Hon sitter inlåst på förvaret: Det är som ett fängelse

Jag får inte veta hennes fullständiga namn, inte några detaljer om hennes asylansökan, eller vad som hänt innan hon kom till förvaret. Men jag förstår att hon hamnat i en svår situation i ovisshet. Det land som Sverige vill skicka henne till vill inte ta emot.

–De har ännu inte svarat på polisens förfrågan, säger hon.

Om det är som ett fängelse? Ja, det är mycket som är likt. Jag kan inte gå härifrån och det är kameror uppsatta. Dörrar är låsta

M har bott på förvaret i Märsta norr om Stockholm sedan den 6 december 2018 och ett drygt halvår senare vän­tar hon fortfarande på besked om sin framtid. Om Etiopien tar emot henne så åker hon, trots att hon inte har någon anknytning dit.

Kommer från Eritrea

–Jag kommer från Eritrea och min familj bor där, säger hon.

Vi sitter i ett samtalsrum på kvinnoavdelningen. Hon har ljusgröna, mönstrade kläder och en liten sommarsjal som huvudbonad. Hon ler försiktigt.


Dagarna på förvaret går långsamt och hon har ofta svårt att sova. Ibland skri­ ker någon, det är alltid ljud omkring henne. Hon är trött. Att bo på ett förvar innebär att vara frihetsberövad dygnet runt.

Hon kan gå ut på rastgården, men är inte fri att lämna byggnaden eller sin avdelning. Syftet är att hon ska vara tillgänglig för transport ut ur landet, om eller när beslutet kommer.

–Om det är som ett fängelse? Ja, det är mycket som är likt. Jag kan inte gå härifrån och det är kameror uppsatta. Dörrar är låsta.

Alla har sin historia

Dagarna är sig lika, hon äter och umgås tidvis med de andra kvinnorna på avdelningen. Hon har varit här länge och sett många komma och gå. Vissa är bara där ett par dagar, andra några veckor eller månader. Det går inte att lära känna någon på djupet, säger hon. Alla har sin historia, få vill dela med sig till andra.

M gillar personalen, de är snälla och ett stöd för henne. Det finns aktiviteter som hon deltar i. Bingo en gång i veckan till exempel.

Det händer att vänner kommer på besök.

–Nu har det varit ramadan och då kom de inte alls, säger hon.


Önskar du dig någon annan sysselsättning?

–Gärna språkutbildning, i engelska eller svenska. –Gärna språkutbildning, i engelska eller svenska.

2015, när många asylsökande kom till Sverige, fick Migrationsverket pengar ”efter be­ hov”. Många nyanställdes och verksamheten byggdes ut i rask takt. Sedan dess har dock antalet asylsökande minskat kraftigt och personal tvingats sluta.

Många väntar på besked

Fortfarande väntar dock många som kom 2015 och åren efter på besked om de får stanna eller inte. Enligt Migrationsverket har de som hittills fått sina besked i högre grad fått ja, än nej. Prognosen är dock att av de beslut som väntar är fler negativa. Och ju fler som får avslag, desto fler platser behövs på förvaren. Det säger all tidigare erfarenhet.

Migrationsverket arbetar med ett nyckeltal som säger att hälften av alla asylansökande beviljas uppehållstillstånd, andra hälften nekas.

I den prognos som regeringen gjorde i budgetpropositionen 2017, och som ligger fast, antog man att en puckel av förvarstagna efter 2015 skulle vara passerad 2020.

Anslag ska halveras till 365 miljoner.

Så har det inte blivit. Tvärtom ser det ut som om platsbehovet i stället kommer att öka kraftigt från och med nästa år. Fördubblas, enligt Migrationsverkets beräkningar. Därmed ökar, av naturliga skäl, anslagsbehovet.

Förvaren riskerar att bli som de svenska interneringslägren under andra världskriget

Trots det riskerar Migrationsverket och förvarsavdelningen att få sina anslag halverade de närmaste åren. Dagens 618 miljoner skulle bli 365 miljoner 2020.

–Det vore jätteskönt om vi kunde få stabila planeringsförutsättningar så snart som möjligt, säger Torbjörn Nyberg, chef för förvarsavdelningen. Oavsett om vi ska avveckla eller bygga ut verksamheten så tar det lång tid.

Pengar saknas

Från regeringen kommer dock inga besked, ännu. Justitiedepartementet hänvisar till att det pågår ett budgetarbete. Budgetpropositionen läggs fram för riksdagen den 18 september.

–Frågan om dimensioneringen och finansieringen av Migrationsverkets förvarsverksamhet bereds och hanteras inom ramen för detta arbete, säger Catharina de Grad, på justitiedepartementet, till Sekotidningen.

Anders Holmberg är anställd på förvaret i Märsta men arbetar fackligt för Seko på Migrationsverket. Han och Seko är kritiska till att regeringen hittills inte velat skjuta till några extra pengar. Det innebär stora försämringar,menar han, och leder till att förvaren, som redan blivit mer lika fängelser, blir ännu mer anstaltslika.

–Förvaren riskerar att bli som de svenska interneringslägren under andra världskriget, med trånga lokaler och fler förvarstagna i befintliga lokaler, och samtidigt lägre bemanning, säger han.

De besparingar som Migrationsverket behöver göra för att klara lägre anslag innefattar anställningsstopp, övertidsstopp och vikariestopp, och tvingar fram mer kameraövervakning, fler lås och stängsel. Det har myndigheten redovisat för regeringen.

–Det blir inte några aktiviteter nattetid för de förvarstagna, inga möjligheter att röka, det blir inlåsning i korridor nattetid och mycket begränsad rörelsefrihet. Det är en utveckling som vi redan sett.

