Heta nätter på motorvägen

Den första varningsskylten är ganska diskret och står kanske en kilometer från arbetsplatsen. Nattmörkret gör att vi får anstränga oss
lite extra för att se vad det står. Skylten berättar att det lite längre fram pågår beläggningsarbete.

Nio kilometer av E 4 vid Arlandaavfarten, i södergående riktning, läggs om under ett par sommarveckor. Trafikverket är beställare, och det är personal på NCC Roads som utför uppdraget.

Michael Karlsson, Tobias Johansson, Joakim Karlsson, Göran Hedlund och deras kolleger hettar upp den gamla asfalten, fräser
den, blandar med ny asfalt och lägger ut blandningen. Totalt arbetar laget sex nätter här.

De lägger 1 900 meter asfalt per natt, mellan de klockslag som Trafikverket meddelat: klockan 21 till 05.

– I natt är det en kortare sträcka, ungefär en kilometer, sen är vi klara, säger screedoperatör Michael Karlsson, som kör NCC:s
stora så kallade remixer, och samtidigt kollar så att värmen i massan som läggs på vägbanan håller rätt temperatur.

För bästa kvalitet ska det vara en jämn temperatur och att asfalten läggs i jämn takt.

– Klarar vi inte att hålla oss inom den fastställda temperaturen får NCC böta till Trafikverket, säger Michael. Går det bra får företaget
en bonus.

Den här gången ser det bra ut, enligt Trafikverket som är ute på inspektion natten till ära.

– Det är ett duktigt gäng, så det kan bli bonus, säger Trafikverkets projektledare Gunnar Wincrantz.

Arbetsmetoden, att återvinna gammal asfalt och tillsätta en mindre mängd ny asfaltmassa, är billigare för Trafikverket än att lägga nytt. Istället för 80 kilo asfaltmassa per kvadratmeter krävs som mest 20 kilo per kvadratmeter. Sen är det en annan sak att den inte håller
lika länge som helt ny massa. Så, inte bättre, men snabbare och billigare.
Miljömässigt är det tveksamt om det finns någon vinst med återvinningen, enligt Gunnar Wincrantz.

– Metoden kräver mycket gasol. Så det kanske går jämnt upp jämfört med tillverkning av ny asfalt, säger han.

Kortegen av bilar och maskiner denna natt sträcker sig åtskilliga meter. I norra änden står två signalbilar och annonserar att vägbygget
börjar och att det är 30 kilometer i timmen som gäller för trafiken. Bilar och lastbilar ska hålla sig i högerfilen. Längst fram, i södra änden, kör lastbilar med gasoltankar och heater som löser upp den gamla asfalten.

Det första som möter oss när vi kommer gående från norr är två vältar som jämnar ut den nylagda asfalten. Sten och bindningsmedlet
bitumen, som är asfaltens ingredienser, ska flossas för bästa resultat. Vältarna tankar sitt vatten på andra sidan vägbanan och måste korsa högerfilen.

Trots att det är mitt i natten är det gott om bilar och lastbilar. En del, sannolikt flertalet, verkar strunta i hastighetsbegränsningarna.
De ”blåser förbi”, vi kan känna vinddraget i våra jackor. Andra bilister vet inte hur de ska köra, trots sidomarkeringsskyltarnas pilar.
Sergeanter, kallas skyltarna av vägarbetarna.

– Det gula på skyltarna är pilar, även om det kan vara svårt att se. Jag tycker att alla med körkort borde känna till det, säger Göran
Hedlund, som kör en av de två heater som ligger först i kortegen.

Göran är egen företagare och tillfälligt inhyrd.

–Killen som kör maskinen är sjuk, så jag ersätter honom, säger han. Det är ett bra jobb.

Göran Hedlund och Tobias Johansson, som sitter i heater nummer två, styr sina ekipage, med joystick. Ett tryck med tummen får
lastbilens hjul att svänga vänster eller höger.
Tobias demonstrerar.

Tobias och Göran är omgivna av de heta gaslågorna och den uppvärmda smältande asfalten, men säger att de inte störs så mycket
av värmen. Göran går undan med fötterna när det blir för hett. Tobias sitter kvar tills jobbet är klart.

– Ja jag sitter här några timmar till, det är inget mer med det, säger Tobias Johansson.

Göran störs mer av bilister som kör för fort än av värmen från maskinen. Det är för många som struntar i säkerheten, tycker han.

Screedoperatör Joakim Karlsson har inte heller några större problem med värmen. Det varma jobbet är något man vänjer sig
vid, säger han. Liksom de hänsynslösa trafikanterna.

– Jag har blivit van, men det finns en fara med att slappna av för mycket och inte se farorna i jobbet. Det försöker jag tänka på, säger
Joakim Karlsson, samtidigt som en långtradare kör förbi i mycket hög hastighet.

Vi tar instinktivt ett steg år sidan, mot remixern. Utrymmet är minimalt. Joakim har inte många decimeter att röra sig på och
minsta miss från en trafikant i hög fart utgör en direkt livsfara. Joakim och de andra måste dessutom se upp för de egna maskinerna, som är i ständig rörelse, tunga och heta.

Joakim Karlsson och Michael Karlsson kör remixern tillsammans och trivs med sitt jobb. Michael har varit vägarbetare i 37 år. Numer
än han helårsanställd. Övertiden som arbetas ihop mellan 1 april och lucia tas ut under lågsäsong.

– Förr tvingades vi ofta stämpla när vi inte hade jobb. I dag är det betydligt tryggare, säger Michael Karlsson