områden från sociala relationer och politiskt deltagande till arbete och boende.

För Yeter är det inget konstigt, hon är integrerad. Hon kom till Sverige som barn på 60-talet, har arbete sedan 35 år tillbaka, hon har barn och barnbarn som är födda här. Yeter Erdal är svensk kort och gott.

– Men trots detta, trots att vi är fyra generationer i Sverige, mina föräldrar, jag, mina barn och barnbarn, är det många som ser mig som ”svartskalle”. Mitt namn, mitt utseende räcker. Jag bryr mig inte för egen del, men varför ska mina barn betraktas som ”svartskallar”?

Sekotidningen har träffat Yeter Erdal och två av hennes kolleger, Jabin Ezdani Khan och Zafu Beyene, för ett samtal om hur de ser på begreppet integration. Vad de lägger in i ordet. Alla delar Yeters uppfattning att arbete – och utbildning – är avgörande.

De har alla bott i Sverige större delen av sina liv, de har barn och familjer i Stockholm, de jobbar sedan decennier på Posten. Men de och deras familjer möts ändå av detta var de ”egentligen” kommer ifrån. Efter mellan 30 och 50 år i landet.

– Varifrån kommer du? Trivs du här? Tänker du åka tillbaka? Varför kommer de här frågorna?

– Visst, det är småsaker och man skrattar åt det, men det sticker här, i bröstet, säger Jabin Ezdani Khan.
Zafu Beyene nickar och håller med sina kolleger.

– Lyssna bara på sportradion, när de kommenterar olika fotbolls- och tennisspelare med att pappa kommer från det och det landet. Det känns inte okej, säger hon.

Zafu, Yeter och Jabin är integrerade. Yeter säger att hon ska begravas i Sverige. De är alla delaktiga i samhället olika delar, de är svenskar, men de väntar på att bli betraktade som svenskar, överallt. Utan att bli ifrågasatta.

– När ska det ske? Vilken generation får uppleva det, undrar Yeter.

Skillnaderna märks på många sätt, säger de, ofta i de små detaljerna som var och en för sig kan tyckas betydelselösa. Sammantaget Namnet är en sådan detalj. Liksom språket och frågan om var de egentligen kommer ifrån. Ingen vill byta sitt namn för att passa in. Namnet är en del av identiteten.

Med barnen är det delvis annorlunda. Zafu och Yeter har gjort vissa anpassningar. Zafu har utgått från bibliska namn, som är internationellt gångbara. Yeter har funderat över svenskklingande namn.

På jobbet handlar det delvis om annat, som löner och möjligheten att göra karriär.

– Jag tycker att alla som gör samma jobb, vi arbetar enligt ett schema där alla gör och kan alla moment, ska ha samma lön. Men inte. Det skiljer en 50-lapp, en hundring och ingen förstår varför. Vi halkar efter, säger
Zafu Beyene och Yeter Erdal.

Zafu:

– 50 kronor i månaden är inte mycket, men efter 35 år blir det en hel del. Vi jobbar och kan vårt arbete, ändå har vi lägre lön än en del kolleger.

Yeter säger att hon tror att det kan bero på relationerna mellan chefer och anställda. Män med svensk bakgrund får större lönelyft och kan göra snabb karriär.

– Jag tänker ibland: vad var det som hände där då? Jag har jobbat i 35 år, Zafu har arbetat lika länge och Jabin nästan 30 år. Vi har inte samma chanser att få en bättre tjänst. Vi är kvinnor också.
Sämre löneutveckling och mindre möjligheter att avancera på jobbet är två effekter av att inte betraktas som fullt ut svensk.

Å andra sidan, säger Jabin och de andra, är Posten en blandad och inkluderande arbetsplats. På terminalen är det ingen som frågar: vad är det där för ena?

– Här finns det plats för alla. Vi trivs och därför har vi blivit kvar så länge, säger Jabin. Det skulle inte vara lätt att byta jobb.

Jabin Ezdani Khan och Yeter Erdal är skyddsombud för Seko på terminalen, och Zafu Beyene är ledamot av Sekos sektionsstyrelse.
De är fackligt engagerade och glada över att ha fått förtroendeuppdrag.
När det gäller inflytande är deras upplevelse att facket kan vara svårare än arbetsplatsen.

– Gubbarna håller hårt i sina positioner. Så det gäller att inte ge upp, säger de.

Zafu lägger till att det är särskilt svårt att få uppdrag på hög nivå. Och det gäller inom hela LO.
– En stor del av medlemmarna har inte svensk bakgrund, ändå är det stopp när det gäller högre poster inom facket. Det är diskriminering, säger Zafu.

Att vara svensk, men inte alltid betraktas som svensk av omgivningen påverkar individen och samhället, tror tjejerna på Årstaterminalen. Det tar tid att integreras och därför är viktigt att snabbt stödja nyanlända
flyktingar i deras etablering.
– Särskilt mammorna måste ut i jobb snabbt, säger Jabin. Jag tror personligen att det är avgörande för barnen.
Zafu vill lägga till att den som kommer till Sverige också måste ”integrera sig”. Det vill säga lämna en del av det gamla bakom sig och närma sig det nya.

Yeter beskriver vad migrationen kräver av individen med en bild:
– Man måste knäcka ägget och komma ut.