–Förvaren blir mer som fängelser, trots att de som placeras inte är dömda för brott, säger Anders Holmberg.

Från polisen till Invandrarverket

Han pekar på att regeringen 1997, då förvaren fördes över från polisen till dåvarande Invandrarverket, poängterade att förhållandena ska vara så lika som möjligt. Något som Migrationsverket inte lever upp till i dagsläget, anser han.

–Det har inte fattats några nya beslut som river upp de ursprungliga direktiven. Tidigare lät vi folk som försökte rymma att gå iväg, nu ska vi stoppa dem med våld, säger Anders.

Vårdaren Eva Götesson har arbetat i Märsta länge, och är fackligt aktiv. Hon delar Anders Holmbergs uppfattning att förvaren blivit alltmer lika kriminalvården: höga stängsel runt rastgården, låsta dörrar mellan olika avdelningar och isoleringsrum med toalettstol och madrass på golvet.

–Vi har definitivt ett hårdare klimat där de mjuka delarna, som att samtala och umgås med de förvarstagna, försvinner mer och mer, säger hon.

I receptionen står Pia Hill, som arbetat på avdelning i många år och som även har erfarenhet från kriminalvård. Hon oroas av den mentalitet som leder till mer inlåsning och övervakning. Rörelsefriheten minskar för varje dag.

Mänskliga rättigheter

–Inom kriminalvården vet alla att de blir inlåsta, men det vet inte alla som kommer hit. Att bli inlåst i en korridor är en begränsning som strider mot intentionerna med verksamheten, anser Pia Hill.

Annika Åkerberg är jurist på organisationen Civil Right Defenders, som bland annat bevakar frihetsberövades rättigheter. Hon poängterar att även den gruppen har alla andra mänskliga rättigheter och rätt till human behandling.

–Om förhållandena på förvaren blir alltmer anstaltslika vet Migrationsverket bäst, men om det är på det sättet så ökar förstås risken för människorättskränkningar. Vi har bland annat sett att förvarstagna som blir utsatta för brott sällan får tillgång till sina rättigheter som brottsoffer, säger Annika Åkerberg.

Tidigare höjde man inte nämnvärt på ögonbrynen när någon rymde

Strax intill förvaret i Märsta har chefen för förvarsavdelningen Torbjörn Nyberg och hans stab sitt kontor. Fram till alldeles nyligen var våningsplanet fyllt av utredare, men i takt med att färre söker asyl i Sverige har skrivborden tömts. I dag är verksamheten avvecklad.

Torbjörn Nyberg, som tidigare varit chef för Norrtäljeanstalten, kan hålla med om att verksamheten på förvaren blivit mer anstaltslika och ser inga problem med det. Tvärtom är han jätteglad för det.

–Vi har fått ett helt annat innehåll i verksamheten de senaste 25 åren, precis som inom Kriminalvården har vi fått igång sysselsättning, sjukvård och möjlighet att få träffa kurator eller psykolog vid behov. Vi samverkar med frivilligorganisationer som kommer in och bedriver sin verksamhet, säger han.

Höjd säkerhet

Även den höjda säkerheten är en positiv utveckling, enligt Torbjörn Nyberg, och en medveten strategi från myndighetsledningen.

–Tidigare höjde man inte nämnvärt på ögonbrynen när någon rymde, nu anses det från den politiska nivån att vi upprätthåller frihetsberövandet på ett trovärdigt sätt. Vårt huvuduppdrag är att se till att förvarstagna finns tillgängliga, säger han.


2015 hade förvaren 58 rymningar, 2018 var de nere på ett fåtal.
Han hävdar också att den ökade säkerheten är bra för personalens arbetsmiljö.

Planerna att låsa korridorer nattetid på några av förvaren har bland annat till syfte att upprätthålla en normal dygnsrytm.

Stig-Åke Petersson, som arbetat som ombud och offentligt biträde åt asylsökande hbtq­personer sedan 1972, har besökt förvar i många år. Han håller med Seko om att det blivit mer fokus på säkerhet och ett tuffare klimat.

Ingen mobil med kamera

Att förvarstagna inte får ha mobiltelefon med kamera för att det finns en risk att de ska dokumentera flyktvägar är ett exempel som Stig-Åke Petersson lyfter fram. Att låsa korridorer på natten är ytterligare ett steg i den riktningen, anser han.

–Att någon vänder på dygnet har inte Migrationsverket med att göra. Det är ingen säkerhetsrisk att människor är uppe på natten. De ska inte störa andra förstås, men i övrigt är det var och ens ensak.

Stig-Åke Petersson understryker att det alltid funnits en viss kontroll på förvaren och att människor är inlåsta för att de inte ska avvika.

–Värre är det när förvarstagna placeras i häkte på grund av platsbrist, säger Stig-Åke Petersson.

Anders Holmberg och hans kolleger håller inte med om att förvarens huvuduppgift är att stoppa rymningar. De menar att uppdraget är att få ett snabbt återvändande som möjligt och att tiden i förvaret ska vara så human som möjligt.

–Frågan är om vi följer FN-organet UNHCR:s riktlinjer för förvar. Vi blandar dömda till utvisning och asylsökande i samma lokaler och asylsökande, som inte beått brott, kan hamna i häkte, båda sakerna strider mot riktlinjerna, säger Anders Holmberg.

Fotnot: I budgetpropositionen tillförs förvarsverksamheten 125 miljoner 2020 och 200 miljoner 2021. Enligt regeringen innebär det bibehållen verksamhet.