Galaxen har gett Jonni livet tillbaka

-I en grävmaskin får kroppen ta emot många smällar. Det kan vara svårt att förstå för den som inte provat på, säger Jonni Torstensson och pekar på en kollega vars maskin vrider och vänder sig, stöter och ”hoppar” på stället.

– Det där är omöjligt för mig, säger han.

Jonni jobbar sedan drygt ett år på miljöhanteringsföretaget RGS 90 på Hisingen i Göteborg. Men till skillnad från kollegerna har Jonni ett anpassat arbete. Han arbetar heltid, men i sin egen takt och med en sorteringsmaskin som inte belastar nacke och rygg.

För att ytterligare skona Jonnis kropp planerar företaget att köpa en ny maskin, ännu mer stabil.

– Det känns som företaget bryr sig och satsar, säger Jonni.

Arbetet på RGS 90 har han fått genom byggbranschens eget rehabiliteringsföretag Galaxen Bygg. Jonni får en chans att komma tillbaka till yrkeslivet, och företaget får ett lönebidrag för besväret.

– Jag har fått livet tillbaka, säger han. Den sociala biten är jätteviktig. Att få träffa människor på dagarna och att orka arbeta känns otroligt bra.

Det är flera år sedan Jonni tvingades lämna jobbet som grävmaskinist. Innan dess fick han sluta med fisket, som var det han egentligen tänkt syssla med i livet. På Orust där han bor är det den mest naturliga sak i världen, för den som kan.

De skador han ådragit sig på fritiden har gjort kroppen sårbar. Det kan räcka med en nästan omärklig beröring för att smärtan skagöra sig påmind.

Det långa håret i nacken, i form av en hästsvans, fungerar som vindskydd. Liksom den blå luvtröjan som arbetsgivaren köpt.

– Vintern är värst, kylan gör att jag spänner nacken. När smärtorna tar över måste jag ligga stilla i ett mörkt rum.

Trots värk och oro för att bli sämre har det aldrig föresvävat Jonni Torstensson att han skulle sluta jobba. Målet har i alla år varitatt få ett nytt jobb, ett jobb som inte gör ont.

Försäkringskassan har velat förtidspensionera, arbetsförmedlingen har, som Jonni uppfattat det, inte letat efter ett lämpligt arbete.

Till sist fick han fixa det själv.

– Jag är 44 år och har många år kvar i yrkeslivet. Jag kan inte rulla tummarna resten av livet, säger han.

Genom kompisar fick han först tips om Galaxen, sedan en chans att söka jobb på RGS 90. Han tog kontakt och det dröjde inte länge förrän ett avtal var undertecknat.

Galaxen förmedlar kontakt med olika myndigheter och med arbetsförmedlingen, som beslutat om lönebidrag, och RGS 90 bidrar med ett individuellt anpassat arbete. Precis så som det är tänkt.

Företagets regionchef Erik Björklund hade aldrig hört talas om Galaxens verksamhet innan Jonni Torstensson hörde av sig.

Han är nöjd.

– Det har fungerat väldigt bra, säger han. Vi får ett visst stöd genom lönebidraget och det är toppen att ha Jonni här.

RGS 90 tar emot stora mängder bygg- och rivningsavfall varje dag. Lastbilar kör oavbrutet in på området efter att de först stått stilla på den enorma vågen. De tar samma väg ut och vägs igen. Byggföretag, kommunen och Trafikverket hör till kunderna.

Det dammar en del på området, men enligt företaget är det inget hälsovådligt material som kommer ut i luften. Det giftiga körs till destruktion på annat håll.

Till Jonni Torstenssons arbetsuppgifter hör att bland annat sortera ut metallskrot ur avfallet. Hans maskin kan plocka små, små bitar ur högar av avfall. Maskinen är mjuk och följsam.

Metall och mycket annat utsorterat material går till återvinning. En mindre mängd går till deponi.

Arbetskamrater och arbetsledningen vet att Jonni inte kan jobba för fullt och tar hänsyn till det, tycker han. Det känns okej, tryggt, att alla vet hur det ligger till. Samtidigt är han en i gänget, som vilken annan anställd som helst.

Målet är att den arbetsplatsförlagda rehabiliteringen, som Galaxenanställningen egentligen är, ska leda till fast jobb på den aktuella arbetsplatsen eller någon annanstans.

För många blir det så. Andra väljer att börja studera, en del går i pension eller fortsätter med reguljärt lönebidrag.

Galaxenanställningen är tillfällig, max fyra år, och bygger på en handlingsplan som arbetsgivare och anställd skrivit under och måste följa.

Den anställdes uppdrag är att ”stoppa sig själv” som Sven-Olof Andersson, handläggare på Galaxens kontor i Borås, uttrycker det, och arbetsgivaren ska i sin tur se till att arbetet inte strider mot överenskommelsen.

Belastningen får inte bli för hög.

– En utmaning för många som får funktionsnedsättning är att acceptera lägre lön, vilket ofta blir fallet när individen tvingas byta bransch, säger Sven-Olof Andersson.  Kollektivavtalen måste följas men de skiljer ju sig åt.

Jonni Torstensson säger att han inte behövt gå ner i lön. Han hade aldrig klarat det.

Inte heller att fortsätta leva på sjukpenning.

– Vem kan leva på halva lönen, inte jag i alla fall, säger Jonni.