En natt på partybåten

Det är måndag i slutet av maj och Viking Cinderella fylls ungefär till hälften. Mest pensionärer men även någ­ra grupper som ser ut att vara på konferens och så några kompisgäng i tjugoårsåldern. På helgerna är det annorlunda – då är det fullbokat och party, party, party på 21,5-­timmeskryssningen till Åland. Men då vill inte Viking Lines informationsavdelning ha några journalister ombord.

På helgerna är det fem städare på natten, två ordinarie, två nattextra och en plock­ extra. På vardagarna är de bara två. I natt är det Marita Lappeteläinen och Richard Havam som tjänstgör. När Sekotidningen träffar dem vid niotiden är det dags för en runda. Vi går in i ett för­råd där de först drar på sig tunna bomulls­handskar och sedan plasthandskar ovanpå.

– Vi plockar mycket glassplitter och så, därför har vi alltid handskar. Ja, förutom om vi ska bädda någons säng, då tar vi av dem eftersom det ser lite otrevligt ut annars, för­ klarar Richard.
– Men om vi bäddar ur sängar så behåller vi dem på, tillägger Marita med en rysning.

Vi åker upp till översta våningen, däck 11, och går igenom korridorerna. Det är relativ städat, förutom några glasbitar på golvet. Så rundan fortsätter ner till däck 10 där toalet­ terna kollas och handfaten skuras, sedan föl­ jer inspektion av hyttkorridorerna.

Plötsligt sprakar det till i komradion.
– Nattis från info, kom.

– Ja, kom du, svarar Richard.

– 7013 får inte ner sängen.

– 7013, uppfattat.
Richard antecknar i ett litet block och vi går ner till däck 7 för att fälla ner en bädd­ soffa i hytt 7013.

Bäddsofforna kan vara knepiga att fälla ner. Så under kvällen kommer många liknande anrop från informationsdisken. Det är mer den typen av service dagar som den här, när det är många pensionärer på båten.

– Men de är alltid så trevliga och tacksam­ma. Det är bara roligt att ge service till dem, säger Richard.
– Och så är de duktiga och går till soptun­nan med sitt skräp, så det blir inte så myck­et för oss att plocka, säger Marita och visar upp varukorgen som de samlar tomma glas och muggar i.
Den är inte ens halvfull.
– På helgerna har vi varsin korg och de blir överfulla innan vi hunnit klart vår runda, fortsätter hon.
– Då hinner man nästan aldrig ta paus. Så fort en runda är klar är det bara att börja om, tillägger Richard.

Nu har vi kommit till däck 2, längst ner i fartyget där de billigaste hytterna finns. Kor­ridorerna kontrolleras och när vi närmar oss aktern hörs hög musik och festglada röster.

– Här var det visst lite party. Då kan det bli att plocka för oss sedan, konstaterar Marita. När vi går vidare hörs musik från några and­ra hytter längre bort. Men nu börjar klockan närma sig halv elva och det är dags för kvällsmat. I mässen har det dukats upp hamburgare och varmkorv, till dessert är det glass. Medan de äter berät­tar Marita och Richard om jobbet.

– Jag har jobbat här i ett och ett halvt år och jag tycker det är skitkul. Jag trivs som fan, el­ler förlåt, som bara den. Framför allt är det kollegerna man gillar, vi har en otroligt bra sammanhållning ombord. Och så tycker jag faktiskt om att städa, även om folk tycker jag är tokig, säger Marita.

Och Richard håller med.

– Det är väldigt kul folk som jobbar här. Dessutom är jobbet väldigt omväxlande, man vet aldrig vad man kommer att få se när man jobbar natt. Alltid är det något nytt. Och så är det ledigheten förstås. Jag skulle aldrig klara att jobba måndag till fredag 9 till 5, säger han.

De jobbar i stället tio dagar i sträck, 10,5 tim­ mar varje natt, och är sedan lediga i tio dagar.
Men allt är inte frid och fröjd. Arbetet är på­frestande, både fysiskt och psykiskt. Att ständigt böja sig ned för att plocka skräp och glas från golvet, att varje natt dammsuga i 2–2,5 timmar, att torka spyor och samtidigt försöka hantera fulla passage­ rare tar på krafterna. Speciellt helgnätterna tär på psyket.

– Det kan komma fram fulla killar, ställa sig typ en decimeter ifrån mig och kläcka ur sig något i stil med, ”tjena bruden, ska ru me till min hytt”, säger Marita.
Även Richard har blivit utsatt för ovälkomna närmanden – och tjafs.
– Det är ju en del bråk också, nästan varje helg. För ett tag sedan var det stort slagsmål i diskot. Flera som sparkade på en kille som låg ner. Vi sprang in och skyddade honom till fartygsvärdarna kom.
För säkerhets skull går de alltid tillsam­mans på helgerna, på vardagsnätterna näs­tan alltid. Och båda försäkrar att de inte är rädda.

Så sprakar det till i komradion igen, mitt i maten.
– På schemat har vi 30 minuters matrast, men vi har ju radion hela tiden. Ropar de så måste vi springa, säger Richard.
Det är ytterligare en bäddsoffa som ska fällas ner. Utan föregående diskussion räk­nar de till tre och Maritas sten vinner över Richards sax. Han lommar iväg, men är snart tillbaka. Han hinner dock knappt sätta sig innan nästa utrop kommer.

– Spya på damtoan vid diskot!

Sten sax påse igen. Ny förlust för Richard, vilket innebär att det är han som får torka medan Marita står bredvid med sopsäck­ en. Men det visar sig vara falskt alarm. Så det blir en ny runda i stället, plocka skräp, glas, muggar, putsa toaletter och torka aska i rökrummen.

Då kommer nästa utrop, denna gång är det en spya i en av hissarna. Rutinen med sten sax påse följs och Richard förlorar.
– Haha, jag vinner jämt, retas Marita.
Den här gången är det på riktigt, så Richard går ner på knä och börjar torka.
Sedan är det dags att dammsuga i buffé­ restaurangen med plats för 600 personer. Det tar ungefär en timme för två personer. De avbryts dock snart av komradion. Denna gång har någon mått illa på däck 2, utanför hissen.
– Då kanske det är samma person, kon­ staterar Marita.
Den här gången är det hon som förlorar och får torka upp på heltäckningsmattan.

På Viking Lines finskflaggade båtar får städarna ett ”spytillägg” på 11 euro per upp­ torkad spya, men Cinderella är svenskflag­ gad. Så här blir det inget extra.
Städarna är, tillsammans med restau­rangnissarna, sämst betalda på färjan. Ingångslönen ligger på drygt 16 000 kronor, plus ett ombordtillägg som kan ge upp till 1 600 kronor i månaden. Efter sju år har man nått maxlönen som ligger på 22 000 kronor i månaden.

Det utgår inga tillägg för obekväm arbets­tid på nätter eller helger, förutom jul­, nyårs­, påsk­ och midsommarafton. Då blir det 60 kronor extra i timmen under fyra timmar.

Richard och Marita återvänder till damm­sugningen men blir snart avbrutna igen. En krånglande luftkonditionering i en av hyt­terna behöver åtgärdas. De går dit och kon­staterar att den är trasig.
– Vill ni byta hytt eller vill ni vänta medan jag ringer på en reparatör? frågar Richard.
Sällskapet vill ha en ny hytt så de blir hän­visade till informationen.
Och så fortsätter det, plockrundor, toalett­ torkning och rökrumsrengöring varvas med service i hytterna och dammsugning i res­ tauranger och serveringar. Hela natten till klockan sju då de blir avlösta av dagskiftet, men efter 13 timmar är det dags igen.